Alltså, nuförtiden påverkar mörkret mig betydligt mer än det någonsin gjort tidigare. Jag är så glad att man märker att det blir ljusare tidigare och att det håller sig ljusare längre.
Januari har gått åt till återhämtning. Jag har läst en hel del, spelat tv-spel, tittat på tv-serier och ett par filmer. Bara varit helt enkelt och försökt att släppa skrivandet helt. Det är ju relativt omöjligt att inte tänka på sina karaktärer, men de som dykt upp har jag bestämt sagt åt att hålla sig i skinnet och marinera sina idéer i mitt bakhuvud ett tag till.
Den här veckan kommer jag få tillbaka Monicas bok från förläggaren. Jag har även fått se omslaget och det så himla fint och speglar innehållet väldigt bra. Förbered er på en omslagsreveal inom kort! Den här väntetiden innan man får tillbaka manuset är faktiskt inte alls rolig. Jag har ju ingen aning om vad han tycker eftersom det är ett nytt förlag och en ny förläggare. Skräckblandad förtjusning, helt enkelt.
I övrigt kommer jag fortsätta ta det rätt lugnt även framåt. Mina projektidéer ligger och perkulerar medan jag funderar på vad jag vill jobba mest på. Det är lite ovant att inte ha någon annan deadline än för Monicas bok. Resten av tiden är helt fri. Jag som jobbar bäst under lite press tycker det är lite knepigt, men jag får sätta deadlines för mig själv helt enkelt.
2025 var ett ganska lugnt år författarmässigt. Bara två bokmässor, inga signeringar i bokhandlare, men väl ett boksläppshäng på min altan. Jag har i princip jobbat med en och samma bok hela året. Sommaren då Monica fick nog kommer som följetong i sommar på Pia & Co. En bok som utmanat mig på många olika sätt, men fått mig att uppskatta redigeringen – bara det är faktiskt en bedrift i sig. Jag tror att jag äntligen förstått tjusningen med att redigera. Jag har alltid tyckt att det är ett nödvändigt ont, men nu, nu ser jag hur mycket bättre manuset blir (det gjorde jag väl egentligen förut också, men inte på det här sättet).
Tänker att det är dags att nu dela med mig av mina intentioner för 2026. Jag kommer fokusera en hel del på hälsosamma vanor i år, och det kommer genomsyra även författarskapet och skrivandet. Första halvåret kommer naturligtvis kretsa en hel del kring Monicas bok i och med att den släpps som följetong i juli och just nu väntar jag på att få tillbaka manuset i slutet av månaden från förlaget. Just nu arbetas det med omslag och jag är så spänd på att se resultatet och att få dela det med er.
Jag har en tanke på att kanske börja blogga lite oftare. Jag har ju ett återkommande inlägg på Instagram som jag kallar Söndagscheck-in och jag funderar på om det även ska flytta in hit, kanske något utökat här på bloggen än vad jag får plats med på Instagram så att även om man sett inlägget på Insta så får man ändå något för att kika in här. Vi får se. Det är alltid roligt att experimentera lite med vad som funkar och inte. Och helt ärligt, den här sida är inte direkt välbesökt, så kanske är det värt att göra något mer?
Jag har inte helt bestämt vilka projekt jag ska arbeta med i år. Jag är sugen på att skriva något helt nytt igen. Det jag skrev i november kändes kul, men också svårt. Under tiden nu när jag haft skrivpaus har en ny idé dykt upp och jag tror den kan bli väldigt rolig att skriva. Antingen blir den del tre i min I Roslagens famn, eller så blir den fristående, eller början på något nytt. Jag har saknat att skriva om folk som blir kära. :P (Monkans bok är ju renodlad feelgood, även om det finns en touch av potentiell romantik i den – och en öppning till en till bok/följetong – så är det inte huvudplotten)
Jag nådde inte helt mitt läsmål för 2025, så i år har jag tänkt vara lite mer snäll mot mig själv och sätta ett lägre mål, men ändå fler böcker än vad jag lyckades läsa under 2025. Det känns bra att ha något att sträva efter och att läsa är viktigt för mig. Dels för inspiration, men även för att stötta mina författarkompisar. Jag har en fysisk TBR om 26 böcker och jag hoppas på att läsa minst hälften av dem och försöka att inte köpa så många nya böcker (även om det är svårt). Huvudsaken är mer att jag läser det jag har hemma. Jag har självklart fler olästa böcker än vad som visas här till vänster, men någon måtta får det ju vara på antalet böcker.
