Rapport från Camp Nano - del 1

Nu har Äktenskapspakten funnits ute i vida Sverige både som bok och ljudbok i två månader. Personer som jag inte känner har läst och lyssnat  min bok. Det är sjukt läskigt. På något sätt blottar man lite av sin själ varje gång man skriver något. För visst är det så att man lägger in lite självupplevda händelser, eller karaktärsdrag i varje karaktär eller berättelse man skriver. Jag kom in i en period där jag jämförde mig själv med alla andra författare jag följer på instagram. Det var intervjuer hit, BTJ-recensioner dit och en miljard följare på instagram och andra sociala medier. Jag har knappt fått in min bok på den lokala bokhandeln ännu. 

Dessutom bor alla så himla fint, välstädat och rymligt. Jag bor trångt, jobbar heltid, har tre ungar med massor av aktiviteter på kvällarna och knappt någon tid att städa. ;) 

Jag vet inte om jag drabbats lite av post-release blues eller så. Har känt mig lite nere och skör sedan januari (kan även vara post-Covid symptom) Trots att förlaget hörde av sig och berättade att de sparat en utgivningsplats åt mig till nästa höst eftersom de såg att jag börjat redigera "Höst i Bergsforsa". Fina ord och recensioner har även trillat in, men också de som inte varit fullt lika positiva. Och av någon anledning kan jag inte låta bli att läsa de som är mindre positiva. 

Som tur var börjar det släppa nu. Jag ser ljuset i tunneln, och börjar tycka det är kul att scrolla igenom instagram igen utan att bli avundsjuk. :P

Det är däremot att underbart att "stänga" in sig i Pensionat Skogsbrynets höstliga atmosfär, känna förälskelsen börja spira mellan mina två huvudkaraktärer som är så olika, men ändå lika. Det har gått lite segt eftersom jag bestämt mig för att skriva om början och ändra om lite i händelserna för att det ska bli ännu bättre i detta utkast. Jag vill ju ändå få med en del från mitt råmanus som jag tycker om, men kanske inte på samma ställe där det ligger i dagsläget. Jag intalar mig att det kommer bli bra och att förlaget tycker samma så att den kommer som bok nästa höst. Behöver bara en bättre titel. ;) 

Imorgon ska jag intervjuas av lokalpressen. Jag har fixat till i min skrivhörna eftersom de antagligen vill fota mig i denna lilla hörna. Bor man som vi i ett för litet radhus får man göra det bästa av situationen och mysa till en hall ovanför en trapp. Nackdelen är att allt ljud från nedervåningen hörs väldigt bra upp. ;) Det som har förändrats från bilden nedan är att lampan har bytts ut mot en med spottar istället.

Release - Live!

På lördag är det alltså dags! Releasedag. Födelsedag för min bok. 

Vi går live på Seraf förlags instagram kl 10! Jag hoppas att jag inte ska vara för nervös och att jag lyckats hitta en lugn vrå (tjejernas rum) att sitta i. Jag har bara lite ångest och svårt att sova inför detta. Jag har alltid tänkt mig som en utåtriktad person, och det är jag normalt sätt, men det här med att prata inför publik har jag aldrig gillat. Eller att visa upp mig på bild heller, för den delen. Detta trots att jag läste media på gymnasiet, har sent både lokal-tv och lokalradio (men på den tiden såg man inte hur många som tittade eller lyssnade i realtid). 

Ett författarrelaterat besök har jag varit på i mitt liv. Det var för Hälsingesagors antologi hos Byabiblioteket i Nor (i närheten av Järvsö) och jag läste ett stycke ur min novell. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Hjärtklappning, heshet och missade hälften av vad jag bestämt att jag skulle läsa. 

Senaste veckan har jag legat i corona-soffan och tyckt synd om mig själv. Nej, skämt och sido, jag har inte riktigt tyckt synd om mig själv. Vi har kört Harry Potter-maraton och Clone Wars-maraton. Det kunde ha varit mycket värre, helt klart. Visst har vi behövt anlita folk som handlat åt oss och så (tack svärmor, Robin och Henrik!) men på det stora hela har vi klarat oss lindrigt undan. 

I fredags landade en låda med massor av fina böcker på min farstubro, samma dag som jag testade positivt för covid-19. Lite blandad kompott sådär. Hälften av böckerna skulle ju signeras och skickas tillbaka, och dessutom skulle jag dokumentera detta. ;) 

Sagt och gjort, i söndags tog jag energi till mig, duschade, fixade håret, slängde på mig en klänning och signerade böcker för brinnande livet. Svetten lackade och det var inte lätt att ta selfies (dotra försökte ta bilder, men hon har inte riktigt hajat det här med fokus på rätt saker. ;) ). Tur att jag investerat i en mobilhållare från dollarstore och att mobilkameran har självutlösare. 

Jag kommer nog skriva någon del till i Sagan om Äktenskapspakten, så håll utkik! Annars "ses" vi väl på lördag? 

Hur länge har jag sovit?

Jag vaknade imorse och det var plötsligt mitten av juni och avslutning i skolan för den äldsta. Vad hände, liksom? Har haft fullt upp med livet, antar jag. Skrivit när andan fallit på, inte riktigt hållit mig till mina teman inom skriv365, dessvärre. Men jag har skrivit och hängt med mina karaktärer i min Nano 2014 en hel del. Det känns bra.

Nu fick jag ett infall och bestämde att jag för första gången ska vara med i camp nanowrimo i juli. Det bästa är att man själv sätter sitt mål om hur mycket, lite eller ofta, man ska skriva. Mitt mål är att skriva 25k på mitt nanoprojekt från 2014 som jag skrivit ca 25k redan. Jag känner att jag måste få ändan ur och bli klar någon gång och jag vet hur bra jag arbetar under stress. Och det nano är den bästa typen av stress jag vet.

