Rapport från camp nano

Hallå i stugorna. Hur har påsken varit? Vi har njutit av vårt första altanhäng för året. Så varmt i solen att vi kunde sitta i bara t-shirt ett tag. Vi har världens bästa baksida. Vi har sol större delen av dagen och en bit in på kvällen och det blir väldigt varmt där. Ibland lite för varmt. 

Hur går det i Camp NaNo då kanske du undrar, det var ju det jag skulle prata om. Jo, efter att ha haft svårt att komma igång med nya manuset börjar det nu släppa lite. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för vart jag skulle börja i berättelsen. Men så hade vi skrivträff med Nano-gänget på Discord i onsdags och då kom första meningen till mig. Redan nu har jag dock skrivit ett nytt första kapitel och kanske blir det fler eftersom jag kommer på saker jag vill ha med innan mina huvudkaraktärer träffas för första gången. Jag har inte helt klurat ut deras riktiga meet cute ännu, men jag vet från första boken att de har ett "moment" som Martin kallar det när han pratar med Daniel veckan efter. 

För att hitta alla de scener som är med i Ett lyckligare slut har jag läst igenom de sektioner där både Mia och Martin är med och delar jag tänker borde vara med i någon form i uppföljaren också. Sök-funktionen i word är guld värd sådana gånger. Även om jag jobbat mycket med vilka scener jag vill ha med och mina karaktärer så är ju inte allt planerat. Jag ser fram emot att lära känna Mia och Martin bättre och mer på djupet än det som kom fram i Ett lyckligare slut. 

Min skrivplats är preppad och dekorerad med inspirationsbilder i vanlig ordning. Så somriga och mysiga bilder och jag längtar till jag kommer till den delen av boken då det verkligen klickar mellan Mia och Martin. Däremot har jag ingen bra arbetstitel på den ännu så jag har inte lyckats göra ett omslag ännu. Äntligen börjar jag känna mig peppad att skriva mer och mer. 

Ännu ett år är till ända

Ja, det här året är snart slut, och jag har inte alls gjort det jag hade hoppats på i år. Jag hade tänkt att avsluta minst ett av mina större projekt, men det har jag inte. Istället har jag börjat två nya. Nano-historian, som fortfarande inte är klar och som jag inte rört sedan dess, och min ungdomsromance som inte går något vidare bra.

Men just det, jag avslutade ju ett projekt. Hannah's Folly i Writing Whenches's antologi Beyond the Friend Zone, var ett, typ, gammalt fanfictionprojekt. Men som sagt, inget av de stora projekten är klarskrivna, Inte ens i närheten, faktiskt.

Jag har varit fullt upptagen med att först jobba, och sedan vara mamma. Nu börjar jag jobba igen på måndag, 2a januari. Förhoppningsvis får jag en del skrivet på tåget till och från jobbet, men jag skulle inte räkna med det. Det har ju inte direkt funkat tidigare. Jag vet hur dålig jag är på att prioritera och min disciplin är så gott som noll när jag jobbar heltid. Och så vill man ju umgås med barnen när man kommer hem, också.

Men i alla fall, mitt mål är att skriva klart till första boken i min fantasytrilogi som jag har jobbat med hur länge som helst. Få klart första utkastet åtminstone så att någon annan kan läsa den. Och kanske, om maken tillåter vara med i nano nästa år igen. :P

Som hjälp på vägen så gick jag med i #365skriv hos Kreationslotsen där målet är att skriva varje dag utifrån ett specifikt tema. Hoppas att det kommer generera de ord jag behöver för att skriva klart min bok. ;)

For English

#nanowrimo2016 here I come!