Om vi tittar mer på det personliga planet vill jag prioritera hälsosamma vanor rent generellt. Äta bättre, sova bättre, dricka mer och röra på mig på något sätt dagligen. Vi har även som projekt att renovera döttrarnas rum, så vi äntligen kan dela av det så de får ett varsitt litet krypin. Jag har också tänkt mig att jag vill lära mig virka igen. Yngsta barnet har visat intresse, men jag har svårt att förklara hur hon ska göra, även om det finns instruktioner så måste jag nog lära mig själv för att kunna lära henne.
Ett lite längre inlägg än vanligt, men jag är så redo för 2026 och vad det kan medföra! Jag har anmält mig till Hälsinglands bokmässa som går av stapeln i Bollnäs i maj i år. Det ska bli kul!
Egentligen är det helt galet att det redan är ett nytt år. Det känns som att tiden ibland springer ifrån mig. Jag har jobbat väldigt hårt med Monicas bok det här året. Den har utmanat mig på sätt som jag inte varit med om förut. Dels för att jag gav mig dän på att det inte skulle bli någon romantik i den. Syftet var att hon skulle hitta sig själv, och inget mer. Dessutom skrev jag bara ur hennes perspektiv och ingen annans, så det kändes så kort när jag var klar och det bara var lite över 50000 (mina brukar ligga på närmare 70000). Men vad nöjd jag blev med den i slutändan, trots att jag till en början hade lite svårt att fånga hennes motivation så tycker jag att jag lyckades till slut. Deadline för den var 1 januari och jag trodde ha skickat in den natten till nyårsafton, men upptäckte till min fasa att mejlet inte gått iväg, så den kom tyvärr inte in förrän den 2 januari. The horror.
Jag har även testat min skrivkapacitet i år. Något jag är väldigt nöjd med. En vecka som "heltidsförfattare" med ett strikt schema varje dag (se det här inlägget) och jag är imponerad över vad jag kan åstadkomma om jag får sitta helt själv på min kammar (läs: hall) och skriva dagarna i ända. Något jag drömmer om är att kunna gå ner i arbetstid och kanske skriva en dag i veckan, men ekonomiskt är jag inte riktigt där ännu. (också köp, lyssna och läs mina böcker! :P )
Jag har även släppt Mitt hjärtas omväg i år, den har fått en del fina recensioner och jag hade en mycket trevlig släppfest på min altan.
Jag har också ännu en gång överlevt ett prat på Feelgoodscenen på Bokmässan. Det är alltid lika nervigt. Mässan kändes också mycket lugnare det här året. Jag hade inte så mycket inplanerat och kunde njuta mer som besökare än vad jag kunnat tidigare. Det gillade jag.
Nu blickar jag framåt inför året som börjar med en rejäl skrivpaus. Jag behöver fylla på det kreativa batteriet och landa lite efter en skrivtät höst. Avvakar feedbacken på Monicas bok och därefter gör jag en tidsplan. Återkommer med ett inlägg om vad jag har för intentioner för året senare.
Ja, vad hände med den här hösten? Det har lite som gått i ett på något sätt och ändå har jag inte varit iväg på något mer än Bokmässan i Göteborg, men det var nog så bra det med. Att tillbringa en helg med massor av likasinnade, att få prata böcker och skrivandet är så himla härligt. Att få hänga med många av er läsare i vimlet, kramas med kollegor och få träffa nya läsare är bland det bästa jag vet. Här finns en reel som visar hur kul jag hade det. Jag fick träffa alla mina förläggare inklusive min nya Christoffer Holst som tar hand om det projekt jag jobbat mig halvt fördärvad med på senaste tiden.
