Bollnäs Bokmässa 6 maj

 

Den 6 maj är det dags för Bollnäs bokmässa. Jag är självklart där med Äktenskapspakten. Är du i krokarna får du gärna komma förbi och säga hej.

Välkommen till Bollnäs bokmässa lördag 6 maj klockan 11–16. Lyssna på författare och föreläsare, strosa runt bland mässborden och kika in i konsthallen!

Bollnäs bokmässa äger rum i kulturkvarteret i Bollnäs lördag 6 maj klockan 11–16. I år har Bollnäs bokmässa landsbygd som tema. På barnens del av bokmässan firar vi Emil i Lönneberga. Det blir ett spännande program och fina besökare på Kulturhusets stora scen och på Ljusnanscenen i biblioteket kommer Po Tidholm att ha flera lokala prisbelönta deltagare i intressanta samtal! I Konsthallen lockar vi med en utställning och tecknarworkshop av illustratör Lina Blixt och i Colliniparken firar barnens bokmässa Emil i Lönneberga. Fri entré! Se programmet och läs mer om bokmässan.

Mitt skrivår 2022

Mitt #skrivår är en utmaning som glider runt på instagram just nu. Jag har postat ett inlägg under hashtaggen, men tänkte att jag ville skriva lite mer utförligt om detta både helt fantastiska och i många avseenden jobbiga år. 

Året har utmanat mig på många plan. Bara det att debutera efter en vecka liggandes i pesten (aka Covid) gjorde att året började på botten liksom på toppen. Sviterna efter covid hängde i bra länge och jag mådde inte prima, om vi säger så, ett par månader. Det satte sig främst mentalt. 

Självförtroendet var inte på topp. Även om jag precis debuterat och fått en hög med fina recensioner, kändes det inte riktigt bra. Det tog ett tag att komma förbi den där känsla av bluffsyndromet eller imposter syndrome som det kallas. Det hjälpte inte att kom in en del mindre uppmuntrande recensioner via ljudbokstjänsterna. 

Jag intervjuades av lokaltidningen och döm om min förvåning när jag prydde omslaget när tidningen kom. Den dyker tydligen fortfarande upp i den digitala versionen på Söderhamns kurirens webbplats så jag får fortfarande en del kommentarer om det. 

Jag kastade mig in i redigeringsbubblan igen, fick klart Ett Lyckligare Slut för lektörsläsning av Melanie som använde manuset i sin lektörsutbildning. Näst på tur stod Höst i Bergsforsa, eller Det är inte bara löven som faller där jag fått en deadline till september om den skulle hinnas med för nästa års utgivning hos Seraf. Jag kämpade på med den medan jag nojade över bokmässan och det föredrag jag skulle hålla. 

Jag gick på Bokskrivarfestival med Bokskrivarakademin och Kreationslotsen Jeanette Niemi. Vann en podinspelning med henne och det avsnittet i Skrivradion kan du lyssna på där poddar finns eller se på Youtube. Jag var även med i Feelgoodfredags Feelgoodmässa och pratade om romance i direktsändning. Jag har blivit intervjuad ett par gånger live på Instagram om mitt skrivande, något som verkligen utmanat min nervositet att prata inför folk (även om det bara är inför en kamera). 

Äntligen kom jag iväg på Bokmässan. Eftersom jag skulle hålla et litet föredrag om Ombytta roller i romance försvann njutningen lite av att jag gick runt och stressvettades och hyperventilerade. Men föredraget gick bra och jag fick signera lite böcker. Hoppas på en bättre och något lugnare upplevelse nästa år. ;) 

Jag avslutar året med att ha ett nytt råmanus och
två nya bokkontrakt påskrivna. Ett i digital form för Ett lyckligare slut hos Saga Egmont. Jag har precis sett första utkastet till omslaget och det kommer bli superfint kan jag avslöja. Väldigt somrigt och fint. Och så Det är inte bara löven som faller som kommer till hösten (kan man våga hoppas på släpp på Bokmässan, tro?) på Seraf Förlag. 

