Hur är det helt plötsligt december?

 Ja, vad hände med den här hösten? Det har lite som gått i ett på något sätt och ändå har jag inte varit iväg på något mer än Bokmässan i Göteborg, men det var nog så bra det med. Att tillbringa en helg med massor av likasinnade, att få prata böcker och skrivandet är så himla härligt. Att få hänga med många av er läsare i vimlet, kramas med kollegor och få träffa nya läsare är bland det bästa jag vet. Här finns en reel som visar hur kul jag hade det. Jag fick träffa alla mina förläggare inklusive min nya Christoffer Holst som tar hand om det projekt jag jobbat mig halvt fördärvad med på senaste tiden.

Mitt i kämpet med Monica så dök en nygammal idé upp. Premissen  är "You've got mail möter Love is Blind"

- en felringning visar sig vara helt rätt. Som det ser ut just nu utspelar sig den i Sundsvall där båda karaktärerna pluggar på Mittuniversitetet, men det vet de förstås inte (kanske att dialekten avslöjar dem lite, men ja, jag måste ju få ha lite kul på vägen). Som i Love is Blind, kan man bli kär i någon man aldrig träffat bara genom att prata med dem? Som någon som träffade sin man på en chat på tidigt 2000-tal så är jag benägen att hålla med (visserligen var det väl foton involverade då) men mest var det prata över internet och sedemera på telefon. Jag skrev 25 000 ord på den idén under novemberutmaningen med Skrivsällskapet Annanstans. Och jag ser fram emot att jobba mer med den nästa år.

Men nu är det Monicas tur igen. Jag har börjat läsa igenom råmanuset. Jag vet att det som behöver mest kärlek är början - den behöver helt skrivas om - och slutet - ja, det behöver liksom skrivas i sin helhet. Jag lämnade manuset med ett par korta scener och en lista på vad jag vill skulle hända innan jag lät det få vila ett tag. Deadline är 1 januari och jag hoppas hålla hög takt så att jag hinner få in åtminstone en testläsare. Kanske jag helt enkelt kör en del i taget och skickar iväg. Jag måste också komma på undertitlar eftersom den kommer släppas i fyra delar under juli nästa år.

 

It's gonna be May

Ljuset har återvänt, vi har bränt ut vintern och vårvindarna är friska. I maj är det mycket som händer, rent generellt. Vi har en födelsedag att fira, dottern fyller fjortis. Yngsta har truppgympatävling på hemmaplan och det är Hälsinglands bokmässa 17 maj i Hudiksvall.

Jag har börjat ett nytt bokprojekt som jag faktiskt har kontrakt för. Tanken är att det blir en serie som släpps i fyra delar nästa sommar. Jag är jättepepp på att skriva om Monicas hälsingesemester och har börjat planera en hel del för vad som kommer hända henne. Monica har funnits i mitt liv sedan 2017 då hon dök upp under en utmaning med Kreationslotsen som hette projekt 365 som gick ut på att skriva varje dag i ett helt år utefter en prompt som man fick. Jag skrev nog inte alla dagar, men Monica dök upp i många av de små stycken jag skrev ner. Så när frågan kom om jag hade något nytt manus på g (och efter en avstämning med Seraf om hur det såg ut för nästa bok hos dem - de kunde inte lova något) så sa jag att självklart har jag det!

Projektet blir annorlunda än vad jag brukar skriva, dels för att det är i fyra delar (inte jättekonstigt, med tanke på att oftast är en bok uppdelad i fyra akter), jag kommer bara skriva ur Monicas perspektiv (som det ser ut nu) och det är mer feelgood än någonsin. Det finns ett kärleksintresse, men det är absolut inte vad som står i fokus. Jag lovar att dela mer om allt när jag kan! 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare)

Skrivstreak 2023 - Hej då maj - Hej juni!

