Under PRIDE i Hudiksvall kan du träffa mig på Hälsingebok i gallerian Guldsmeden på lördagen 24 augusti. Kom och prata böcker och skrivande med mig, köp en bok eller två. Självklart är det min senaste Vårkänslor & Skrovmål som står i centrum eftersom det är en queer romance, men även de tidigare delarna kommer finnas till försäljning. Hoppas att vi ses!
Äntligen är även den fysiska boken här! Köp den i internethandeln eller beställ direkt av mig. Det går bra att kontakta mig på Instagram eller via kontaktformuläret nedan.
Min senaste bok är en slow burn romance kryddad med tv-spel och matlagning. I "Vårkänslor och skrovmål" får du återvända till ljuvliga Bergsforsa och dras med i pirrande känslor, oväntad vänskap och idylliska miljöer. Romantisk feelgood när den är som bäst!
"En väldigt fin och mysig berättelse som bland annat berör punkter som att våga gå utanför sin comfort zone, lära känna nya vänner på en ny ort och om du vill känna det där nyförälskade pirret i magen? Ja då är det här en bok för dig!" - Lisa-Marie @bokdaling
”Maria bjuder på fjärilar i magen romantik i Hälsingland, i denna mysiga feelgood om att våga ge sig in i något nytt.” - Frida @onceuponafrida
Om du inte har möjlighet att komma förbi kan du beställa boken direkt från mig och få den skickad till dig. Skicka ett meddelande via kontaktformuläret så löser vi det!
"En väldigt fin och mysig berättelse som bland annat berör punkter som att våga gå utanför sin comfort zone, lära känna nya vänner på en ny ort och om du vill känna det där nyförälskade pirret i magen? Ja då är det här en bok för dig!" - Lisa-Marie @bokdaling
Äntligen kan jag dela med mig av det mysiga omslaget till min kommande bok Det är inte bara löven som faller. Boken är en fristående uppföljare till min debutroman Äktenskapspakten och släpps på Seraf Förlag på bokmässan i Göteborg den 30 september.
Jag är så redo och peppad inför årets NaNoWriMo. En oväntat mejl förra veckan gjorde mig ännu mer taggad att tag i ett nytt projekt.
Jag har planerat mer än vad jag brukar, men jag tror också att det är en naturlig utveckling efter att ha redigerat så mycket. Lika bra att ha fler egenheter om karaktärerna klara redan nu så att man inte sedan måste sitta där i redigeringen och fundera på varför de beter sig som de göra. Jag har en lös synopsis och ett gäng scener jag vill ha med.
Jag har fyllt hela min preptober-bingo i och med det här blogginlägget och får därför binga Young Royals nu när den har säsongspremiär i morgon (om jag har tur hinner jag några avsnitt i alla fall). Jag har också speltid innestående och hemmaspa. Hade även tänkt att få köpa Austenland digitalt, men tydligen finns den bara att hyra. :(
Nanouppslag och novembers skrivlogg i min bujo. Är rätt nöjd hur det blev.
Jag köper mina bullet journals och dekorationer hos Tidformera (allt som oftast i alla fall). Som min skrivbujo använder jag Rhodia Dotbook, en tunn prickad notebook som räcker alldeles lagom för ett år. Washitejpen kommer från olika ställen, likaså så de runda klistermärkena (dessa tror jag är från Bujostickers.com och Tidformera.)
Jag har insett att det är bra att ta reda på så mycket som möjligt av dem redan innan jag börjar skriva så att jag vet lite mer om hur de reagerar i olika situationer.
Som plantser (någonstans mittemellan pantser och plotter) så är det en avvägning att komma fram till vad jag behöver veta innan och vad jag är säker på kommer att ge sig när jag väl börjar skriva. Jag har en lista på scener jag vill ha med, jag har ett hum om vart karaktärerna är i början av boken och vart jag vill att de ska vara i slutet av boken. Jag har lite mer att fundera på när det gäller den ena av karaktärerna, men det kommer nog ge sig.
Igår deltog jag i Marita Bränvalls Bok- och skrivdag fylld med intressanta föredrag och roliga skrivövningar som fick igång fantasin. Jag kommer verkligen ha nytta av flera av dem i mitt karaktärsbygge. Bara karaktärerna sitter kommer resten lösa sig, det är jag säker på.
Ämnet är ju definitivt right up my alley eftersom det är precis så jag skriver mina böcker. Starka kvinnor som egentligen klarar sig själva, men inte har något emot att ha en partner vid sin sida. Ännu har jag bara skrivit om heterosexuella par, men jag tror att mitt nanoprojekt i år blir en romans mellan två män. I alla fall har jag planerat för det.
Man kan undra vart den tog vägen någonstans. För min del försvann den i ett virrvarr av redigering och starka tvivel på min förmåga att skriva en berättelse. Men nu är den redigerad, har ett slut och hänger med testläsare. Jag har lovat förlaget att de ska få den innan bokmässan.