På lördag hittar man mig och Äktenskapspakten hos Ericssons bokhandel i Ljusdal. Kika gärna in om du har vägarna förbi! 

Grattis Evelina!

Hipp hurra för Evelina idag! Som bekant spelar Evelinas 35-årsdag väldigt stor roll i Äkteskapspakten. Det är den som har fokus i boken. Inför släppet kunde man beställa en bokbox från Seraf förlag med ett signerat exemplar av boken och lite överraskningar. En av de saker som var med var just receptet på tårtan Evelina bakar. Det råkar också vara den tårta vi bakar allra mest här hemma när folk fyller år. 

Så jag tänkte dela den med er här också! 

Evelinas Rice Crispies-tårta 

Botten: 

 4 äggvitor (spara äggulorna i lämplig burk/skål till smörkrämen) 

 2dl strösocker 

Vispa ihop med elvisp i ca 10 minuter. Droppa i 4 droppar ättika och vispa lite till. Blanda försiktigt ned 3 dl rice crispies. Bred ut på plåt m bakplåtspapper. Jag skulle rekommendera att smeta ut så du får två bottnar direkt istället för att försöka dela på dem sen (om du inte gör dubbel sats). 

Grädda längst ner i ugnen på 125 grader i ca 1 ½ timme. Jag brukar låta dem stå kvar i ugnen över natten för att de verkligen ska bli torra. 

Smörkräm 

4 äggulor 

1 dl strösocker 

1 msk mjöl 1 dl vispgrädde eller ½ dl grädde och ½ dl mjölk 

100 g smör eller margarin (smör blir ju godast) 

2 tsk vaniljsocker. 

Blanda allt utom smöret och vaniljsockret i en kastrull. Koka upp till en jämn och tjock smet, det tar inte så lång tid så håll koll. Ta sedan av kastrullen och rör ner vaniljsocker och sedan smör klickvis. Det är bra om smöret är rumstempererat. 

Själva tårtan 

Bred smörkrämen på botten, ha på lite vispad grädde. Jag har på limezest och passionsfrukt också. Lägg på andra botten och bred över grädde och toppa med färska bär, limezest och passionsfrukt. Eller vad man nu vill ha.

Livets första bokmässa!

Eller, nej, det är inte helt sant. 2019 var jag och maken på Bollnäs bokmässa, men den kan inte riktigt mäta sig mot Bokmässan i Göteborg. Vilken upplevelse! 

Synd bara att jag hade svårt att njuta med stressen och nervositeten av att hålla föredrag på lördagseftermiddagen överskuggade det hela. Jag missade säkert en hel del roliga montrar och personer för att jag helt enkelt inte hade en plan mer än att hitta Seraf, Kreationslotsen och Mörkskogens Fantasy. 

Men de som jag träffade, som jag inte träffat på flera år på grund av pandemin fick härliga kramar! Så underbart att äntligen få träffas efter så lång tid. Det kändes konstigt att känna igen folk lite varstans, men inte veta om det var för att man faktiskt känner dem (okej antagligen inte IRL, men tjötat lite online) eller om det var för att man bara följt dem på Instagram på länge. Att få en verkligen människa bakom ett ansikte på en skärm var en upplevelse som jag och flera av mina online-vänner pratade om. 

Föredraget gick över förväntan, även om jag glömde hälften och bytte dialekt mitt i. Jag kommer antagligen gå och gräma mig över det jag ville ha sagt men inte fick ur mig ett tag, men jag klarade det utan att svimma eller dö. Det var välbekanta, peppande åskådare i publiken som till och med gjorde vågen när jag var klar. ❤ Jag är så glad över det fina förlag jag har i ryggen som peppar och hejar på. Eventuellt kommer jag lägga upp det jag tänkte säga i sin helhet här på bloggen, eller skriva om det som det passar i ett inlägg, skulle det vara intressant?