 Under maj har jag deltagit i @wrinspo och @kafferaturs skrivutmaning om en mening om dagen som drar igång varje maj på instagram. Utmaningen kallas #skrivstreak och går ut på att skriva minst en mening varje dag och på så sätt komma igång med skrivandet. 

Jag avslutade på topp. Efter att ha haft väldans problem med hur jag ska börja projekt MHL del två i serien I Roslagens famn så har jag skrivit massor med ord, men ledsnat lite halvvägs och insett att det kanske inte var rätt början ändå. Det har verkligen inte känts så där perfekt som det brukar göra för mig. 

Först tänkte jag att den skulle börja parallellt med Mitt hjärtas hem, men jag fick inte till det på något bra sätt. Det kändes som om jag bara upprepade det jag redan skrivit i första boken. Men så, efter typ fem försök, hittade jag min början. Och så satte jag igång med att brainstorma ett synopsis och vad jag ville skulle hända och vad det är som är den stora konflikten. 

Så igår fick jag världens flow och skrev i drygt en timme. Kanske inte helt effektivt hela tiden, men det fick klart hela första kapitlet och en början på kapitel två. Plötsligt känner jag ett sug efter att få fortsätta skriva, för jag vill veta vad som händer mina karaktärer (ja, jag vet hur de slutar, och vad som händer typ i mitten, men allt däremellan har jag noll koll på). 

Förhoppningsvis kan jag använda en del av det jag skrivit som egentligen utspelar sig tidigare i berättelsen med få ändringar. Jag har inte räknat ihop hur många ord jag faktiskt skrev under maj, men det var kanske runt 10000 om jag inte är helt ute och cyklar. 

I juni ska jag också läsa igenom Vår i Bergsforsa som jag vill ha till Seraf i augusti. Jag har läst igenom en gång, men nu har jag börjat en ordentlig genomläsning medan jag även för anteckningar om vad jag tycker borde ändras, strykas, förbättras och utvecklas. Jag noterar både i den utskrivna kopian och i ett anteckningsblock. Förhoppningsvis kommer jag komma igång med omskrivningen också. Jag vet redan nu att jag behöver få mer tid att gå i mitten av boken (såå ovanligt för att vara jag... not). Jag kommer nog göra ett dedikerat inlägg till hur min redigeringsprocess ser ut framåt. 

Vad har ni för mål för juni? Storslagna planer eller helt enkelt semester? 

Camp NaNo-Vinnare!

Jag gjorde det! Målet var att hitta tillbaka till skrivandet och skriva eller jobba med texten varje dag. Och det gjorde jag, alla dagar utom en för jag var lite för ofokuserad efter kryssningen i veckan. Dock tog jag igen det under helgen då jag jobbade dubbelt upp. Det har stundtals gått riktigt bra med skrivandet, medan andra dagar varit jobbiga. Jag har inte hittat samma flow som jag brukar.

Nu fortsätter jag med Mia och Martins berättelse under maj och deltar i utmaningen #skrivstreak som går ut på att skriva en mening om dagen. Jag satsar på minst två kvartar om dagen istället, men helst fyra. Jag har bestämt mig för att inte skriva bokens händelser parallellt med Ett lyckligare slut som jag tänkte från början, utan den får helt enkelt ta vid där Ett lyckligare slut slutade, eller kanske något tidigare. Det jag tror gjort att jag låst mig i skrivandet är att jag försökt berätta Mia och Martins berättelse från att de träffas, det som man inte får läsa i Ett lyckligare slut. Det har dock gjort att jag helt låst mig vid vad som ska vara med och inte vara med, att inte upprepa vad som redan hänt igen. Så jag testar något nytt. Börjar senare i deras relation och jobbar vidare därifrån. 

I övrigt har jag fått hem mina fysiska exemplar av Ett lyckligare slut. Ett par kanske får följa med till Bollnäs Bokmässa i helgen, men annars får de inte träffa sina läsare förrän på släppfesten jag planerar att ha den 17 juni (boken släpps den 13 juni). Det är alltid lite magiskt att få hålla i sin bok för första gången. Jag har dessutom fått ljudfilerna till ljudboken och Katharina Cohen gör den verkligen rättvisa. 

