Den känslan

Ni vet känslan när du börjar skriva just den scenen som förändrar allt? Då karaktärerna helt plötsligt får upp ögonen för varandra och ingenting blir sig likt efter den? Den känslan har jag haft i kroppen nu sen helgen. Och jag har skrivit. Jag gillar plötsligt min historia! Hurra! Det kan ju bli bra det här. Jag känner att jag måste sätta mig ner med min manliga huvudroll och intervjua honom. Tydligen har han blivit övergiven vid altaret, eller något liknande. Det hade jag ingen aning om! Karaktärerna har börjat prata med mig. Hurra! Det kan bli hur bra som helst det här!

För övrigt har jag fixat till min engelskspråkiga version av den här bloggen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer använda den helt i framtiden eller inte, så till en början hänvisar jag mina internationella vänner till den då jag kommer publicera dubbelt, fast på engelska i den så länge.

For English

Jag kom med!

I fredags skickade jag in först utkastet till första kapitlet till min novell i kommande novellantologi. Jag har haft jättesvårt att få till en bra idé. Provade säkert fyra, fem stycken innan jag kom på idén som vände allt och fick igång skrivflowet. Och den föll redaktörerna i smaken. :) I augusti är det tänkt att den ska publiceras och jag har maj ut på mig att skriva klart en story på 10-20000 ord. Tjoho. Jag har typ 3000 ord nu. Dessutom ska jag hinna med att göra hemtenta i Vampyrfiktionen till den 10 maj så det gäller att strukturera upp tiden tillsammans med att ta hand om bebis. Men det känns i alla fall skönt att jag hittat tillbaka till skrivandet igen. Det har varit lite dåligt med det. Jag är egentligen jättesugen på att skriva på fantasystoryn, men den får vänta lite till.

Foten läker, och nu har jag så kallad ortros eller air cast på den som går att ta av och jag får belasta foten så länge jag har den på så mycket som smärtan tillåter. Vissa dagar går jag bara med en krycka och andra med två beroende på hur det känns. Den här veckan har det känts lite sämre igen. Kan ha med läkningen att göra. Det liksom "ilkillas" i benet emellanåt, beroende på hur jag belastar det. Det känns obehagligt men gör inte direkt ont-ont så att säga. Beroende på hur det känns imorgon kommer jag nog ringa ortopedmottagningen och bara dubbelkolla så att jag inte förstör något.

Joråsåattehm...

Så nära, men ändå så långt borta

När jag skulle somna igår lyckades jag så klart få ett break through i fantasyprojektet. Jag har länge ojat mig om att jag tycker att mina alver är lite väl unga för alla hemskheter som kommer hända dem och inte riktigt fått det jag har planerat att gå ihop med tidsperspektivet. Jag vill ju inte att det ska vara megahopp mellan sakerna som händer. Igår kom jag alltså på hur jag ska lägga upp det. Tjoho! tänkte jag och somnade glad i hågen. Vaknade likadant. Skrev några rader på tåget på väg till jobbet (resten av tiden ägnades åt bok tre i A Song of Fire and Ice samt att muttra över tågmöten som drar ut på tiden) och kände mig ändå positiv när jag kom till jobbet. Pladdrade på om min idé på fikarasten, men sedan slog huvudvärken från helvetet till. Det slutade med att jag fick gå hem. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig.

Väl hemma tänkte jag att den där känslan skulle återinfinna sig, men icke. Istället har jag brottats med knasungarna och spelat tevespel (som iofs kan ses som research). Huvudvärken ligger fortfarande och stör i bakhuvudet så nu tar jag och klappar igen butiken för idag och hoppas att det känns bättre i morgon.