Jag fick signera ett par böcker och prata lite om mitt skrivande. Att möta sina läsare på det sättet är helt nytt för mig. Jag har bara haft ett framträdande live som författare tidigare och det var för Hälsingesagor sommaren 2020 så jag och Marija (@tvahjartat) hälsade på Byabiblioteket i Nor. Det var också sjukt läskigt, men jag måste helt enkelt vänja mig och försöka boka in fler signeringar framöver. 

Jag hann även träffa ett par från Sweden Nano som jag också hängt med i många år, men aldrig fått träffa. Olivia som debuterar i november, också hon på Seraf, har jag hängt med i nanochatten sedan vårt första nanoår 2014, hur sjukt är inte det?

Roligaste var ändå att äntligen få träffa alla mina förlagskollegor och redaktörer. Träffa folk som jag följt på sociala medier och som inspirerat mig i många år var över förväntan. Vi åt middag på Pinchos och snackade skrivande, livet och framtida böcker. 

Det är inte utan att jag är väldigt taggad på att få sätta igång med nästa bok som ska skrivas i november. Det här med att pausa går sisådär, men jag gör mitt bästa att inte börja allt för mycket med preptober redan nu. Jag kommer posta en hel del om mina förberedelser på Instagram och antagligen här (så mycket det går utan att spoila eftersom en av karaktärerna är hämtade från boken som är hos förlaget för genomläsning just nu. ;) ) Så håll utkik! 

#covergirl En första tidningsintervju

 För ett par veckor sedan blev jag intervjuad av Therese Nilsson från Söderhamn Kuriren. Det resulterade i ett reportage i Helga-upplagan som delas ut till alla hushåll i kommunen och de som har digitalt abonnemang kan läsa det på helahalsingland.se.

Det var jättekul att prata få om mitt skrivande och självklart Äktenskapspakten. På skärtorsdagen var det dags att ta bilder, något som jag inte är fullt lika bekväm med. ;) Men jag tycker det gick bra. Det är en fin artikel om mig och mitt skrivande. Om hur det är att skriva när man jobbar heltid och har tre barn som kräver sitt. 

På min facebooksida kan man se en genomrullning av den digitala artikeln och här nedan skärmdumpar.

Tävling på instagram!

Har du inte hunnit få tag i Äktenskapspakten ännu? Nu har du chans att vinna en bok på min instagram. In och tävla med dig! 

Release - Live!

På lördag är det alltså dags! Releasedag. Födelsedag för min bok. 

Vi går live på Seraf förlags instagram kl 10! Jag hoppas att jag inte ska vara för nervös och att jag lyckats hitta en lugn vrå (tjejernas rum) att sitta i. Jag har bara lite ångest och svårt att sova inför detta. Jag har alltid tänkt mig som en utåtriktad person, och det är jag normalt sätt, men det här med att prata inför publik har jag aldrig gillat. Eller att visa upp mig på bild heller, för den delen. Detta trots att jag läste media på gymnasiet, har sent både lokal-tv och lokalradio (men på den tiden såg man inte hur många som tittade eller lyssnade i realtid). 

Ett författarrelaterat besök har jag varit på i mitt liv. Det var för Hälsingesagors antologi hos Byabiblioteket i Nor (i närheten av Järvsö) och jag läste ett stycke ur min novell. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Hjärtklappning, heshet och missade hälften av vad jag bestämt att jag skulle läsa. 

Senaste veckan har jag legat i corona-soffan och tyckt synd om mig själv. Nej, skämt och sido, jag har inte riktigt tyckt synd om mig själv. Vi har kört Harry Potter-maraton och Clone Wars-maraton. Det kunde ha varit mycket värre, helt klart. Visst har vi behövt anlita folk som handlat åt oss och så (tack svärmor, Robin och Henrik!) men på det stora hela har vi klarat oss lindrigt undan. 