Jag planerar att ta er med på en liten resa i in i arbetet bakom boken framöver. Det är ju ändå den bok jag arbetat längst med och lagt in väldigt mycket av mig själv i den. 

#winner #campnano2017

Igår gick jag äntligen i mål i Camp NaNo. Det satt långt inne trots att jag tyckte att mitt skrivmål var uppnåeligt. Och det hade det nog varit också om karaktärerna hade betett sig som jag ville. Istället har jag skrivit om början två gånger och fortsättningen en gång. Det blir kul och redigera det sen.

Jag inser att både storyn och karaktärerna mognat sedan jag jobbade med dem sist, och det har väl jag också, så att den ändras och utvecklas är ju inte så konstigt, men det vore ju lättare om det hände under redigeringen och inte under själva skrivandet av råmanuset.

Under skrivandets gång har jag tvivlat på historien, både en och tre gånger. Håller den verkligen? Är den intressant? Är jag tillräckligt bra för att skriva den? Nu när jag skrev om "början" tror jag det blir bättre dynamik i storyn i alla fall. Det blir inte fullt lika ångestfyllt och "whine-y och pine-y" som det varit nu. Men nu ska jag ta lite semester från den och bara skriva när andan faller på. Låta den vila lite innan jag sätter mig och försöker sammanfoga allt till ett. Det blir spännande.

Rapport från #CampNano dag 3

Ja, hej vad det går. Jag har lagt mig på ett mål som jag tror att jag kommer klara utan att skriva ihjäl mig. Jag jobbar ju trots allt heltid och har inte semester förrän 28 juli.

Som vanligt när jag börjar dyka ner i min text så känner jag det dåliga självförtroendet krypa sig på. Är det verkligen tillräckligt bra? Håller storyn? Eller snarare, kan jag göra storyn rätta? Blir det tillräckligt bra. Jag tycker ju idén är riktigt bra, jag gillar mina karaktärer, men ändå är jag osäker om jag kommer hålla ända fram till en hel bok. Som vanligt. Kanske är jag bättre på långnoveller?

Idag lyckades jag skriva nästan hela ordmålet på vägen till och från jobbet. Skönt att bara behöva renskriva när man kommer hem efter en heldag. Jag känner att jag har mycket att skriva, men är som sagt osäker på att det är tillräckligt. bra. Jag vet att jag inte borde börja med samvetskval och ångest redan nu, men jag har ju jobbat med de här karaktärerna i tre år, så jag känner dem rätt väl.

Nu har storyn tagit en annan vändning än förra gången då jag tyckte att det blev för glatt alldeles för snabbt. Mötet mellan mina huvudkaraktärer kommer komma lite senare och den kvinnliga är på väg att hitta tillbaka till sig själv, men är inte fullt där ännu. Mötet med den manliga välter omkull henne känslomässigt och så börjar det om igen. Jag känner att det känns mer trovärdigt än att hon ska börja må bättre för att hon träffa honom igen, det är ju bara töntigt när jag tänker efter. Jag gillar inte sådant sockersött och rakt fram mot lyckan. Det ska vara lite krokigt och några omvägar på resan dit.

Planera mera

Eftersom jag normalt sett är en "pantser" och inte en planner, har jag bestämt att planera årets Nano-projekt. Jag vill ha så mycket som möjligt planerat innan eftersom jag är mammaledig detta år och därför inte har lika mycket egentid som förra året. Låter konstigt kanske, eftersom jag jobbade heltid förra året. ;)

Jag håller för tillfället på att knappa in min timeline och synopsis i Scrivener, jag har fixat en inspirationstavla på Pinterest och drunknar i post-it-lappar. Jag älskar't. Förhoppningsvis kommer jag få skrivande gjort också. Det är roligare att planera än vad jag trodde.

