NaNoWriMo är över för den här gången

62681 ord blev det under november. Jag fick dessutom alla badges för en gångs skull. Jag kommer behöva en massiv redigeringsrunda, men det är ju inget ovanligt. Jag gillar hur berättelsen artade sig och jag tror att den kommer bli en bra bok till slut. 
 

Nu är det vila på schemat och förbereda inför redigeringsrundan med Ett lyckligare slut som jag fått tillbaka från redaktören på SAGA. Jag ser verkligen fram emot det arbetet och jag tror berättelsen kommer bli snäppet bättre, även om jag gillar den nu också. Jag är så glad att Amanda och Daniel fått ett hem och kommer hitta hem till er i sommar. 

I fredags firade jag mina 60k+ ord med julbord tillsammans tjejkompisarna i Bollnäs. Det var grymt kul. Vi fick till och med sitta och snacka med coverbandet som spelade för kvällen. Mycket dans och många skratt. Det var en perfekt avslutning på NaNo. Kom inte hem förrän halv tre (men då hade vi lämnat folk på vägen som gjorde att det tog lite extra tid). Det var inte igår man var ute och slarvade så länge. ;) 

NaNoWriMo v 4 - 50 000 ord på 23 dagar

 Jag gjorde det! 

50000 ord skrivna på 23 dagar. Det kan nog vara mitt rekord, men jag är inte säker. Mitt personliga mål är 60000 och dit är det lite kvar. Berättelsen har flutit på bra, även om mina karaktärer inte alls följt min utstakade plan och skyndat på händelserna rejält. Min tanke om slow burn romance har liksom kommit av sig. Tur att man ska redigera ändå. Kommer behöva lägga till en hel del i mitten (som vanligt, mitten är inte min starka sida) och utveckla karaktärernas förhållande mer innan de hoppar i säng med varandra. 

Min belöning för 50000 ord var en beställning från bästa Tidförmera och min Bullet journal för 2023. Nu var det ju inte bara boken jag köpte, man måste ju alltid ha lite lullull också. Matchande pennor och washitape. En annan prickad bok med bruna sidor fick också följa med. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska använda den till, men det löser sig. 

En unboxing-video finns på Instagram för den intresserade. Är du nyfiken på vad jag köpte? Som bullet journal valde jag en Leuchtturm a5 (som vanligt), denna gång i färgen Pacific. När jag ändå valde ny färg passade jag på att fylla på mitt Towbow brush marker-lager med sköna mingröna och turkosa varianter. De jag valde var nr 243 mint, 443 turkose, 533 påfågelsblå, 312 holly green och 407 tiki teal. Jag köpte även en Gelly stardust i turkos, en ZIG dot pet i Bluebonnet 036 och en Zebra mildliner i blågrön. Washitapen som fick följa med hem var Jen Hadfield Peaceful heart, Paper poetry smala i mint/aqua (upptäckte att jag redan hade den, men men), två rullar som ser ut som frimärken och en mt washi i pastel turkos. Den extra boken jag köpte är från Memo of Norway och har som sagt brunt papper istället för vitt. 

Spännande nyheter!

Nästa år kommer jag ut med inte bara en, utan två böcker! Hur sjukt är inte det? SAGA, som gav ut Äktenskapspakten på ljudbok, hörde av sig i slutet av oktober och undrade om jag hade några fler manus eftersom Äktenskapspakten gått så bra just som ljudbok. Så jag berättade om projekt ELS som jag jobbat med i sååå många år, men som blev refuserad av Seraf. Jag skickade den till dem med reservation om att jag skulle vilja redigera den ännu mer, något jag inte haft tid till i år. Jag blev glatt överraskad när de sa att de ville ha den. Jag ser verkligen fram emot att få dela Amanda och Daniels resa med er i kommande Ett lyckligare slut (kommer bara digitalt och på print on demand). Det är tänkt att den ska få se dagens ljus veckan innan midsommar. 