Japp, nu har jag "anmält" mig till National Novel Writing Month i år igen. Först hade jag inte riktigt någon klar idé om vad jag skulle skriva. Tänkte att jag hittar säkert något i mina pågående projekt. Men så började bartendern som invaderat min hjärna prata igen. Avslöjade både det ena och det andra om sig själv, och plötsligt har jag nu mitt projekt klart för mig. :)

Nu har jag skissat ner lite idéer på vad storyn ska innehålla och vad den går ut på. Det blev visst en paranormal romance. Något som jag inte alls planerat för till en början då bartendern dök upp. Nu så här i efterhand är det ju rätt självklart att han är magisk på något sätt. Ska jobba vidare på själva synopsen fram tills november.

Jag har även hittat tillbaka till min text från förra året och börjat redigera den så smått. Jag vet att det finns en massa hål i senare delen av den, och säkert en hel del upprepningar som måste fixas. Riktigt kul att känna att det kliar i fingrarna att fortsätta både med den nya och den gamla texten. I like it.

For English

Vad ska jag göra nu, då?

Det blev väldigt tomt efter novellen blivit klar. Har jobbat en hel del med marknadsföring de senaste två veckorna samt försökt hinna med min omtenta i vampyrfiktion. Tyvärr blev omtentan lidande, men jag ska skriva klart uppgiften, även om jag inte vet om jag får en till chans att lämna in. Det är för min egen sinnesfrids skull.

Nu till vad jag ska göra fram till NaNo i november. Vilket projekt ska jag peta i? Ska jag försöka slutföra romanceboken som jag skrev under NaNo förra året i hopp om att Harlequin även i år har en tävling som jag kan skicka in den till? Eller ska jag ta tag i förrförraårets NaNo? Eller fantasytrilogin? Eller min vampyr? Ugh, så många projekt och så lite tid. Den jag skrivit mest på och som är så gott som klar är ju förra årets nano-projekt som jag hade tänkt att skicka till Harlequin, men jag känner liksom inget sug till den texten, alls, just nu.

Jag tänkte att jag skulle passa på nu innan hypen med antologi-releasen kommer igång med facebook-partyn och bloggturnéer.

Hur väljer ni ut vilket projekt ni ska fokusera på? Eller har ni bara ett skrivprojekt åt gången? Har inte alla typ 50 börjor som ligger och skräpar i en mapp på datorn? Inte? Bara jag alltså...

borrowed from here

Graciously bowing out of the competition

Ja, det är dagens sanning. Jag hinner inte bli klar i tid. Deadline för HarperCollins / Harlequins författartävling är idag. Jag har hunnit igenom kanske halva mitt manus. Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte hann klart i tid, men samtidigt är jag otroligt stolt över vad jag faktiskt har åstadkommit på ca två månader. Ja, grundidén till storyn har funnits där i år, men själva skrivandet har jag faktiskt gjort på en månad, och redigering på det på ca 20 dagar.

Det som inte gjorde saken bättre var väl att jag dessutom åkt på en redig förkylning så här lagom till jul. Febertoppar som inte är att leka med och inte alls bra för koncentrationen.

Lärdomar som jag tar med mig när det kommer till att jobba mot en så snäv deadline är att planera, planera och planera lite till. För första gången har jag insett hur mycket ett synopsis faktiskt gör för skrivandet. Jag definitivt bli mycket bättre på att skriva så kronologiskt som det går, eller i alla fall hålla dokumentet i kronologisk ordning. Som det är nu sitter jag och bläddrar och letar efter scener jag vet att jag skrivit, men jag inte hittar där de borde vara.

Jag kommer att skriva klart manuset, så långt har jag bestämt. Sedan får vi se vad som händer med det. Antagligen kommer jag skicka in det till lämpliga förlag.

Nu tänker i alla fall jag försöka njuta av julefriden och fortsätta hoppas på snö.

Ibland går bara luften ur en

Novellen till halloween-antologin är i princip klar. En sista genomläsning och sedan ska den skickas till redaktörn. Det känns jätteskönt. Känns som om hela våren och sommaren har kretsat kring den. Jag har haft varken tid eller ork till att skriva på något annat. Det kändes inte roligt på något sätt. Inte blev det bättre av att den där andra novellantologin jag pratade om inte blir av. För att mitt sätt att skriva inte passar in med övrigas.

