Hej september!

Ja, jag vet, det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Sommaren liksom bara försvann någonstans bland bad, solsken och utflykter. Helt enligt planen. Jag har ärligt tagit lite sommarlov, men är nu redo för en nystart. Jag såg någonstans att det är många som kallar hösten "tjejnyår" och ja, jag känner lite som att hösten alltid är mer av en nystart än vad nyår är. Kommer nog från barndomens skolstarter och allt nytt man fick inför den. Nya kläder, ny ryggsäck, nya omslagspapper och bänkpapper... Det är inte riktigt likadant när man är vuxen. Nya pennor och block/anteckningsböcker blir det kanske, men kläder, ryggsäck och sådant inte lika ofta.

Jag avslutade augusti med att gå på Feelgoodfestivalen i Sigtuna och hänga med likasinnade en hel dag. Fantastiskt! Så många trevliga samtal och möten. Mängd med inspiration och jag fick även tid att prata med min förläggare om nästa Monkan-bok. Min första tanke var ju att det skulle bli en höstbok, men det insåg jag sedan skulle innebära att jag behövde flytta fram handlingen ett år framåt, alternativ börja innan första boken tog slut. Jag gillade egentligen ingen av de idéerna. Logiskt var ju jul för att ta vid där första tar slut. Min fantastiska förläggare var som tur var helt med på den idén. Så nu kan jag verkligen börja skriva och planera mera.

Monkan har perkulerat i bakhuvudet hela sommaren men har fått slagits lite om uppmärksamheten mot en blyg sömmerska och gudinnan Frejas son ... Jag brukar försöka prioritera de manus som har en deadline alternativt kontrakt (som Monkan i det här fallet), men den där sömmerskan, Frejas son och Freja själv har varit väldigt högljudda på sistone så jag måste nog ta tag i det manuset också. Jag har ett väldigt rått råmanus som jag skrev för många år sedan. Jag har läst igenom det och tagit tillvara på det jag gillar bäst med det och nu behöver jag lära känna karaktärerna bättre och göra liiite mer research om vissa delar av handlingen. Jag tror jag kan göra det parallellt med att jag börjar skriva på Monkans bok i och med att det är olika faser av processen. Med Monkan är jag nästa redo för att börja skriva på första utkastet, bara lite lull-lull så som moodboard, spellista och en lös outline som ska till. Det tänker jag jobba med den här veckan.

Min största fokus under september kommer bli att hitta tillbaka till skrivrutinerna och sedan ser jag fram emot bokmässan! Denna gång är jag bara där som gäst, jag har inte ett enda scenprat och det känns rätt skönt faktiskt. Vi kanske ses i vimlet? 

Novemberutmaningen

Traditionsenligt skriver jag råmanus i november, men i år gör jag det inte via NaNoWriMo av många skäl. (den som vill läsa på om skandalerna kring organisationen kan göra det på nanoscandal.com en inte helt objektiv men relativt rättvis bild av vad som skett de senaste åren bakom kulisserna) Istället har vår skrivgrupp (@skrivsallskapet_annanstans) på discord en egen utmaning, där man själv sätter sitt mål. Jag satsar fortfarande på 50k (helst lite mer) men min november i år är lite mer hektisk än vanligt med resor med jobbet och besök av vänner.

Jag är väldigt pepp på att skriva den här berättelsen. Den utspelar sig till största delen på en relativt nedgången camping där ägaren Lykke huserar. Melker kommer dit med sin tonårsdotter för han vill visa henne sin barndoms somrar. Med sig har de den rultiga taxen Tjorven. Jag tror det här kommer bli en riktigt rolig historia med ett reversed grumpy vs sunshine- scenario.

Framförallt ser jag fram emot om att skriva om Lykke för det är sällan en kvinna får förmånen att få vara less och butter i litteraturen. Eftersom jag är en plantser (eller upptäckarskrivare) så har jag inte allt klart för mig innan jag börjar skriva, men kommer på saker hela tiden om mina karaktärer. Jag har kommit på ett par bra konflikter som kommer bli så roliga att skriva. Jag delar med mig mycket av min skrivprocess på Instagram, så är du nyfiken kika in där. Jag uppdaterar ett par gånger i veckan, och i princip dagligen i stories. 

Rapport från camp nano

Hallå i stugorna. Hur har påsken varit? Vi har njutit av vårt första altanhäng för året. Så varmt i solen att vi kunde sitta i bara t-shirt ett tag. Vi har världens bästa baksida. Vi har sol större delen av dagen och en bit in på kvällen och det blir väldigt varmt där. Ibland lite för varmt. 