Och inte nog med det, Höst i Bergsforsa, eller som den nu heter Det är inte bara löven som faller kommer ut hos Seraf till nästa höst. Så glad över att Millie och Casper ska få hitta ut till er. Jag gillar dem verkligen och mitt skrivande har verkligen utvecklats sedan Äktenskapspakten. Konstigt vore väl annars. Men det är en mer komplex historia, den är djupare. Det gäller också för Ett lyckligare slut, och det kanske är därför det tagit så lång tid för mig att få den som jag vill. jag kanske inte varit redo att skriva Amanda och Daniels berättelse förrän nu. 

Jag har även bokat min första egna signering (skulle ha varit under sommaren men det rann ut i sanden). Så den 17 december hittar man mig på Ericssons bokhandel i Ljusdal. Så nu ska jag försöka få till en snygg roll up och göra mig redo för det. 

Nanowrimo då, hur går det? Jodå, det går framåt. Jag inser redan nu att jag som vanligt gått för snabbt fram i händelserna och jag måste lägga till en ny akt två del ett. :P Jag ville ju skriva en slow burn romance i år, men lik förbannat tycker karaktärerna att de ska hasta framåt. ;) Tur man kan redigera. 

Rapport från NaNoWriMo - halvtid

Jag har varit så superpepp på den här berättelsen och lite roliga nyheter fick mig att bli ännu mer taggad (mer om detta i ett annat inlägg). Jag älskar mina karaktärer och de överraskar mig gång på gång. Det är en fröjd att skriva dem. Det roligaste är att min "fejkdejt"-bikaraktär har förvånat mig genom att vara nästan mer intressant än mina huvudkaraktärer. Det hade jag inte väntat mig. 

Skrivandet har verkligen flödat på och visst vet jag att jag kommer få redigera en hel del, jag tror jag kommer ändra tidslinjen lite för att få mer tid att gå. Men jag har många bra och roliga scener. En nästankyss so far. Även om jag planerat en hel del i förväg med tänkta scener så överraskar manuset mig som vanligt genom att ta sin egen väg. 

I lördags deltog jag i The Great Nordic Word War på Discord. Jag skrev 5000 ord ungefär och det flöt på så där bra som man kan önska när man ska jaga stora ordmängder. Sverige kom två efter Danmark, i år igen. Annars har mitt ordantal legat ganska konsistent på 2000 ord per dag och det känns bra. Jag har bra flyt och jag behöver inte lägga mer än en timme om dagen på skrivandet. 

Hoppas du som också deltar i NaNo tagit dig förbi second week blues och återigen är taggad på din berättelse. 

#preptober sista veckan

Andra sidan är ni klara?

Jag är så redo och peppad inför årets NaNoWriMo. En oväntat mejl förra veckan gjorde mig ännu mer taggad att tag i ett nytt projekt. 

Jag har planerat mer än vad jag brukar, men jag tror också att det är en naturlig utveckling efter att ha redigerat så mycket. Lika bra att ha fler egenheter om karaktärerna klara redan nu så att man inte sedan måste sitta där i redigeringen och fundera på varför de beter sig som de göra. Jag har en lös synopsis och ett gäng scener jag vill ha med. 

Jag har fyllt hela min preptober-bingo i och med det här blogginlägget och får därför binga Young Royals nu när den har säsongspremiär i morgon (om jag har tur hinner jag några avsnitt i alla fall). Jag har också speltid innestående och hemmaspa. Hade även tänkt att få köpa Austenland digitalt, men tydligen finns den bara att hyra. :( 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare)

Nanouppslag och novembers skrivlogg i min bujo. Är rätt nöjd hur det blev. 

Jag köper mina bullet journals och dekorationer hos Tidformera (allt som oftast i alla fall). Som min skrivbujo använder jag Rhodia Dotbook, en tunn prickad notebook som räcker alldeles lagom för ett år. Washitejpen kommer från olika ställen, likaså så de runda klistermärkena (dessa tror jag är från Bujostickers.com och Tidformera.)  

Rapport från camp nano april 2020

För en vecka sedan ungefär började jag skriva ett inlägg här med rubriken "The struggle is real". Jag hade riktigt dålig självskrivkänsla och skrivtvivel å det grövsta. Det blir inte lättare när man jobbar hemma i rådande corona-tider och umgås med sina egna tankar hela dagarna, vill jag lova.