Oftast har jag en klar idé i huvudet av vad jag vill skriva och vart storyn ska ta vägen innan jag börjar. Denna gång har jag bara en vag idé och två karaktärer som ska tussas ihop. Det blir tydligen en paranormal romance som har sina rötter i nordisk mytologi. Jag hade ingen aning om att bartendern som dök upp i mitt huvud var son till en gudinna.

Jag ser verkligen fram emot tisdag så att jag äntligen får skriva deras historia!

For English

Trying to be a planner

Since I'm usually a pantser and write on intuition, I'm trying my best to be a planner for this year's nanowrimo. I want to have as much as possible planned beforehand since I'm home with the baby and don't have as much alone time as I did last year. Which in itself is weird since I was working full time. :P

I'm currently putting in my timeline and synopsis in Scrivener, I've fixed an inspiration board on Pinterest and am drowning in post-its. I love it. Hopefully I'll get some writing done too. It's so much fun to plan, I had no idea.

I usually have a clear idea in my head of what I want to write and where the story is headed before starting. This time, I only have a vague idea and two characters that I want to throw together. It's turning out to be a paranormal romance with its roots in Norse Mythology. I had no idea when the bartender turned up in my head that he was the son of a Goddess.

To be honest I'm really looking forward to Tuesday when I get to set my teeth into this.

För svenska

Finding routines

It's high time I find some writing routines now that NaNoWriMo is just around the corner. One would think I would have all the time in the world to write now that I'm home on maternity leave, but as all parents of small children knows, that's not really the case. Especially now when the husband is home with a bad back too, and has been so for the last couple of weeks. The few routines I had are long gone and we have binge watched House instead. Something that's made me want to write a hospital story, but I'm too lazy to do the needed research.

I have managed to get an hour in the morning, after I've dropped the big kids off at daycare and school and before the youngest awakes (one of the perks of not being home alone is that you don't have to wake the baby up when dropping the others off), that is just for writing. It's not always the full hour, but usually Yrla is happy after nursing and can play on her own for a while and I can continue my morning musing.

I've managed to get a lot of stuff done this way. The rest of the day is for playing with the baby, cleaning, washing up and all the other stuff that needs to be done around the house. Usually I have some time in the evening after the kids' gone to sleep too. I'm not a social as I was with the other two this time around. I don't have an "öppna förskolan" (open daycare sort of, day center where parents can go with the kids and meet other parents). We've had some play dates instead and been out walking a lot

I'm gonna continue editing and planning Nano now! See ya!

For Swedish

Hitta rutiner

Känner att det är hög tid att jag hittar skrivrutiner nu när NaNoWriMo står för dörren. Man kan ju tycka att man har all tid i världen att skriva när man är hemma och är mammaledig, men det fungerar inte riktigt så. Speciellt inte nu när maken är hemma och sjukskriven för sin onda rygg och har varit så snart tre veckor. De få rutiner jag hade innan dess är som bortblåsta och vi har grottat ner oss i serien House. Något som fått mig att vilja skriva en sjukhusberättelse, men jag är för lat för att göra lämplig research. ;)

Något som jag lyckats med den senaste veckan är i alla fall att ta mig någon timme på morgonen, efter att jag lämnat de stora barnen på skola/förskola och innan den yngsta vaknar (fördelen med att vara två hemma är att man inte behöver väcka lillskrutt när man ska lämna syskonen), som är vigd åt skrivandet. Det är inte alltid det blir en timme, men oftast är Yrla pigg och glad efter morgonamningen så att hon sitter själv och leker ett tag och jag kan fortsätta med mitt.

Jag har fått en hel del gjort på detta sätt. Resten av dagen går åt att gosa och leka med lillfjös, hämta det stora, tvätta, städa och allt annat som har med markservicen att göra. Oftast hinner jag även får en stund på kvällen när barnen sover. Jag har varit mycket mer osocial den här mammaledigheten än vad jag varit med de andra två. Har inte lika nära till Öppna Förskolan nu, utan vi har haft några lekdejter och roat oss med långpromenader istället.