Hur går det i Camp NaNo då kanske du undrar, det var ju det jag skulle prata om. Jo, efter att ha haft svårt att komma igång med nya manuset börjar det nu släppa lite. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för vart jag skulle börja i berättelsen. Men så hade vi skrivträff med Nano-gänget på Discord i onsdags och då kom första meningen till mig. Redan nu har jag dock skrivit ett nytt första kapitel och kanske blir det fler eftersom jag kommer på saker jag vill ha med innan mina huvudkaraktärer träffas för första gången. Jag har inte helt klurat ut deras riktiga meet cute ännu, men jag vet från första boken att de har ett "moment" som Martin kallar det när han pratar med Daniel veckan efter. 

För att hitta alla de scener som är med i Ett lyckligare slut har jag läst igenom de sektioner där både Mia och Martin är med och delar jag tänker borde vara med i någon form i uppföljaren också. Sök-funktionen i word är guld värd sådana gånger. Även om jag jobbat mycket med vilka scener jag vill ha med och mina karaktärer så är ju inte allt planerat. Jag ser fram emot att lära känna Mia och Martin bättre och mer på djupet än det som kom fram i Ett lyckligare slut. 

Min skrivplats är preppad och dekorerad med inspirationsbilder i vanlig ordning. Så somriga och mysiga bilder och jag längtar till jag kommer till den delen av boken då det verkligen klickar mellan Mia och Martin. Däremot har jag ingen bra arbetstitel på den ännu så jag har inte lyckats göra ett omslag ännu. Äntligen börjar jag känna mig peppad att skriva mer och mer. 

Boken är släppt!

Och jag överlevde mitt första instagram live. Inte för att jag kommer ihåg något av vad vi pratade om egentligen. Huvudet blev konstigt tomt, men snälla vänner har sagt att allt lät bra och lugnt och sansat trots att jag tyckte att jag hetspratade. Frågorna som Denise (ramblingoutloud på insta) fick mig att börja tänka på fler teman att skriva om här i bloggen. Lite som komplement till det vi pratade om igår. Har du inte sett den så finns den kvar på Seraf förlags instagram att kika på. Om jag ska vara helt ärlig kommer jag knappt ihåg vad jag svarade på vissa frågor. Men jag är lite ledsen över att jag inte nämnde Emma Hamberg som en av mina inspirationskällor. Det är ju en fantastisk författare och jag gillar verkligen hennes sätt att blanda humor, stora känslor och allvar i sina böcker. 

Det har dykt upp fin-fina recensioner av boken på instagram. Jag har försökt att regramma alla jag har hittat. En del går även att läsa på Goodreads om man vill det. Min lilla bok har fått ett jättefint bemötande och jag är så taggad på att skriva mer nu. Det är inte utan att man får lite hybris. ;) 

Jag vet bara inte var jag ska börja och vilket manus som lockar mest. Om Millie och Casper ska få en chans igen. Det manuset urartade lite under NaNo 2020 och blev definitivt hetare än vad jag tänkt mig från början, men jag är säker på att det finns guldkorn däri som jag kan ta tillvara på. 

Det är något med att skriva kontraster mellan karaktärer som jag gillar. Speciellt när de sedan hittar gemensamma nämnare ändå i andra intressen än bara hur man är till sättet. Hur första intryck förändras till något helt annat när de lär känna varandra. 

Skulle ni tycka det var roligt att läsa om en rutinälskande antihandlare som finner sig på ett pensionat i Hälsingland där en bohemisk konstnär tillika kock härjar runt bland höns och får? Gissa vem som är vem... :P 

Ännu ett år är till ända

Ja, det här året är snart slut, och jag har inte alls gjort det jag hade hoppats på i år. Jag hade tänkt att avsluta minst ett av mina större projekt, men det har jag inte. Istället har jag börjat två nya. Nano-historian, som fortfarande inte är klar och som jag inte rört sedan dess, och min ungdomsromance som inte går något vidare bra.

Men just det, jag avslutade ju ett projekt. Hannah's Folly i Writing Whenches's antologi Beyond the Friend Zone, var ett, typ, gammalt fanfictionprojekt. Men som sagt, inget av de stora projekten är klarskrivna, Inte ens i närheten, faktiskt.

Jag har varit fullt upptagen med att först jobba, och sedan vara mamma. Nu börjar jag jobba igen på måndag, 2a januari. Förhoppningsvis får jag en del skrivet på tåget till och från jobbet, men jag skulle inte räkna med det. Det har ju inte direkt funkat tidigare. Jag vet hur dålig jag är på att prioritera och min disciplin är så gott som noll när jag jobbar heltid. Och så vill man ju umgås med barnen när man kommer hem, också.