Pratade med en kär vän om det här med kreativitet och hur man blottar sin själ i det man gör, men det känns som att man inte får någon cred för det. Alla andras verk blir lyfta men inte ens eget. Jag skrev ett inlägg på Instagram om det och fick fina kommentarer från flera håll.

Sedan fick jag en lite hemlig spark i baken från ett oväntat håll och nu sitter jag här och redigerar min första NaNo jag skrev 2014 som blev klar under camp i juli förra året. Jag skrev i vild förtvivlan drygt 65 000 ord på 30 dagar. Nu redigerar jag den texten i lika rasande fart. Word kan inte ens köra sin vanliga stavningsprogram på grund av alla stavfel. Jag har alltså inte ens öppnat det här dokumentet sedan 30 juli förra året.

Visa det här inlägget på Instagram

Going rebel during #campnanowrimoapril2020 and started editing my nano 2014 project that I finally finished during camp last July. I think Daniel and Amanda deserves their happily ever after, and maybe, just maybe it'll be good enough to send to a publisher..

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare) 5 Apr 2020 kl. 3:19 PDT

Nu 30 sidor in med grovredigering inser jag att den inte alls är så kass som jag befarade. Nästan så att jag tycker att den är bra och jag ser fram emot att fortsätta läsa för att se vad som händer, även om jag vet vad som händer.

Dessutom skriver jag camp nano under tiden. Har lagt mig på ett realistiskt mål om 1000 ord per dag, och även den berättelse börjar arta sig riktigt bra. Som vanligt har jag inte panerat alltför mycket innan utan kör mycket på känsla, även om idén har legat och grott sedan i januari någon gång.

Nu är den här!

 Alltså, är den inte fin? Och där i finns min novell "Misteln" som handlar om Klara och Pontus. Redan nu kan du läsa en recension av antologin här, men den kommer inte ut i handeln förrän på onsdag, 21 november och du kommer kunna köpa den på Adlibris och Bokus.

Jag har självklart tagit hem ett par exemplar, men har redan bokat upp i princip alla. Finns intresset av att köpa ett signerat exemplar av mig går det att lösa så klart. Jag trodde det skulle vara tillräckligt med 12 exemplar eftersom bara de närmast sörjande skulle vara intresserade, men tydligen var det fler än så. :P

Just nu jobbar jag febrilt med att få ihop en novell till Hemmets Journals novelltävling som har deadline 1 december samtidigt som jag skriver bok tre i fantasytrilogin för NaNoWriMo. Novellen går inte fullt lika bra som fantasyn, konstigt nog. Ville ju bara skriva romance i början av månaden, men nu är det visst alver och drakar som min musa gillar. Underligt det där. 

Högt flygande mål

Jag vet, vi är redan i mitten av februari, men jag har inte riktigt kommit mig för att skriva ner mina skrivmål med året förrän den här månaden. Jag har gått runt och tänkt  på dem länge, däremot. Jag har bestämt mig för att 2018 är året då jag skriver klart min fantasytrilogi. Bok ett är halvfärdig, och nu i februari ska jag gå igenom det jag skrivit och redigera vart efter, sen är målet för mars-april att skriva klart den. Kan vara så att jag behöver camp Nano i april för att få den rätta knycken och röven ur, men det kan jag ta. Sen ska jag gå igenom bok 2 och få den presentabel. Under NaNoWriMo i november ska jag skriva bok 3.

Jag hoppas verkligen att jag tar mig i kragen och följer mitt "schema". Tycker att jag har kommit in i en bra rutin med att ta 30 min varje kväll där jag sitter och jobbar med texten. Kommer garanterat hinna gå igenom det jag hittills skrivit på bok 1 nu i februari och utföra ändringarna i dokumentet. Det känns bra att kunna bocka av det från mållistan.

Vad har ni för mål med skrivandet i år?

Hur länge har jag sovit?

Jag vaknade imorse och det var plötsligt mitten av juni och avslutning i skolan för den äldsta. Vad hände, liksom? Har haft fullt upp med livet, antar jag. Skrivit när andan fallit på, inte riktigt hållit mig till mina teman inom skriv365, dessvärre. Men jag har skrivit och hängt med mina karaktärer i min Nano 2014 en hel del. Det känns bra.