Mitt i kämpet med Monica så dök en nygammal idé upp. Premissen är "You've got mail möter Love is Blind"
- en felringning visar sig vara helt rätt. Som det ser ut just nu utspelar sig den i Sundsvall där båda karaktärerna pluggar på Mittuniversitetet, men det vet de förstås inte (kanske att dialekten avslöjar dem lite, men ja, jag måste ju få ha lite kul på vägen). Som i Love is Blind, kan man bli kär i någon man aldrig träffat bara genom att prata med dem? Som någon som träffade sin man på en chat på tidigt 2000-tal så är jag benägen att hålla med (visserligen var det väl foton involverade då) men mest var det prata över internet och sedemera på telefon. Jag skrev 25 000 ord på den idén under novemberutmaningen med Skrivsällskapet Annanstans. Och jag ser fram emot att jobba mer med den nästa år.
Men nu är det Monicas tur igen. Jag har börjat läsa igenom råmanuset. Jag vet att det som behöver mest kärlek är början - den behöver helt skrivas om - och slutet - ja, det behöver liksom skrivas i sin helhet. Jag lämnade manuset med ett par korta scener och en lista på vad jag vill skulle hända innan jag lät det få vila ett tag. Deadline är 1 januari och jag hoppas hålla hög takt så att jag hinner få in åtminstone en testläsare. Kanske jag helt enkelt kör en del i taget och skickar iväg. Jag måste också komma på undertitlar eftersom den kommer släppas i fyra delar under juli nästa år.
Då mina skrivmål för sommaren inte helt uppfyllts som jag hade velat och jag tagit en till veckas semester under veckan då barnens skola började tänkte jag att det vore smart att ta chansen att testa på att vara heltidsförfattare. Hur mycket skulle jag få gjort om jag dedikerade hela dagar till skrivandet?
Av erfarenhet vet jag på ett ungefär hur många ord jag kan skriva i timmen om jag använder mig av sprints (ca 500-700 ord på en kvart), men eftersom jag började om från början med manuset (efter att jag kommit på en bättre premiss) så kände jag att jag inte ville stressa mig fram utan räknade på att skriva 1000 ord i timmen. Jag lade upp ett schema för i alla fall vardagarna och kom fram till att fem timmars skrivande om dagen nog var rimligt, så det skulle ge mig ett mål på 35000 ord på veckan, typ ett halvt råmanus.
Mitt schema såg ut så här: 7:00 vakna
7:05 träna
7:30 kaffe
8:00-10:00 skriva
10:00 frukost
10:30-12:00 skriva
12:00 promenad
12:30 lunch
13:30-15:00 skriva
15:00 hopp och lek (yngsta barnet kom hem från skolan)
Målet för varje dag var att hålla schemat och skriva 5000 ord. Jag klarade det i princip alla dagar utom på helgen. Kanske också att den stora kyrkflytten förstörde en del för det var ju så fascinerande att se kyrkan röra sig genom Kiruna (de två dagarna tog det lite längre tid att komma upp i 5000 ord). Men så hade jag ett samtal med en vän som i princip ifrågasatte hela min premiss med boken vilket gjorde att jag började övertänka i spiraler och nästan fick skrivkramp. Kanske också att jag var rätt slut efter att ha skrivit så pass mycket flera dagar i rad också. Som tur var har jag en härlig skrivgrupp som peppade mig och inte alls tycker likadant.
Jag använder trackbear för att hålla koll på orden.
Resultatet
33115 ord skrivna
17 kapitel
Nya insikter
Lärdomar
Det jag lärt mig mest är att jag faktiskt kan skriva fokuserat större delen av en dag och ignorera andra måsten. Att ha ett relativt strikt schema med pauser fungerade riktigt bra för mig. Jag skrev på i bra tempot och det fanns utrymme för micropauser. Dock skulle jag nog inte köra sju dagar om jag gör om det någon gång. Tror fem dagar räcker gott och väl, även om min skrivdag slutade vid 15:00. Det var också trevligt att jag tog mig tiden att ta en lunchpromenad, något som jag brukar prioritera ner annars och jag körde morgongympa varje morgon.
Jag tappade lite sugen att skriva efter min väns relativt hårda ord, men har pratat igenom boken med flera andra som tyckt att de lätt skulle läsa den och ser fram emot det slutgiltiga resultatet så nu är jag taggad på att skriva klart så att jag kan låta det vila ordentligt innan redigeringen påbörjas.
Att ta skrivmester kändes verkligen lyxigt, speciellt när jag var ensam hemma större delen av tiden och ingen störde mig. Jag är stolt över mitt resultat och tror nog att jag skulle kunna göra det till en årlig återkommande grej.