Men i alla fall, mitt mål är att skriva klart till första boken i min fantasytrilogi som jag har jobbat med hur länge som helst. Få klart första utkastet åtminstone så att någon annan kan läsa den. Och kanske, om maken tillåter vara med i nano nästa år igen. :P

Som hjälp på vägen så gick jag med i #365skriv hos Kreationslotsen där målet är att skriva varje dag utifrån ett specifikt tema. Hoppas att det kommer generera de ord jag behöver för att skriva klart min bok. ;)

For English

När det plötsligt släpper

Egentligen hade jag bestämt mig för att fokusera på att skriva klart första boken i mitt fantasyprojekt i höst, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det flyttade in en bartender i mitt huvud istället. Tillsammans med en lite nördig donna, hon dök upp precis nyss. Jag tror att de får bli mitt nanoprojekt om jag får ihop tillräckligt med bakgrund innan det är dags.

Jag har även förlängt min mammaledighet, just med förhoppningen att jag ska hinna slutföra minst ett av mina många, alldeles för många, projekt jag har liggande. Jag har lite svårt att få rutin på skrivandet dock. Dottern har inte kommit in i några bra sova-på-dagen-rutiner. Förut sov hon innan lunch och efter lunch. Just nu är hon inne i en period då hon powernappar. Visst, hon kan sova länge om hon får sova på mig, men det går ju då inte att göra så mycket annat under tiden hon sover då.

Jag har skrivit en del på fantasyprojektet, även om bartenderns röst är högljuddast. Det är en del av boken som är rätt sorglig, vilket just nu passar bra då makens morfar gick bort förra veckan och vi är alla ledsna över det.

For English

Jag kom med!

I fredags skickade jag in först utkastet till första kapitlet till min novell i kommande novellantologi. Jag har haft jättesvårt att få till en bra idé. Provade säkert fyra, fem stycken innan jag kom på idén som vände allt och fick igång skrivflowet. Och den föll redaktörerna i smaken. :) I augusti är det tänkt att den ska publiceras och jag har maj ut på mig att skriva klart en story på 10-20000 ord. Tjoho. Jag har typ 3000 ord nu. Dessutom ska jag hinna med att göra hemtenta i Vampyrfiktionen till den 10 maj så det gäller att strukturera upp tiden tillsammans med att ta hand om bebis. Men det känns i alla fall skönt att jag hittat tillbaka till skrivandet igen. Det har varit lite dåligt med det. Jag är egentligen jättesugen på att skriva på fantasystoryn, men den får vänta lite till.

Foten läker, och nu har jag så kallad ortros eller air cast på den som går att ta av och jag får belasta foten så länge jag har den på så mycket som smärtan tillåter. Vissa dagar går jag bara med en krycka och andra med två beroende på hur det känns. Den här veckan har det känts lite sämre igen. Kan ha med läkningen att göra. Det liksom "ilkillas" i benet emellanåt, beroende på hur jag belastar det. Det känns obehagligt men gör inte direkt ont-ont så att säga. Beroende på hur det känns imorgon kommer jag nog ringa ortopedmottagningen och bara dubbelkolla så att jag inte förstör något.

Joråsåattehm...

Ännu mer att göra...

Nu är jag officiellt hemma och väntar på bebisen. Skönt att landa lite och ta det lugnt innan det är dags att bli trebarnsmor. Som om jag har tid med det. ;) Förutom att jag som sagt pluggar Vampyrfiktion har jag även tackat ja till att skriva en novell till en antologi som ska komma ut i sommar, om den blir tillräckligt bra, vill säga. Utkast till första kapitlet ska vara klart 18 mars. Sa jag att jag är beräknad till 20 mars? Sen har jag inlämningsuppgift som ska vara inlämnad den 10 april. Tjoho! Här tar vi det inte lugnt.

Men vad gör det om hundra år, när allt kommer omkring? Håll tummarna för att jag får ihop något vettigt till första kapitlet i alla fall och att jag kan hålla mig till temat "friends to lovers".

#NaNoWriMo is just around the corner

Och tydligen ska jag vara med i år igen. Fick ett infall och skickade in ett bidrag till Harper Collins/ Harlequins författartävling i år. Om mitt första kapitel går vidare ska jag ha ett färdigt manus den 20 december. NaNoWriMo verkar vara ett bra sätt att få ändan ur och skriva på, något jag kommer göra även om jag inte går vidare i tävlingen.