Nu fick jag ett infall och bestämde att jag för första gången ska vara med i camp nanowrimo i juli. Det bästa är att man själv sätter sitt mål om hur mycket, lite eller ofta, man ska skriva. Mitt mål är att skriva 25k på mitt nanoprojekt från 2014 som jag skrivit ca 25k redan. Jag känner att jag måste få ändan ur och bli klar någon gång och jag vet hur bra jag arbetar under stress. Och det nano är den bästa typen av stress jag vet.

Är det någon annan som ska vara med? 

Andra roliga saker som hänt är att jag från slutet av augusti slipper pendla då jag fått nytt jobb här i stan. Om jag mot all förmodan skulle sakna pendlandet har jag tagit tjänstledigt under provanställningen så att jag har säkerheten att gå tillbaka till mitt nuvarande om det skulle krisa. Jag trivs ju grymt bra där jag är idag med, men pendlingen tar verkligen musten ur mig. Hur skönt det än är att ha över två timmars egentid varje dag på vägen till och från jobbet, så är det ovärt att gå upp klockan fem på morgonen och ändå inte vara hemma förrän halvsex-halvsju och behöva gå och lägga sig senast halvtio för att orka upp igen dagen efter. 

Post-NaNo-Angst

This year's NaNoWriMo has been over for nearly two days. I reached the goal of 50k words on the 28th and had two whole days to write just for the fun of it. Or I tried to find an end for the story. The competitive side of me was gone, however. As soon as I hit 50k my drive disappeared. Since then I've only written about 1500 words. That's nothing compared to what I wrote a day before I hit 50k. 

Just a few of my many, many
postits.

I have noticed before that I work best under pressure. A deadline that someone else has set works best. Word sprints and competition against someone else is super, even though the quality isn't the best, the words are being written down. You can't edit invisible text, someone told me the other day, when I was complaining of the the poor quality of my work. The point of NaNo is to have a first draft of a novel, something to build on. 

That the characters have mutinied and totally disregarded the little I had planned to happened, is irrelevant. It can be fixed, but I have to believe in my idea. Or at least in the modified version of said idea, the one that evolved during the writing process. I need to sit down and sort through the text, put it in the right order. Still this is probably the most chronologically I've written in a NaNo thus far, which is good. I have, I don't know how many PostIt-notes with ideas, things that must be researched, characters, background stories and other stuff to go through. I need to find surnames to basically all my characters, and a few haven't even got a first name yet. 

And still I'm not sure if the text is worth all this work, because I'm pretty sure it stinks. 

While on the NaNo-subect, does anyone know of an app that's similar to NaNos wordcount thingie? I need that in my life to continue writing toward finishing a story. Let me now, 'kay?

För svenska

Post-Nano-ångest

Det är två dagar sen NaNo slutade för i år. Jag kom upp i mina 50000 ord redan den 28 november och hade därför två dagar på mig att bara skriva för nöjets skull. Eller, jag jagade ett slut. Men tävlingsinstinkten var borta. Drivet att skriva försvann i och med att jag nådde mina 50k. Sen i tisdags har jag skrivit sammanlagt 1500 ord bara. Det är ingenting i jämfört med hur mycket jag skrev under nano per dag.

En bråkdel av alla postitlappar
i mitt block

Jag har länge märkt att jag arbetar bäst under en viss press. En deadline, som inte jag satt, funkar jättebra. Ordsprintar i krig mot andra funkar superbra, även om kvalitén på texten inte blir den bästa, så får jag i alla fall ner orden i dokumentet. Det går ju inte att redigera en osynlig text som någon sa till mig häromdagen när jag ojade mig över hur dålig texten var. Poängen med NaNo är att skriva ett första utkast till en roman, något att bygga vidare på.

Att karaktärerna gjort myteri och struntat i det lilla jag planerat för dem, det är en annan sak. Det går att fixa till, men jag måste tro på idén jag hade från början. Eller i alla fall den modifierade, den som finns i dokumentet, som den utvecklades till. Jag måste sätta mig ner och sortera i texten, få den kronologisk. Den är nog mer kronologisk än mina tidigare texter i alla fall, det är ju bra. Jag har, jag vet inte hur många, PostIt-lappar med idéer, saker som måste kollas upp, karaktärer, bakgrundsstories och annat matnyttigt att gå igenom. Jag måste hitta efternamn till i princip alla mina karaktärer, vissa har inte ens namn.

