... och så var det redan mars ...

Jag vet inte helt hur det gick till, men ännu en månad har gått av det nya året. Har jag fått något gjort? Nej, det kan jag väl inte påstå. Tanken var ju att jag skulle ha ett klart råmanus på projekt MHL nu, men det har inte hänt. Jag har fortfarande svårt att hitta var jag ska börja och mina karaktärers motivation så jag kämpar vidare med det under mars. 

Det har varit lite upp och ner med både självförtroende, självkänsla och mående i februari. Dåliga nyheter har dragit ner mig lite, men jag är säker på att allt kommer bli bra i slutändan. Det är bara att släppa det man inte kan styra över själv, och gå vidare. Jag har dock pitchat ett par böcker till Seraf, två nya delar till hälsingeromance-serien (nästa del kommer med största sannolikhet sommaren 2026) och så mycket passion project, mitt fantasy epos (inte fått svar på det ännu). 

Korrekturen för Vårkänslor & skrovmål har kommit tillbaka så den jobbar jag mig igenom just nu. Det var inte supermycket, men jag verkar ha någon liten småordsätande mus i min dator. ;) 

Jag vet inte varför början av året är så här jobbig liksom. Jag borde vara full av energi och taggad på vad det nya året kommer medföra. Boksläpp, bokmässor och annat roligt. Trots det dras jag med jante som sitter på axeln och viskar skit i mitt öra, jämförelsedemonen sitter på den andra och säger att jag inte jobbar tillräckligt snabbt/hårt med tanke på hur alla andra får nya roliga uppdrag, bokkontrakt och samarbeten som jag blir avundsjuk på. 

Men jag jobbar vidare mot nya mål och tar det i min takt. Min process är självklart inte likadan som alla andra, det vet jag mycket väl. Jag jobbar vidare med att hitta nya läsare via mina sociala medier, det går långsamt framåt men det är svårt att veta om det bär frukt, så att säga. Jag har varit med på ett personal brand boot camp med stjärnan LaLinda under februari och det fick mig att tänka ännu mer på mitt personliga varumärke. Just detta var kanske mer inriktat för de som faktiskt säljer en tjänst och kanske var lite svårt att omvandla till böcker, men ett och annat guldkorn tog jag med mig. 

I mars ska jag: 

• banne mig bli klar med projekt MHL
• strukturera upp mitt fantasyepos
• bli intervjuad för en podd
• gästblogga
• skriva författarens tack
• välja ut recept till Vårkänslor & Skrovmål 
• planera boksläpp med Ericssons bokhandel i Ljusdal 

Hej februari!

Januari har känts omåttligt lång, men ändå har skrivandet gått trögare än vad jag väntat mig. Mycket velande fram och tillbaka, men nu har jag kommit igång och satt en deadline till sista februari för råmanuset MHL (arbetstiteln på del två i serien I Roslagens famn). Jag hoppas verkligen att jag kan hålla det. Jag har fått ny motivation i slutet av månaden trots sjukdomar och annat.

Jag har även tampats med dåligt självförtroende, känt mig lite bortglömd och osynlig över lag. Det här med att vara i "offentligheten" är inte lätt alla gånger. Trots att jag lovat mig själv att köra mitt race är det svårt att inte jämföra sig med andra, men så är det väl med att vara människa, tänker jag. Nya tag med att öva på tacksamhet och self care i februari med andra ord. 😅 Jag är generellt en glad prick, men ibland, ofta i samband med sjukdom så blir jag riktigt låg och kan vältra mig i självömkan.

Boksläppet för Vårkänslor & Skrovmål kommer allt närmare (30 april), och jag kan inte helt förstå att jag snart har fyra böcker ute i världen för alla att läsa. Smått overkligt och häftigt ändå. (se, här övar vi på tacksamhet).

Hej juni!

Jag har varit dålig på återhämtning på sistone. Fokuserat hela min lediga tid på att skriva. Tagit mig vatten över huvudet och varit tvungen att sänka mina skrivmål nu under maj. Jag har svårt att inte bli besviken på mig själv när jag inte uppnår mina mål. Även om jag vet att det är okej, jag har ingen fast deadline, men jag vill så gärna bli klar med manuset så att det kan få resa ut till testläsare för att sedan efter redigeringen landa hos förlaget. 