Bokmässan ja. Jag kommer vara där fredag till söndag. Klockan 15:00 på lördagen hör man mig prata om ombytta roller i romance och så kommer jag självklart signera böcker. Kommer du?
Jag har aldrig varit på Bokmässan förut, så det ska bli riktigt roligt. Ska försöka springa runt och träffa alla författarkollegor och köpa på mig en massa böcker, så klart. Det ska bli riktigt roligt.
Nu på torsdag hänger jag med Stina på @a.fantasy.life på instalive klockan 19:00. Hör mig prata skrivande och om ni är snabba kan ni ställa frågor till mig via Stinas story idag.
Sedan blir det till att skriva nytt i november som vanligt. Jag väljer mellan tre olika projekt. Att skriva om min julroman som jag skrev förra november, skriva nytt i form av arbetsnamnet Vår i Bergsforsa eller en tredje ny idé om en kändis som flyr någon sorts skandal och hamnar i lilla Bergsforsa. Jag kan inte bestämma mig. Tror att julboken behöver marinera lite mer. VIB är kul för den sammanstrålar en karaktär från HIB (Höst i Bergsforsa som nu fått ett nytt namn) och en från Äktenskapspakten och jag ser verkligen fram mot att skriva deras story.
Fram tills dess kommer jag ta det lugnt på skrivfronten. Njuta av hösten och se fram emot nya bekantskaper på Bokmässan.
Men det går segt alltså. Den delen som kändes klockren, det vill säga första halvan av boken, har jag redan skrivit om. Nu jobbar jag med det där knepiga mittenpartiet som jag försöker få till på ett bra sätt utan att det blir en transportsträcka till nästa del. Lite mer karaktärsfördjupning, men jag inser att jag inte känner dem så väl som jag trodde att jag gjorde. Jag har fortfarande en hel del frågetecken jag behöver räta ut inför redigeringsrundan.
Idag släppte det förvånansvärt nog. Hela 3000 ord flödade ur mig. Jag tror inte de kommer ligga kvar här i nästa version, men det finns en hel del bland dessa scener och dialoger som jag kan ha användning av och pytsa ut lite här och var i manuset. Det var roligt att skriva igen när inga måsten fanns där. Just nu får det bli som det blir, lite som när jag skriver råmanuset. Nu är det visserligen en omskrivning, men jag skriver nytt här i mitten där det inte fanns något i förra versionen. Vi får hoppas på att det håller hela vägen.
I andra nyheter så jag har haft fullt upp med livesändningar (10 frågor till på Instagram och Romancefrukost i Feelgoodfredag på Facebook) och spelat in ett poddavsnitt med Livet som författare - podden som förlaget har. Jag börjar känna mig lite mer bekväm med att prata med er live på det här sättet. Inte helt där ännu, men det går framåt, i alla fall.
Dessutom arbetar jag vidare på vad för content jag ska locka er läsare med. Både här och på Instagram. Är det något speciellt ni vill veta om mig?
Det var jättekul att prata få om mitt skrivande och självklart Äktenskapspakten. På skärtorsdagen var det dags att ta bilder, något som jag inte är fullt lika bekväm med. ;) Men jag tycker det gick bra. Det är en fin artikel om mig och mitt skrivande. Om hur det är att skriva när man jobbar heltid och har tre barn som kräver sitt.
På min facebooksida kan man se en genomrullning av den digitala artikeln och här nedan skärmdumpar.
Nu har Äktenskapspakten funnits ute i vida Sverige både som bok och ljudbok i två månader. Personer som jag inte känner har läst och lyssnat min bok. Det är sjukt läskigt. På något sätt blottar man lite av sin själ varje gång man skriver något. För visst är det så att man lägger in lite självupplevda händelser, eller karaktärsdrag i varje karaktär eller berättelse man skriver. Jag kom in i en period där jag jämförde mig själv med alla andra författare jag följer på instagram. Det var intervjuer hit, BTJ-recensioner dit och en miljard följare på instagram och andra sociala medier. Jag har knappt fått in min bok på den lokala bokhandeln ännu.
Dessutom bor alla så himla fint, välstädat och rymligt. Jag bor trångt, jobbar heltid, har tre ungar med massor av aktiviteter på kvällarna och knappt någon tid att städa. ;)
Som tur var börjar det släppa nu. Jag ser ljuset i tunneln, och börjar tycka det är kul att scrolla igenom instagram igen utan att bli avundsjuk. :P
Det är däremot att underbart att "stänga" in sig i Pensionat Skogsbrynets höstliga atmosfär, känna förälskelsen börja spira mellan mina två huvudkaraktärer som är så olika, men ändå lika. Det har gått lite segt eftersom jag bestämt mig för att skriva om början och ändra om lite i händelserna för att det ska bli ännu bättre i detta utkast. Jag vill ju ändå få med en del från mitt råmanus som jag tycker om, men kanske inte på samma ställe där det ligger i dagsläget. Jag intalar mig att det kommer bli bra och att förlaget tycker samma så att den kommer som bok nästa höst. Behöver bara en bättre titel. ;)
Imorgon ska jag intervjuas av lokalpressen. Jag har fixat till i min skrivhörna eftersom de antagligen vill fota mig i denna lilla hörna. Bor man som vi i ett för litet radhus får man göra det bästa av situationen och mysa till en hall ovanför en trapp. Nackdelen är att allt ljud från nedervåningen hörs väldigt bra upp. ;) Det som har förändrats från bilden nedan är att lampan har bytts ut mot en med spottar istället.