Och ändå vet jag inte om det är värt att göra allt det här jobbet för jag ändå tycker att storyn är rätt kass...

Är det någon som har tips på en app eller program där man kan sätta upp ordmål för sig själv på samma sätt som nano? Som man uppdaterar varje dag och fyller i sina framsteg i? Jag är idel öra!

For English

Färdig! #NaNoWinner2016

Jag gick i mål tidigare idag, 50000 ord skrivna. Och så har jag hittat flowet igen, och suget efter att skriva klart. Jag kommer fortsätta skriva november ut, och förhoppningsvis hinna få ner något sorts slut innan dess.

Hej resten av världen! :P

For English

And I'm done #NaNoWinner2016

I went past 50k of words earlier today. So relieved. But then I really got into the story again. Damned characters! It might not be so bad after all. I'll continue writing until November is over, and hopefully I'll have an ending by then.

Hello social life! I'm back! :P

För svenska

I feel you Rory!

I feel you Rory! #nanowrimoangst #gilmoregirls #oneyearintime

Ett foto publicerat av Maria A (@arellskan) Nov 25, 2016 kl. 7:45 PST

Screen caps from Gilmore Girls One Year in Time

I'm 4k from winning NaNoWriMo. And I hate my story. It's changed so many times over the last couple of weeks that I'm not even sure it's salvageable when this is all over. I tried to do the planning thing this year, and it totally bit me in the butt. The characters went haywire and overruled my planning, basically made the paranormal aspect of the story unnecessary. Although I managed to fix that something else came up that made the time frame fucked. I'm just basically writing to get the 50k down, and then toss it. Oh yey.

Planera mera

Eftersom jag normalt sett är en "pantser" och inte en planner, har jag bestämt att planera årets Nano-projekt. Jag vill ha så mycket som möjligt planerat innan eftersom jag är mammaledig detta år och därför inte har lika mycket egentid som förra året. Låter konstigt kanske, eftersom jag jobbade heltid förra året. ;)

Jag håller för tillfället på att knappa in min timeline och synopsis i Scrivener, jag har fixat en inspirationstavla på Pinterest och drunknar i post-it-lappar. Jag älskar't. Förhoppningsvis kommer jag få skrivande gjort också. Det är roligare att planera än vad jag trodde.

Oftast har jag en klar idé i huvudet av vad jag vill skriva och vart storyn ska ta vägen innan jag börjar. Denna gång har jag bara en vag idé och två karaktärer som ska tussas ihop. Det blir tydligen en paranormal romance som har sina rötter i nordisk mytologi. Jag hade ingen aning om att bartendern som dök upp i mitt huvud var son till en gudinna.

Jag ser verkligen fram emot tisdag så att jag äntligen får skriva deras historia!

For English

Trying to be a planner

Since I'm usually a pantser and write on intuition, I'm trying my best to be a planner for this year's nanowrimo. I want to have as much as possible planned beforehand since I'm home with the baby and don't have as much alone time as I did last year. Which in itself is weird since I was working full time. :P

I'm currently putting in my timeline and synopsis in Scrivener, I've fixed an inspiration board on Pinterest and am drowning in post-its. I love it. Hopefully I'll get some writing done too. It's so much fun to plan, I had no idea.

I usually have a clear idea in my head of what I want to write and where the story is headed before starting. This time, I only have a vague idea and two characters that I want to throw together. It's turning out to be a paranormal romance with its roots in Norse Mythology. I had no idea when the bartender turned up in my head that he was the son of a Goddess.

To be honest I'm really looking forward to Tuesday when I get to set my teeth into this.

För svenska

Finding routines

It's high time I find some writing routines now that NaNoWriMo is just around the corner. One would think I would have all the time in the world to write now that I'm home on maternity leave, but as all parents of small children knows, that's not really the case. Especially now when the husband is home with a bad back too, and has been so for the last couple of weeks. The few routines I had are long gone and we have binge watched House instead. Something that's made me want to write a hospital story, but I'm too lazy to do the needed research.