Är det någon annan som ska vara med? 

Andra roliga saker som hänt är att jag från slutet av augusti slipper pendla då jag fått nytt jobb här i stan. Om jag mot all förmodan skulle sakna pendlandet har jag tagit tjänstledigt under provanställningen så att jag har säkerheten att gå tillbaka till mitt nuvarande om det skulle krisa. Jag trivs ju grymt bra där jag är idag med, men pendlingen tar verkligen musten ur mig. Hur skönt det än är att ha över två timmars egentid varje dag på vägen till och från jobbet, så är det ovärt att gå upp klockan fem på morgonen och ändå inte vara hemma förrän halvsex-halvsju och behöva gå och lägga sig senast halvtio för att orka upp igen dagen efter. 

Hitta rutiner

Känner att det är hög tid att jag hittar skrivrutiner nu när NaNoWriMo står för dörren. Man kan ju tycka att man har all tid i världen att skriva när man är hemma och är mammaledig, men det fungerar inte riktigt så. Speciellt inte nu när maken är hemma och sjukskriven för sin onda rygg och har varit så snart tre veckor. De få rutiner jag hade innan dess är som bortblåsta och vi har grottat ner oss i serien House. Något som fått mig att vilja skriva en sjukhusberättelse, men jag är för lat för att göra lämplig research. ;)

Något som jag lyckats med den senaste veckan är i alla fall att ta mig någon timme på morgonen, efter att jag lämnat de stora barnen på skola/förskola och innan den yngsta vaknar (fördelen med att vara två hemma är att man inte behöver väcka lillskrutt när man ska lämna syskonen), som är vigd åt skrivandet. Det är inte alltid det blir en timme, men oftast är Yrla pigg och glad efter morgonamningen så att hon sitter själv och leker ett tag och jag kan fortsätta med mitt.

Jag har fått en hel del gjort på detta sätt. Resten av dagen går åt att gosa och leka med lillfjös, hämta det stora, tvätta, städa och allt annat som har med markservicen att göra. Oftast hinner jag även får en stund på kvällen när barnen sover. Jag har varit mycket mer osocial den här mammaledigheten än vad jag varit med de andra två. Har inte lika nära till Öppna Förskolan nu, utan vi har haft några lekdejter och roat oss med långpromenader istället.

Nu ska jag fortsätta med redigerandet och planerandet. See ya!

For English

När det plötsligt släpper

Egentligen hade jag bestämt mig för att fokusera på att skriva klart första boken i mitt fantasyprojekt i höst, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det flyttade in en bartender i mitt huvud istället. Tillsammans med en lite nördig donna, hon dök upp precis nyss. Jag tror att de får bli mitt nanoprojekt om jag får ihop tillräckligt med bakgrund innan det är dags.

Jag har även förlängt min mammaledighet, just med förhoppningen att jag ska hinna slutföra minst ett av mina många, alldeles för många, projekt jag har liggande. Jag har lite svårt att få rutin på skrivandet dock. Dottern har inte kommit in i några bra sova-på-dagen-rutiner. Förut sov hon innan lunch och efter lunch. Just nu är hon inne i en period då hon powernappar. Visst, hon kan sova länge om hon får sova på mig, men det går ju då inte att göra så mycket annat under tiden hon sover då.

Jag har skrivit en del på fantasyprojektet, även om bartenderns röst är högljuddast. Det är en del av boken som är rätt sorglig, vilket just nu passar bra då makens morfar gick bort förra veckan och vi är alla ledsna över det.

For English

Här händer det grejer

Både goda och och dåliga nyheter har jag. Först och främst kom vår dotter till världen den 11 mars, något tidigt och hon hade bråttom ut. En liten Yrla kikade ut efter en timme på förlossningen.

Så jag har levt i en liten bäbisbubbla fram till i måndags morse då jag halkade i trappen och bröt fotleden. Så det blev en tur till akuten, en operation och gips och sjukskrivning. Inte världens bästa avslutning på påsken direkt.

Nu hoppar jag omkring på kryckor i två veckor tills stygnen ska tas bort, sen får vi se vad som händer. 6-8 veckors läktid misstänker jag.

Så mycket skrivande har det med andra ord inte blivit på ett tag, men hoppas på att det ska gå bra trots sjukskrivning och bäbis att komma in i det igen. Jag kan ju inte göra så mycket annat just nu i alla fall.

Nytt jobb, nya tider

Sedan i måndags är jag numera statsanställd och har därför helt andra tider än vad jag haft tidigare. Längre pendlingstider (egentligen win för att jag hinner läsa/skriva på tåget), schysstare villkor och mer motivation. Dock har skrivandet blivit lidande. Veckan började med två dagar i Stockholm och övernattning på hotell (very win). Dagarna var fullspäckade med information så jag stupade i säng på kvällen. Nu fortsätter utbildningen/träningen på plats och jag orkar inte mycket annat än att slökolla på tv när jag kommer hem. Jag tänker hela tiden att det kommer bli en rutin, att motivationen och inspirationen till att skriva kommer uppenbara sig snart. Det gör den säkert också, jag ska bara ha ork att lyssna på den! ;)

Dessutom har bokförrådet fyllts på med tre nya bokvinster (yey), en testläsning och en till bok på väg. :) Så tiden på tåget kommer nog fyllas med en del läsning framöver, vilket iofs är rätt okej det med. Hoppas dock på att ta det ena på ditvägen och det andra på hemvägen. Man hinner faktiskt rätt mycket på 40 minuter, bara man sätter manken till.