Deadline is coming

Deadline för sommarnovellen som jag jobbar på just nu är snart här. På söndag ska den vara färdig, helst även beta-läst och redigerad så bra det bara går, innan jag skickar in den till redaktören. Jag är inte helt säker på att det kommer gå. Den här veckan är redan hektiskt som det är med en femåring som ska firas, bakning och städning som ska göras. Imorgon bär det av till sjukan igen för att ta ut skruven som sitter i fotleden och jag är osäker på hur länge jag blir borta. Förutom tiden på sjukhuset så är det ju resväg dessutom. På lördag kommer min pappa upp från Stockholm för att fira dottern och på söndag är det dags för barnkalas för hennes vänner. Mer bakning med andra ord. Sova kan man göra när man blir gammal, eller hur var det nu?

Jag är i alla fall glad att berättelsen går framåt, även om jag stressar över den. Jag har även kommit på vad den ska heta! Hurra! Jag har skrivit den första hångelscenen och ligger nu på 8300 ord av minst 10k. Detta är vad jag kommer att skriva om idag.

Jag är så taggad!

Redigering, visst älskar vi det?

Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.

Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det.  Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.

Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.

Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.

Första redigeringen klar

Ja, nu har jag gått igenom de första 12 färdigskrivan kapitlen i fantasystoryn och fört in ändringar och tillägg i respektive kapitel. Nu är det dags att föra samman dem igen till ett stort dokument och samtidigt läsa igenom igen. Man kan aldrig vara för noga när man redigerar, har jag hört.

Det har tillkommit en ny, kortare prolog, något till kapitel för det första var så enormt långt och massor av fler tillägg. Det känns bra. Ändå gnager självkritikern i mig på min axel och undrar om det är tillräckligt fantasy för att vara fantasy. Är mina alver tillräckligt övernaturliga? Behöver jag få in mer magi och ännu mer bakgrundsstory till elakingens motiv? Gah! Vad har jag gett mig in på?

På plussidan är att jag nu har över 100 likes på facebook. Bara det är en liten bedrift i sig. ;)

Onwards

Har tagit ett krafttag med fantasystoryn på sistone. Det går verkligen framåt. Jag har just insett att jag börjar närma mig början på slutet av den. Den där vändpunkten som trappar upp mot det stora som kommer hända i slutet av boken. Hittills är det rätt lugnt, men snart vänder det alltså. Känns stort på något sätt att ha kommit så långt. Samtidigt kommer tvivlen. Är det verkligen tillräckligt bra? Skulle de egentligen kunna vara människor och inte alver? Hur olika är de egentligen människor? Är sceneriet tillräckligt för att man ska förstå att det är fantasy?

Ugh, nu sitter fru pessimist på axeln och skäller på mig...

VAF=vård av författare

Då slog den sedvanliga förkylningen till och jag var tvungen att gå hem från jobbet igår med huvudvärk, halsont och ont i ena örat. Feberkänningar dessutom. *suck* Jag slutar ju på fredag. Men är man sjuk så är man. Fördelen med att vara hemma och snora är att man får tid att skriva. Och det har jag gjort. :) Nu stoltserar renskrivningsdokumentet med 60 sidor, 8 och ett halvt kapitel och en jäklarns massa ord.

Frågor jag tampats med på sistone är om alver faktiskt är köttätare eller inte. Jag vet med mig att jag har skrivit att de äter kallskuret tidigare i texten, men maken hävdar bestämt att de aldrig skulle döda för sin egen vinnings skull. Att de värnar om djur och natur och därför bara äter det som de kan skörda och odla själva. Så jag måste tänka om. Blir nog mycket goda ostar, hembakat bröd, nötter och annat vegetariskt. Men det löser sig.

Boken på bilden är ett rec.ex från Ronnie G Lundin som jag "träffat" via författargruppen på facebook. Vi "ligger" på samma förlag. Eller, jag ligger ju egentligen inte där, men min novell gavs också ut via Mörkersdottir Förlag. Det är både spännande och skrämmande att läsa av någon som man "känner" och ge sin åsikt. Jag återkommer med en recension när jag läst ut hela boken.

Going with the flow

Är så glad att det där berömda flowet har infunnit sig! Helgen har varit väldigt produktiv och jag har nu kommit fram till händelser som jag redan har skrivit om, men som kommer lite tidigare i handlingen än jag planerat. Så visst, det är mycket klippa och klistra, men jag måste även anpassa texten så att det passar in där det nu ligger. Grymt kul att se att ordantalet och sidantalet bara växer och växer.

Egentligen vill jag bara fortsätta skriva, men man måste tydligen sova också om man ska orka jobba... :P

Tagit mig skrivtid

När jag kom hem från jobbet idag så var jag ensam hemma. Sköna känsla! ;) Så jag satte mig framför texten och renskrev det jag skrivit för hand under veckan och sedan dess har det bara flytit på. Nu har jag börjat på kapitel 4. Tjoho! Drygt 13000 ord har jag nu i renskrivningsdokumentet och det känns riktigt bra. Sen har jag ju massor i "kladdokumentet" och ännu mer händelser i framtiden som ska renskrivas i "kladdokumentet" i väntan på att föras in i berättelsen. Gäller att ta vara på dessa tillfällen då det bara flyter på och det inte är någon som stör. ;)

Just nu sitter jag ute på altanen och skriver med en härlig sommardrink bredvid mig. Grillen är tänd och det vankas middag. Ena barnet sover och det andra är ute och busar med granngrabben. Behöver jag säga att jag njuter?