Men nu är det tvärstopp. Jag gick med i utmaningen #skrivstreak2022 som går ut på att skriva minst en mening varje dag. Jag kan förstås inte hålla mig till en mening per dag, utan satte ett mål på 40k ord istället. Knappt 1300 ord per dag. 

Som ni ser gick det bra i början, inga problem, men sedan kom tvivlen om storyn i sig, hur ska jag gå vidare? Vilka val ska de göra? Vad vill karaktärerna egentligen ha ut av livet? Sådana frågor som är helt relevanta att ställa sig när man skriver om man vill att romanen ska vara karaktärsdriven och för att läsarna ska heja på karaktärerna. Den kvinnliga karaktären är helt tydlig för mig, medan den manliga är lite mer tystlåten och inte helt öppen med vad han vill med livet. Han ogillar plötsliga förändringar och behöver tid på sig för att vänja sig vid saker. Han tar inga risker. Men det är just det han behöver göra för att fånga min kvinnliga karaktär. Jag har tagit hjälp av testläsare redan nu som fått läsa första halvan (den delen jag är nöjd med) och nu även fått råmanuset jag skrev 2020 och hoppas innerligt på att hon ska komma med någon snilleblixt. Jag har försökt att inte ha en instalove-story den här gången, utan mer en långdragen variant, men det är som om berättelsen inte tycker om det. Det känns som om jag bara skriver för att jag "måste" dra ut på det, inte för att storyn kräver det. 

Så får det bli en paus helt enkelt. Återhämtning är viktigt och jag har varit dålig på att lyssna på signalerna som säger att det är dags att ta ett steg tillbaka. Det enda jag har på "skrivagendan" är att beställa fler böcker av Äktenskapspakten och spela in ett poddavsnitt med Skrivradion som jag vann en plats i på Bokskrivarfestivalen. Sedan får jag se vart livet tar mig. 

(min skriv-BuJo kommer från Tidförmera där jag även köper pennor och washis och annat bra. Kika in vet ja)

Halvtid - #skrivstreak2022

Eftersom att det gick så bra att skriva (i alla fall stundvis) i april och att det inte var så jobbigt att nå ordmålet på 30 000 ord så hoppade jag på utmaningen Skrivstreak 2022 som Catherine (@wrinspo) och Victoria (@kafferatur) håller i på Instagram. Jag passade på att höja ordmålet till 40 000 ord istället för jag vill att boken ska bli runt 70 000 ord. I förra versionen var den 60 000 ord. 

Men det går segt alltså. Den delen som kändes klockren, det vill säga första halvan av boken, har jag redan skrivit om. Nu jobbar jag med det där knepiga mittenpartiet som jag försöker få till på ett bra sätt utan att det blir en transportsträcka till nästa del. Lite mer karaktärsfördjupning, men jag inser att jag inte känner dem så väl som jag trodde att jag gjorde. Jag har fortfarande en hel del frågetecken jag behöver räta ut inför redigeringsrundan. 

Som tur var har jag min underbara Melanie som erbjöd sig att läsa de 40000 ord som jag skrivit tidigare i veckan i hopp om att det ska hjälpa mig komma vidare. Post it-lapparna på mina inspirations bilder har förökat sig och täcker dem så att man inte ser dem längre. 

Idag släppte det förvånansvärt nog. Hela 3000 ord flödade ur mig. Jag tror inte de kommer ligga kvar här i nästa version, men det finns en hel del bland dessa scener och dialoger som jag kan ha användning av och pytsa ut lite här och var i manuset. Det var roligt att skriva igen när inga måsten fanns där. Just nu får det bli som det blir, lite som när jag skriver råmanuset. Nu är det visserligen en omskrivning, men jag skriver nytt här i mitten där det inte fanns något i förra versionen. Vi får hoppas på att det håller hela vägen. 

I andra nyheter så jag har haft fullt upp med livesändningar (10 frågor till på Instagram och Romancefrukost i Feelgoodfredag på Facebook) och spelat in ett poddavsnitt med Livet som författare - podden som förlaget har. Jag börjar känna mig lite mer bekväm med att prata med er live på det här sättet. Inte helt där ännu, men det går framåt, i alla fall. 