Det slog hårt. Det gjorde ont. Det kändes inte rättvist att bli dömd på en testtext som man skrivit under press och med lite "utrymme" och specifik scen, något som inte nämndes vid tillfrågan.

Samtidigt vill jag känna mig stolt över att jag inte skriver som alla andra. Att jag är unik. För vem vill läsa tio noveller skrivna efter samma mall? Celebrate diversity!

De novellantologier jag har läst, och jag har läst en hel drös, har varit totalt olika från novell till novell, det är det jag har tyckt varit charmen. Alla har tolkat temat på olika sätt. Nu senast läste jag Älska noveller: 30 nyanser av kärlek. Totalt skilda från varandra, men på samma tema. Och helt underbara.

Nu försöker jag hitta tillbaka till min röst, mitt unika jag och känna mig nöjd och glad igen. Men först läsa igenom Halloween-novellen igen och skicka in den så att jag inte har den hängande över mig. ;) Sen tror jag att mina alver vill ha lite besök och kärlek. Kanske en och annan vampyr också.

Var inte rädd för att sticka ut! Stå för den du är! Du är bra, precis som du är. Peace out!

Då drar vi i gång nästa redigeringsrunda... eller prokrastinera mera

Då har novellen varit iväg hos två stycken "critique partners", och allt var inte superdåligt! Visst, saker berhöver ändras och läggas till, utökas och tas bort. Det hade jag väntat mig, men mitt dåliga självförtroende sa mig att det borde vara mer. Väldigt värdefull och lärorik feedback.

Och vad gör jag då, när resten av familjen är borta, solen har gått i moln och ingen tvingar mig av njuta av semester? Tror ni att jag redigerar? Nja, jag har öppnat dokumenten och sammanfogat med min originaltext. Sen har jag planterat om blommor, bakat fröknäcke, städat lite, tömt och fyllt diskmaskinen, druckit kaffe, hängt tvätt och tvättat, vandrat planlöst omkring och undrat vad jag ska ta mig till... Prokrastinering på hög nivå, med andra ord.

Kanske beror det på att deadlinen är för långt bort? Behöver den positiva stressen, det vet jag, men vore det inte bättre att ta tag i det nu, istället för att sitta sista kvällen och panikredigera?

Nä, man kanske skulle ta och vika lite tvätt eller städa lillfisans rum istället? :P

Redigering, visst älskar vi det?

Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.

Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det.  Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.

Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.

Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.

Onwards

Har tagit ett krafttag med fantasystoryn på sistone. Det går verkligen framåt. Jag har just insett att jag börjar närma mig början på slutet av den. Den där vändpunkten som trappar upp mot det stora som kommer hända i slutet av boken. Hittills är det rätt lugnt, men snart vänder det alltså. Känns stort på något sätt att ha kommit så långt. Samtidigt kommer tvivlen. Är det verkligen tillräckligt bra? Skulle de egentligen kunna vara människor och inte alver? Hur olika är de egentligen människor? Är sceneriet tillräckligt för att man ska förstå att det är fantasy?

Ugh, nu sitter fru pessimist på axeln och skäller på mig...

Hur viktig är en titel?

På senaste tiden har jag funderat kring titeln på boken jag skriver. Maken säger att det inte är något som är viktigt riktigt ännu. Jag är ju bara på det sjätte kapitlet. Det skulle dock vara kul att ha en arbetstitel i alla fall att förhålla sig till. Novelltiteln funkar inte längre, möjligtvis som tredje boken, men inte den första. Första boken handlar mycket om födslorätt, öde och att förhålla sig till de roller mina karaktärer är födda till. Men hur hittar man en bra, fångande titel? Det knäppaste är att de jag kommer på är på engelska. :P Birthright låter så mycket bättre än Födslorätt.