Och jag överlevde mitt första instagram live. Inte för att jag kommer ihåg något av vad vi pratade om egentligen. Huvudet blev konstigt tomt, men snälla vänner har sagt att allt lät bra och lugnt och sansat trots att jag tyckte att jag hetspratade. Frågorna som Denise (ramblingoutloud på insta) fick mig att börja tänka på fler teman att skriva om här i bloggen. Lite som komplement till det vi pratade om igår. Har du inte sett den så finns den kvar på Seraf förlags instagram att kika på. Om jag ska vara helt ärlig kommer jag knappt ihåg vad jag svarade på vissa frågor. Men jag är lite ledsen över att jag inte nämnde Emma Hamberg som en av mina inspirationskällor. Det är ju en fantastisk författare och jag gillar verkligen hennes sätt att blanda humor, stora känslor och allvar i sina böcker.
Det har dykt upp fin-fina recensioner av boken på instagram. Jag har försökt att regramma alla jag har hittat. En del går även att läsa på Goodreads om man vill det. Min lilla bok har fått ett jättefint bemötande och jag är så taggad på att skriva mer nu. Det är inte utan att man får lite hybris. ;)
Jag vet bara inte var jag ska börja och vilket manus som lockar mest. Om Millie och Casper ska få en chans igen. Det manuset urartade lite under NaNo 2020 och blev definitivt hetare än vad jag tänkt mig från början, men jag är säker på att det finns guldkorn däri som jag kan ta tillvara på.
Det är något med att skriva kontraster mellan karaktärer som jag gillar. Speciellt när de sedan hittar gemensamma nämnare ändå i andra intressen än bara hur man är till sättet. Hur första intryck förändras till något helt annat när de lär känna varandra.
Skulle ni tycka det var roligt att läsa om en rutinälskande antihandlare som finner sig på ett pensionat i Hälsingland där en bohemisk konstnär tillika kock härjar runt bland höns och får? Gissa vem som är vem... :P
Det var så här det började
Jag hade bestämt mig för att vara med i NaNoWriMo för sjunde året i rad och hade en vag idé om vad jag ville skriva om. Jag är inte så mycket för planerande, men lite hum om mina karaktärer och premissen för storyn behöver jag ändå ha. Eftersom jag skriver romance vet jag så klart hur det kommer sluta, men vägen dit är oftast dold i skuggorna när jag skriver första meningen.
Så här i efterhand vet jag inte vilken som var första meningen. Jag vet att jag började storyn i nutid, men kände att jag behövde skriva ned vad som hade hänt då, och skrev därför tre kapitel prolog. Dessa finns inte med i slutversionen, men de var välbehövliga för berättelsen. Om jag inte missminner mig börjar det faktiskt med att Evelina, en av huvudkaraktärerna, vaknar. Kardinalfel, jag vet. Det är inte heller med i den slutgiltiga versionen.
I alla fall, så hade jag två barndomsvänner som slöt en pakt den dagen då Evelina fyllde 18 och nu var det dags att casha in på den pakten. Lite så tänkte jag när jag började (i alla fall om man får tro vad jag skrev som sammanfattning på NaNoWriMos sida. ;) ). Jag ville också leka med de typiska manliga och kvinnliga rollerna, utmana normen lite.
Äktenskapspakten, eller Someday girl, som den hette då, grundade sig i en idé jag haft till en novell om en kvinnlig mekaniker som hela tiden sköt allt på framtiden. Så när hennes barndomsvän återvänder med trasig bil till hemorten blir det så klart till hennes verkstad som den bärgas. Det är underligt, det där med idéer, hur de kan ligga och marinera i flera år innan de plötsligt poppar upp igen, men i en annan skepnad.
Adam, med sitt mer världsvana sätt efter att ha bott i Stockholm ett tiotal år, klär sig i välskräddade kläder. Evelina, åter tillbaka på hemorten, min påhittade hälsingeort, Bergsforsa, spenderar större delen av sina dagar i overall och under karossen på bilar.
En månad senare hade jag skrivit 53 363 ord och jag hade ett råmanus. Ett av de få jag faktiskt skrivit från början till slut, i relativt kronologisk ordning. Jag måste tacka det underbara communityt som finns på Nano Sweden Elsewhere. Vilken peppning de har varit genom hela den här resan. Våra MLs är fantastiska med sina hejarop, onlineträffar och liknande (ännu har jag inte kommit i väg på en fysisk träff trots att jag deltagit sedan 2014).