Dessutom arbetar jag vidare på vad för content jag ska locka er läsare med. Både här och på Instagram. Är det något speciellt ni vill veta om mig? 

Rapport från Camp Nano - del 1

Nu har Äktenskapspakten funnits ute i vida Sverige både som bok och ljudbok i två månader. Personer som jag inte känner har läst och lyssnat  min bok. Det är sjukt läskigt. På något sätt blottar man lite av sin själ varje gång man skriver något. För visst är det så att man lägger in lite självupplevda händelser, eller karaktärsdrag i varje karaktär eller berättelse man skriver. Jag kom in i en period där jag jämförde mig själv med alla andra författare jag följer på instagram. Det var intervjuer hit, BTJ-recensioner dit och en miljard följare på instagram och andra sociala medier. Jag har knappt fått in min bok på den lokala bokhandeln ännu. 

Dessutom bor alla så himla fint, välstädat och rymligt. Jag bor trångt, jobbar heltid, har tre ungar med massor av aktiviteter på kvällarna och knappt någon tid att städa. ;) 

Jag vet inte om jag drabbats lite av post-release blues eller så. Har känt mig lite nere och skör sedan januari (kan även vara post-Covid symptom) Trots att förlaget hörde av sig och berättade att de sparat en utgivningsplats åt mig till nästa höst eftersom de såg att jag börjat redigera "Höst i Bergsforsa". Fina ord och recensioner har även trillat in, men också de som inte varit fullt lika positiva. Och av någon anledning kan jag inte låta bli att läsa de som är mindre positiva. 

Som tur var börjar det släppa nu. Jag ser ljuset i tunneln, och börjar tycka det är kul att scrolla igenom instagram igen utan att bli avundsjuk. :P

Det är däremot att underbart att "stänga" in sig i Pensionat Skogsbrynets höstliga atmosfär, känna förälskelsen börja spira mellan mina två huvudkaraktärer som är så olika, men ändå lika. Det har gått lite segt eftersom jag bestämt mig för att skriva om början och ändra om lite i händelserna för att det ska bli ännu bättre i detta utkast. Jag vill ju ändå få med en del från mitt råmanus som jag tycker om, men kanske inte på samma ställe där det ligger i dagsläget. Jag intalar mig att det kommer bli bra och att förlaget tycker samma så att den kommer som bok nästa höst. Behöver bara en bättre titel. ;) 

Imorgon ska jag intervjuas av lokalpressen. Jag har fixat till i min skrivhörna eftersom de antagligen vill fota mig i denna lilla hörna. Bor man som vi i ett för litet radhus får man göra det bästa av situationen och mysa till en hall ovanför en trapp. Nackdelen är att allt ljud från nedervåningen hörs väldigt bra upp. ;) Det som har förändrats från bilden nedan är att lampan har bytts ut mot en med spottar istället.

Ny recension och liten uppdatering

Det var ett tag sedan någon recenserade Äktenskapspakten, men igår hörde min uni-kompis P-O av sig om att han lagt ut en på sin blogg. Det är alltid lite läskigt när någon man känner, som inte brukar läsa ens alster, läser. Och en man på det. ;) Även om jag kan tycka att boken kan rikta sig både till en kvinnlig och manlig publik, så är det nog mest mina närmast sörjande manliga vänner som läser för att stötta mig.  

Jag tackar ödmjukast alla som tagit sig tid att tycka till om min lilla bokbebis, det gör ens sköra författarego lite starkare. ;) (även om det finns de som varit mer negativa och som gott kunnat vara tysta istället. ;) ) 

Nu laddar jag för Bokskrivarfestival med Bokskrivarakademin imorgon och snart är det dags för Camp Nano. Då blir det att skriva om råmanuset till Höst i Bergsforsa (arbetstitel). Ni som följer mig på instagram fick se mig jobba med förberedelserna i söndags då jag vigde en hel dag till skrivandet (med vissa avbrott förstås). 

Ska du delta i Camp NaNo i år?