Tror jag måste börja läsa fler böcker på svenska... :P

Going with the flow

Är så glad att det där berömda flowet har infunnit sig! Helgen har varit väldigt produktiv och jag har nu kommit fram till händelser som jag redan har skrivit om, men som kommer lite tidigare i handlingen än jag planerat. Så visst, det är mycket klippa och klistra, men jag måste även anpassa texten så att det passar in där det nu ligger. Grymt kul att se att ordantalet och sidantalet bara växer och växer.

Egentligen vill jag bara fortsätta skriva, men man måste tydligen sova också om man ska orka jobba... :P

Långsamt, långsamt...

... framåt går det nu. Jag har knappt ork att göra något i den härliga sommarvärmen vi har just nu. Fyller mina dagar med jobb, läsande och ett uns skrivande. Har lyckats slutföra flera av uppgifterna i skrivkursen jag går i alla fall. Tittat på film och skrivit samtidigt, en metod som jag märkt konstigt nog fungerar. Sätter jag mig däremot med intentionen att skriva och öppnar dokumentet på datorn då tar det tvärstopp. Just nu är det handskrivning som gälller. Det märks speciellt på att block två börjar ta slut. ;) Det måste för att jag kopplar bort "måstet" kring skrivandet, det blir liksom inget tvång, utan idéerna tar form naturligt och vill skrivas ner direkt. Kanske lite av den där fobin ligger kvar i bakgrunden som jag pratade om tidigare. Ändå går det sällan någon längre tid utan att jag tänker på min text. Skriver oftast några rader per dag i alla fall. 

Man ska ju skynda långsamt eller hur? :P 

Skrivande i det fria

Ja, fobin är överkommen för tillfället. Idag blev det skrivande blandat med skrivkursuppgifter. Jag känner att stroryn verkligen börjar få liv. Lite lusta blandat med svartsjuka är väl aldrig fel? :P

Ja, det obligatoriska vinglaset/kaffekoppen är där! ;) Helt underbart att kunna sitta ute i värmen och njuta samtidigt som man jobbar på texten. 

Igår testade jag dessutom att måla lite med grannen. Jag har en önskan om att själv kunna måla/teckna mina karaktärer, men jag tror att jag måste känna mig besegrad. Även om jag är nöjd med hur det blev, så är jag ingen konstnär. ;) 

Till vänster har vi alltså den bilden jag utgick från... :P Kanske ska hålla mig till blyerts/kolteckningar... 

Jag tror jag har utvecklat en fobi

Ja, hur sjukt det än låter så har jag svårt att öppna mitt dokument med texten i. Det är jättejobbigt. Får prestationsångest och jag vet inte vad. Men skriver gör jag. För hand. Hur har jag då tänkt att jag ska kunna renskriva detta, ja det återstår att se. Storyn löper på. Nu när jag tror att jag har åldrarna bestämda (det kan ju komma att ändras, man vet aldrig) och ett sätt att fortsätta där jag slutade för att knyta ihop de scener som jag redan skrivit. Det känns jättebra, jag är hoppfull, men jag kan inte renskriva ännu. Det är lite jobbigt.

Pepp är välkommet, så klart. ;) Jag tror detta kommer att gå över av sig självt. Jag fortsätter helt enkelt skriva för hand tills det gett med sig.

Det här med åldrarna igen

Det är väldigt svårt att bestämma sig. Jag vill att det ska kännas logiskt. Mina alver är inte odödliga, men de lever betydligt längre än människor. Jag måste fundera ut skolsystemet, hur länge går de i skolan, när de börjar och när de slutar. Speciellt de som utbildar sig till att bli livvakter. Dessutom är tanken att det ska bli en kärlekshistoria och då får de inte vara för unga heller. Sen funderar jag över hur jag ska berätta. Ska det vara blandat perspektiv, eller ska de ha varsitt kapitel. Ibland är det bara smärre inlägg från en annans synvinkel vilket gör det svårt att dela upp dem i kapitel.