Jag har tagit en av mina "börjor" jag har haft liggande ett tag i min pågående-projekt-mapp på datorn. Gillar storyn, kan bli en urban fantasy-variant om det visar sig att den kvinnliga huvudkaraktären är häxa, men jag vet inte ännu. Som vanligt skriver jag lite på känn, men jag vet ändå vart jag vill att storyn ska ta vägen. Denna gång blir det en historisk romance, som utspelar sig på sent 1800-tal då Norrtälje ännu var en badort.

Så om ni undrar varför jag är så tyst i november så vet ni varför... ;)

Ibland går bara luften ur en

Novellen till halloween-antologin är i princip klar. En sista genomläsning och sedan ska den skickas till redaktörn. Det känns jätteskönt. Känns som om hela våren och sommaren har kretsat kring den. Jag har haft varken tid eller ork till att skriva på något annat. Det kändes inte roligt på något sätt. Inte blev det bättre av att den där andra novellantologin jag pratade om inte blir av. För att mitt sätt att skriva inte passar in med övrigas.

Det slog hårt. Det gjorde ont. Det kändes inte rättvist att bli dömd på en testtext som man skrivit under press och med lite "utrymme" och specifik scen, något som inte nämndes vid tillfrågan.

Samtidigt vill jag känna mig stolt över att jag inte skriver som alla andra. Att jag är unik. För vem vill läsa tio noveller skrivna efter samma mall? Celebrate diversity!

De novellantologier jag har läst, och jag har läst en hel drös, har varit totalt olika från novell till novell, det är det jag har tyckt varit charmen. Alla har tolkat temat på olika sätt. Nu senast läste jag Älska noveller: 30 nyanser av kärlek. Totalt skilda från varandra, men på samma tema. Och helt underbara.

Nu försöker jag hitta tillbaka till min röst, mitt unika jag och känna mig nöjd och glad igen. Men först läsa igenom Halloween-novellen igen och skicka in den så att jag inte har den hängande över mig. ;) Sen tror jag att mina alver vill ha lite besök och kärlek. Kanske en och annan vampyr också.

Var inte rädd för att sticka ut! Stå för den du är! Du är bra, precis som du är. Peace out!

Det hände en grej...

Det kan vara så att jag lovat vara med i en till antologi. Med två noveller. Deadline i oktober. Hoppsan. Det är tur att jag är på sluttampen på den andra novellen och att den ska publiceras i början av oktober. Det går bra nu. Om det bara inte vore för all beordrad övertid på jobbet så skulle livet vara rätt bra just nu. ;)

Saker som gör en författare glad

Upptäckte tack vare en författarkollega att antologin Översinnlig njutning och min novell Uppvaknanden nu finns på Storytel. Så ni som har Storytel, in och läs med er! :)

För övrigt har jag fått för mig att jag ska börja skriva så smått på engelska igen, då jag blev inbjuden till ett community av engelskspråkiga författare av en annan trevlig kollega. Plötsligt har jag en deadline att arbeta mot. Självdisciplinen är inte den bästa, men skam den som ger sig!

Vinnare!

Alltså, jag blir sällan så glad som när jag får uppskattning för något jag skrivit. Det händer inte så ofta att jag deltar i tävlingar, men när det kommer till att vinna skrivkurser så kan jag inte låta bli. ;) Allt som kan hjälpa mig att utveckla mitt skrivande är välkommet. Just den här tävlingen var en skrivutmaning utefter vissa förutbestämda element. Man hade 30 minuter på sig att skriva om en viss Rafael Silverstare. Är ni nyfikna? Klicka här.

Dessutom har jag vunnit en hel del böcker på sistone, och fått recensions ex. Alltså gratis böcker är ju guld värt för en bokmal som jag och får mig dessutom att läsa sådant som jag normalt sätt inte skulle läsa. Senaste förvärven:

Ni kan förvänta er en hel del recensioner framöver, ska bara få tiden att sitta och blogga. ;) En nygammal bokidé eller ja, det kanske bara blir en novell (om vi nu tänker realistiskt... :P), har dykt upp i huvudet och jag känner att nu är det dags att ge den lite utrymme. För första gången sedan jag började nya jobbet känner jag iver att börja skriva. Jag slänger ur mig namnförslag på karaktärerna till höger och vänster och mina kollegor tittar ofta undrade på mig. Jag kommer på saker under utbildningar och kämpar för att komma ihåg dem, då det inte alltid är helt lämpligt att dra fram mobilen och skriva en anteckning. ;) Det är kul! Det känns bra! Tjoho!