Nu ska jag fortsätta med redigerandet och planerandet. See ya!

For English

#nanowrimo 2016 here I come!

Yes, I've signed up for Nation Novel Writing Month this year too. First I didn't have a clear idea of what to write about. I thought I probably find something among my ongoing projects. Then the bartender who's invaded my brain talk again. He told me lots of stuff about himself, and suddenly I have a project!

I have sketched down some ideas on what the story should include and where it's going. It turned out to be a paranormal romance. Something I hadn't planned in the beginning when the bartender turned up. Now it's so obvious he's magical in some way. I'm gonna continue writing the synopsis through October.

I have also find my way back to last year's text and started edit it somewhat. I know there's a lot of holes later in it, and probably loads of repeats that needs fixing. It's swell to feel the itch to continue both this and the new text. I like it.

För svenska

#nanowrimo2016 here I come!

Japp, nu har jag "anmält" mig till National Novel Writing Month i år igen. Först hade jag inte riktigt någon klar idé om vad jag skulle skriva. Tänkte att jag hittar säkert något i mina pågående projekt. Men så började bartendern som invaderat min hjärna prata igen. Avslöjade både det ena och det andra om sig själv, och plötsligt har jag nu mitt projekt klart för mig. :)

Nu har jag skissat ner lite idéer på vad storyn ska innehålla och vad den går ut på. Det blev visst en paranormal romance. Något som jag inte alls planerat för till en början då bartendern dök upp. Nu så här i efterhand är det ju rätt självklart att han är magisk på något sätt. Ska jobba vidare på själva synopsen fram tills november.

Jag har även hittat tillbaka till min text från förra året och börjat redigera den så smått. Jag vet att det finns en massa hål i senare delen av den, och säkert en hel del upprepningar som måste fixas. Riktigt kul att känna att det kliar i fingrarna att fortsätta både med den nya och den gamla texten. I like it.

For English

When inspiration suddenly strikes.

I had actually decided to focus on finishing the first book in my fantasy project this fall, but sometimes it doesn't go as planned. A bartender moved into my head and demanded I write about him. Just yesterday he got company in a nerdy woman. I think this might be my nanoproject, if I manage to get enough background and story down before november.

I have prolonged my maternity leave, with the hope of manage to finish at least one of my many, many projects. I have some problems with getting some routines regarding the writing down, though. The baby's sleeping routines aren't as set as they used to, and it seems like she's all about power napping at the moment. Sure, if she falls asleep on me, and gets to stay there, she'll sleep for at least an hour, but I can't really get much done when she's in my arms. :P

I have gotten some writing on the fantasy project done too, even if the bartender is shouting the loudest at the moment. It's a part in the book that is sad, which is a good part to write now, since my husbands grandfather died last week and we are all sad about that.

For Swedish.

Here we go again...

The voices as awoken again. It wasn't really my plan. I was supposed to take a break and help my colleague with her text. Not start something new. But when I heard about this short story competition the voices just started babbling. I can't ignore them.

”Alltså, jag vill verkligen inte.”
”Vaddårå?”
”Jag har verkligen ingen lust att gå, bara.”
”Vad som helst kan hända! Lev lite!” Tova armbågade henne i sidan.

("I really don't want to."
"Why?"
"I really just don't feel like it."
"Anything can happen! Live a little!" Tova nudged her in the side.)

I really don't have the time. The summer novella is coming back from the editor any day now and when it does I need to start editing. Deadline for this competition is August 1. It's only 12k characters including spaces. That's really nothing. So... Let's do it!

For Swedish

Here we go again...

The voices, rösterna, de har vaknat igen. Det var inte riktigt meningen. Skulle ta det lite lugnt och hjälpa kollegan med hennes text. Inte börja något eget nytt. Men när man får nys om en utlyst novelltävling och det direkt börjar talas i huvudet, ja då kan man inte liksom inte ignorera det.