Jag har börjat läsa A Game of Thrones av George R.R Martin och han har delat upp det så att varje kapitel handlar om en viss karaktär. Jag är inte helt säker på att jag gillar det. Det känns som om det hoppar för mycket och det är svårt att få grepp om hur lång tid det går mellan varje kapitel. Jag vill att det ska flyta på utan att man egentligen behöver fundera så mycket, samtidigt vill jag ju få the bad guys göranden också.

Det är inte helt lätt det här. ;) Känns lite som om jag sliter mitt hår till och från! Dels att få tid till skrivandet, få sitta relativt ostört och utan att känna mig totalt osocial. Men det är något jag måste göra annars kommer jag ingen vart och jag hoppas på att familjen har förståelse för att det också. :P Maken tycker nog att jag borde släppa datorn oftare, men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Följa inspirationen eller traggla på...

Ja det är frågan. Det går trögt med fantasysagan just nu. Jag känner att jag kanske har mer intresse i vampyrromanen istället. Det kan vara så att jag behöver en paus från mina alver ett slag. Så jag började strukturera upp vampyrromanen ordentligt, dvs mer än tidigare. Gått igenom gamla anteckningar och så där. Och vips så infann sig lusten att skriva på fantasysagan igen. ;) Knasigt det där.

Det är tur att det är två helt skilda berättelser, även om båda är romantiska och fantasy, annars skulle det bli svårt att arbeta med båda samtidigt. Det är ju klart bäst att inrikta sig på en i taget. Men kommer inspirationen kan man ju inte gärna vända den ryggen. Det gäller att lyssna på den röst som skriker högst i huvudet just då.

Funderar även om på om det vore lämpligt att flytta upp datorbordet till övervåningen istället för att ha det i vardagsrummet. Även om jag oftast sitter med laptoppen i köket så är man rätt utsatt och tvingas vara social och ta hand om barn titt som tätt. Inte helt lätt att få ro att skriva då. Det är ett av mina största hinder, att få resten av familjen, framför allt barnen, att förstå att nu sitter mamma och skriver och får inte störas. Hörlurar hjälper liksom bara så mycket. Försöker oftast skriva medan barnen är på förskolan eller när de somnat, men det är inte alltid man vill sluta skriva... :P Tydligen behöver man umgås också...

Hur gör ni? Stänger ni dörren (om ni har någon)? Har ni någon musik ni gärna lyssnar på? Ska vi dela spotifylistor? :)

Ett nytt block...

Japp, det påbörjades idag. Känns riktigt bra. I denna blir det bara skrivande, inget persongalleri, inga inspirationsbilder eller storyline då jag redan har det i det andra blocket, på datorn samt i TheBrain. Ja, TheBrain är ett program jag testat. Lite som ett brainstormingprogram möter mind map om ni kommer ihåg dem. Jag har inte riktigt klurat ut hur det fungerar, men det känns bra att sammanfatta och föra in "data", länkar och annan info kring projekt där. Plus att det gör att man känner att man fortfarande jobbar med boken, fast man sitter och pillar med programmet. :P Win-win. Kolla in videon!


Imorgon har jag Webbinarium med Kreationslotsen vid lunch och det ser jag verkligen fram emot. Har fått de två första inspirationsmailen redan och fått respons på svar jag skickat tillbaka. 
Jag tror dessutom att jag kommit fram till att det bara ska vara tre år mellan mina hjältar i alla fall. Fungerar bättre med andra aspekter av storyn. Age is just a number, right? :P 

Ibland är det farligt att låta vänner läsa...

Även om de kommer med hejarop och lovord så ifrågasätter de ibland. Typ "du kanske ska hitta på en egen ras?". Mjo, för det är ju så lätt liksom. Men iaf. Jag och maken, min allvetande go-to-guy när det gäller fantasy, satt igår kväll och spånade lite. Istället för orcher har vi kanske kommit på något annat. Fortfarande elaka och jävliga men ändå halvintelligenta och framavlade.

