I mellanrummet

Som sagt skickade jag in novellen till redaktören förra veckan. Jag har fått information om att den kommer att skickas tillbaka till mig nästa vecka. Jag har inte öppnat dokumentet sedan dess. Jag vågar liksom inte. De sista två kapitlen skrevs mitt i natten, under stress över deadlinen och kanske med vin i kroppen. De kanske är urusla. Jag är relativt säker på att jag behöver skriva om slutet och sexscenen. Sexet kanske inte ens uppfattas som sex, det är nämligen bara förhoppningsvis underförstått. Men i slutet gillade jag verkligen mina karaktärer, trots att de var så tysta i början och bara öppnade upp för mig och varandra i slutet. Seriöst, varför inte bara berätta allt med en gång? Jag gillar inte överraskningar.

Men nu är de mer levande, och mer älskvärda tack vara sina små egenheter. Mina perfekt operfekta karaktärer.

Nu väntar vi alltså. Under tiden hjälper jag en författarkollega med hennes text. Det är otroligt mycket roligare att peta i någon annans text än sin egen. :P

For English

The inbetween

I sent the novella to the editor last week. I've heard it should be finding its way back to me next week. I haven't opened the document since then. I found I cannot bare it. The last two chapters were written in the middle of the night, stressing over the deadline and perhaps under the influence of wine. It might just be crappety-crap. I'm sure I will have to rewrite the ending and the sex. The sex might not even be regarded as sex, because it's just implied. But in the end I actually liked my characters, though they were too silent in the beginning and only opened up to me and each other in the last pages. Seriously, why not tell me everything at once? I don't like surprises as an author.

Ett foto publicerat av Maria A (@arellskan) Maj 31, 2016 kl. 6:12 PDT

But they are now more alive, of course, and more lovable thanks to their flaws. My perfectly unperfect characters.

Now the waiting. I'm helping a fellow author with her text in the meantime. It's more fun than taking apart my own. :P

För svenska

Då drar vi i gång nästa redigeringsrunda... eller prokrastinera mera

Då har novellen varit iväg hos två stycken "critique partners", och allt var inte superdåligt! Visst, saker berhöver ändras och läggas till, utökas och tas bort. Det hade jag väntat mig, men mitt dåliga självförtroende sa mig att det borde vara mer. Väldigt värdefull och lärorik feedback.

Och vad gör jag då, när resten av familjen är borta, solen har gått i moln och ingen tvingar mig av njuta av semester? Tror ni att jag redigerar? Nja, jag har öppnat dokumenten och sammanfogat med min originaltext. Sen har jag planterat om blommor, bakat fröknäcke, städat lite, tömt och fyllt diskmaskinen, druckit kaffe, hängt tvätt och tvättat, vandrat planlöst omkring och undrat vad jag ska ta mig till... Prokrastinering på hög nivå, med andra ord.

Kanske beror det på att deadlinen är för långt bort? Behöver den positiva stressen, det vet jag, men vore det inte bättre att ta tag i det nu, istället för att sitta sista kvällen och panikredigera?

Nä, man kanske skulle ta och vika lite tvätt eller städa lillfisans rum istället? :P