”Alltså, jag vill verkligen inte.”

”Vaddårå?”

”Jag har verkligen ingen lust att gå, bara.”

”Vad som helst kan hända! Lev lite!” Tova armbågade henne i sidan.

Jag har egentligen inte tid. Sommarnovellen kommer tillbaka närsomhelst från redaktören och då blir det redigering för fulla muggar. Deadline för den här tävlingen är 1 augusti. Men så är det bara 12k tecken inklusive mellanslag. Inte så jättemycket, kanske tre a4sidor. Alltså... let's do it.

For English

Deadline is coming

Deadline för sommarnovellen som jag jobbar på just nu är snart här. På söndag ska den vara färdig, helst även beta-läst och redigerad så bra det bara går, innan jag skickar in den till redaktören. Jag är inte helt säker på att det kommer gå. Den här veckan är redan hektiskt som det är med en femåring som ska firas, bakning och städning som ska göras. Imorgon bär det av till sjukan igen för att ta ut skruven som sitter i fotleden och jag är osäker på hur länge jag blir borta. Förutom tiden på sjukhuset så är det ju resväg dessutom. På lördag kommer min pappa upp från Stockholm för att fira dottern och på söndag är det dags för barnkalas för hennes vänner. Mer bakning med andra ord. Sova kan man göra när man blir gammal, eller hur var det nu?

Jag är i alla fall glad att berättelsen går framåt, även om jag stressar över den. Jag har även kommit på vad den ska heta! Hurra! Jag har skrivit den första hångelscenen och ligger nu på 8300 ord av minst 10k. Detta är vad jag kommer att skriva om idag.

Jag är så taggad!

Deadline is coming

Deadline for the Summer-short I'm working on right now is fast approaching. It's on Sunday, and it's not only supposed to be finished, but preferably also beta read and edited. I'm not sure I'm gonna make it. This week is really hectic to begin with. My oldest daughter turned five on Tuesday, so celebration was in order. Baking and hosting ensued. Tomorrow I'm going back to the hospital to remove a screw from my ankle and I'm not sure how long it will take of my day apart from the commute. Hopefully I'll get in early so I'm home early. On Saturday my dad is coming up from Stockholm to celebrate the daughter and on Sunday we're having the kiddie's party for her friends. More baking is required. Sleep is for weaklings, right?

I'm glad that the story is moving fast forward regardless of me being quite stressed out about it. I've found a title! Yey! I've gotten my first snogging scene down. I'm 8,3 k in and this is what I'm going to be working on today:

I'm phsyched!

För svenska

That feeling

You know when you start to write that one scene that changes everything? The one when the characters suddenly notices one another and nothing will ever be the same after it? That's the feeling I've had since the weekend. And I've been writing. I starting to like my story! Hurray! This might actually be good stuff! I feel like I need to sit down with my MMC and interview him. Apparently he's been left at the alter, or something equally horrible. I had no idea. The characters are starting to talk to me! Hurray! Onwards!

For Swedish

Den känslan

Ni vet känslan när du börjar skriva just den scenen som förändrar allt? Då karaktärerna helt plötsligt får upp ögonen för varandra och ingenting blir sig likt efter den? Den känslan har jag haft i kroppen nu sen helgen. Och jag har skrivit. Jag gillar plötsligt min historia! Hurra! Det kan ju bli bra det här. Jag känner att jag måste sätta mig ner med min manliga huvudroll och intervjua honom. Tydligen har han blivit övergiven vid altaret, eller något liknande. Det hade jag ingen aning om! Karaktärerna har börjat prata med mig. Hurra! Det kan bli hur bra som helst det här!

För övrigt har jag fixat till min engelskspråkiga version av den här bloggen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer använda den helt i framtiden eller inte, så till en början hänvisar jag mina internationella vänner till den då jag kommer publicera dubbelt, fast på engelska i den så länge.

For English