I have managed to get an hour in the morning, after I've dropped the big kids off at daycare and school and before the youngest awakes (one of the perks of not being home alone is that you don't have to wake the baby up when dropping the others off), that is just for writing. It's not always the full hour, but usually Yrla is happy after nursing and can play on her own for a while and I can continue my morning musing.

I've managed to get a lot of stuff done this way. The rest of the day is for playing with the baby, cleaning, washing up and all the other stuff that needs to be done around the house. Usually I have some time in the evening after the kids' gone to sleep too. I'm not a social as I was with the other two this time around. I don't have an "öppna förskolan" (open daycare sort of, day center where parents can go with the kids and meet other parents). We've had some play dates instead and been out walking a lot

I'm gonna continue editing and planning Nano now! See ya!

For Swedish

Hitta rutiner

Känner att det är hög tid att jag hittar skrivrutiner nu när NaNoWriMo står för dörren. Man kan ju tycka att man har all tid i världen att skriva när man är hemma och är mammaledig, men det fungerar inte riktigt så. Speciellt inte nu när maken är hemma och sjukskriven för sin onda rygg och har varit så snart tre veckor. De få rutiner jag hade innan dess är som bortblåsta och vi har grottat ner oss i serien House. Något som fått mig att vilja skriva en sjukhusberättelse, men jag är för lat för att göra lämplig research. ;)

Något som jag lyckats med den senaste veckan är i alla fall att ta mig någon timme på morgonen, efter att jag lämnat de stora barnen på skola/förskola och innan den yngsta vaknar (fördelen med att vara två hemma är att man inte behöver väcka lillskrutt när man ska lämna syskonen), som är vigd åt skrivandet. Det är inte alltid det blir en timme, men oftast är Yrla pigg och glad efter morgonamningen så att hon sitter själv och leker ett tag och jag kan fortsätta med mitt.

Jag har fått en hel del gjort på detta sätt. Resten av dagen går åt att gosa och leka med lillfjös, hämta det stora, tvätta, städa och allt annat som har med markservicen att göra. Oftast hinner jag även får en stund på kvällen när barnen sover. Jag har varit mycket mer osocial den här mammaledigheten än vad jag varit med de andra två. Har inte lika nära till Öppna Förskolan nu, utan vi har haft några lekdejter och roat oss med långpromenader istället.

Nu ska jag fortsätta med redigerandet och planerandet. See ya!

For English

#nanowrimo 2016 here I come!

Yes, I've signed up for Nation Novel Writing Month this year too. First I didn't have a clear idea of what to write about. I thought I probably find something among my ongoing projects. Then the bartender who's invaded my brain talk again. He told me lots of stuff about himself, and suddenly I have a project!

I have sketched down some ideas on what the story should include and where it's going. It turned out to be a paranormal romance. Something I hadn't planned in the beginning when the bartender turned up. Now it's so obvious he's magical in some way. I'm gonna continue writing the synopsis through October.

I have also find my way back to last year's text and started edit it somewhat. I know there's a lot of holes later in it, and probably loads of repeats that needs fixing. It's swell to feel the itch to continue both this and the new text. I like it.

För svenska

#nanowrimo2016 here I come!

Japp, nu har jag "anmält" mig till National Novel Writing Month i år igen. Först hade jag inte riktigt någon klar idé om vad jag skulle skriva. Tänkte att jag hittar säkert något i mina pågående projekt. Men så började bartendern som invaderat min hjärna prata igen. Avslöjade både det ena och det andra om sig själv, och plötsligt har jag nu mitt projekt klart för mig. :)

Nu har jag skissat ner lite idéer på vad storyn ska innehålla och vad den går ut på. Det blev visst en paranormal romance. Något som jag inte alls planerat för till en början då bartendern dök upp. Nu så här i efterhand är det ju rätt självklart att han är magisk på något sätt. Ska jobba vidare på själva synopsen fram tills november.

Jag har även hittat tillbaka till min text från förra året och börjat redigera den så smått. Jag vet att det finns en massa hål i senare delen av den, och säkert en hel del upprepningar som måste fixas. Riktigt kul att känna att det kliar i fingrarna att fortsätta både med den nya och den gamla texten. I like it.

For English