Det blev en del postitlappar, en del vin och långa diskussioner och har resulterat i att jag nu har en låååång prolog att skriva. Vilket iofs är bra. Då får man direkt reda på hur staden blev till och varför hjältarna är "bundna" till varandra. Man kommer även få en inblick över the bad guys och deras onda planer. Tror jag. Jag har bara skrivit lite grann än så länge, men har laddat koppen med kaffe och ska sätta mig och se om jag kan tyda våra anteckningar nu... :P 

Vilket genidrag

Det här med att renskriva och flytta över skriven text i kronologisk ordning var ju väldigt inspirerande. Inte nog med att jag redan nu kan gå igenom det jag skrivit, får jag även ny inspiration och kan utöka och lägga till saker som dyker upp i huvudet medan jag lägger över i det nya dokumentet. Detta har resulterat i en helt ny scen i början av boken som för våra hjältar närmare tillsammans. Jag har även kommit på varför de har glidit isär och hur de senare hittar tillbaka till varandra.

Det jag måste klura ut just nu är om åldersskillnaden fortfarande är lämplig eller om det ska vara färre år mellan dem eller om de ska vara något äldre i alla fall. Å andra sidan är det sådana saker som är lätta att ändra om i efterhand. Jag har även hittat mitt borttappade stycke som inte alls hörde ihop med den karaktären jag trodde det hörde ihop med och därför hade letat på fel ställe. ;) Dock har jag inte hittat den där tanken ännu, men det löste sig i alla fall.

Så det går verkligen framåt i skrivandet nu, igen. ;) Det gäller att passa på nu då jag fått sommarjobb från 16e juni och då kommer skrivtiden bli lite mer begränsad igen. Jag har även anmält mig till ett webbinarium hos Kreationslotsen samt en inspirationsbrevserie med temat Skriv din bok NU! och det ser jag verkligen fram emot. Tjoho! Det går bra nu!

Kan jag har drömt?

Alltså, jag letar efter ett stycke som jag är ganska säker på att jag har skrivit ner. Jag kan också ha tänkt på det väldigt intesivt för jag kommer ihåg mina formuleringar. Möjligtvis har jag drömt det. Men, det finns ingenstans. Inte i textdokumentet och inte i blocket. Det är puts väck. Det konstigaste är att jag har skrivit om just den scenen fast i framtiden senare i dokumentet, vilket gör det ännu underligare. Det hade med ridning att göra, jag till och med satt och sökte på bra fantasynamn för hästar. Mycket frustrerande, men ändå lätt åtgärdat som tur är.

Just nu håller jag på att göra ett riktigt "manusdokument" där jag lägger allt i kronologisk ordning. Det gamla textdokumentet finns kvar och jag går igenom det vart efter, men i det nya kommer jag skriva händelserna i den ordning jag vill att de ska komma. Nya scener och liknande får skrivas ner i block, färgkodat så klart, och sedan skrivas in i det nya dokumentet. Tror jag. Eller så skriver jag i det gamla, färgkodar det jag lägger över i det nya så jag vet vad som blivit flyttat, men inte behöver ta bort något. Det är lite meckigt det här med att få till ett manus, märker jag.

En av mina stora inspirationskällor, den som fick mig att börja skriva igen, har alltid sina synopsis redo innan hon sätter sig och skriver. Har liksom klart för sig vad hon ska skriva. Å andra sidan så skriver hon som en galning också, det gör inte riktigt jag. Kanske beror det på att jag inte utarbetat någon bra plan för mitt skrivande ännu. Jag tar det lite som det kommer och det straffar sig lite ibland. Även om grundstoryn är utarbetad, så har jag ju ingen plan för vad varje kapitel ska innehålla. Jag har inte ens kapitelindelat texten, men det kommer jag göra nu allt eftersom jag fyller på mitt fina spanking new dokument. ;)