I fredags landade en låda med massor av fina böcker på min farstubro, samma dag som jag testade positivt för covid-19. Lite blandad kompott sådär. Hälften av böckerna skulle ju signeras och skickas tillbaka, och dessutom skulle jag dokumentera detta. ;) 

Sagt och gjort, i söndags tog jag energi till mig, duschade, fixade håret, slängde på mig en klänning och signerade böcker för brinnande livet. Svetten lackade och det var inte lätt att ta selfies (dotra försökte ta bilder, men hon har inte riktigt hajat det här med fokus på rätt saker. ;) ). Tur att jag investerat i en mobilhållare från dollarstore och att mobilkameran har självutlösare. 

Jag kommer nog skriva någon del till i Sagan om Äktenskapspakten, så håll utkik! Annars "ses" vi väl på lördag? 

Sagan om Äktenskapspakten - del 3 - Väntans tider

Inga tider är väl som väntans tider. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Ja, ni känner väl till alla dessa ordspråk och idiom om "hur kul" det är att vänta på besked. Jag som bara skickat in noveller till tävlingar hade jag ingen aning om hur lång tid det kunde ta att få svar. Lite kommentarer fick jag rätt snabbt på ELS, och de var halvpositiva, men sedan var det tyst. 

Eftersom de "headhuntat" mig så att säga, tänkte man så klart att man hade halva inne, men vågade inte ta ut något i förskott. Jag var på det stora hela riktigt nöjd med båda manusen jag skickade till dem. ELS är lite mörkar och djupare, medan Äktenskapspakten är lättsammare. 

Vad gör man då av sin tid när man precis skickat in ett manus till förlag? Jag skrev nytt i november 2020 i väntan på svar. Den här gången möttes en rutinälskande, blazerklädd antikhandlare en bohemisk, halvvirrig kock och konstnär på ett pensionat i Bergsforsa. Ja, Bergsforsa kommer nog få vara skådeplats för en del manus framöver. "Bergsforsasviten", jo det låter det. ;) 

Sedan kom mejlet jag väntat på. Det tog inte så lång tid den här gången. Äktenskapspakten blev antagen medan ELS fick stå över i behov av mer redigering, men med en önskan om att få läsa igen. Men hurra liksom. Även om den ena blev refuserad så blev ju den andra antagen. Helt otroligt. Det boostade helt klart mitt skrivande då i november eftersom det var mitt i november som mejlet kom. 

Sen var det dags att vänta igen då. Inget var officiellt ännu, men jag berättade ändå för de närmsta, de som varit med på vägen mot utgivning. Jag ombads att skriva en presentation till hemsidan och skicka författarporträtt. Jag som hatar att vara med på bild. Pandemitidens hemarbete hade ju satt sina spår. Hur sminkade man sig? Vad är riktiga kläder? Som tur var har jag väldens bästa kompis som sätter sig i Zoe:n och kör de nio milen från Järvsö för att knäppa bilder på mig under en lunchtimme.En av den finaste, frostigaste dagarna i november (om jag minns rätt). Att försöka vara naturlig framför kameran och samtidigt ha ens snoriga fyraåring klängades i hasorna var inte helt lätt, men vi fick till det till slut.  Mer tack vare hennes skicklighet än mitt fejs. 

I nästa del får ni läsa om vad som hände sen. The big reveal. ;) 

Sagan om Äktenskapspakten del 2 - Första redigeringsrundorna

Som jag skrev i första delen var jag inte alls inne på att redigera mitt råmanus redan under 2020. Självklart finns det alltid en tanke på att skicka till förlag, men det kändes avlägset. Så kom det ett mejl från Seraf förlag som i hemlighet letade nya författare inom genrerna feelgood och romance som de nu ville bredda sin utgivning med. De gillade min novell När ett stilla hjärta slår som är med i antologin Våreld och undrade om det inte var så att jag hade några manus på lut. 

Det var ju precis detta jag väntat på, och den här gången skulle jag inte låta chansen slinka mig ur händerna. Jag pitchade både ELS och Someday girl, som Äktenskapspakten fortfarande hette vid det här laget, och de ville läsa båda två. Det här var i april 2020 och jag hade redan börjat redigera ELS så jag fortsatte med den. ÄP gick jag igenom snabbt och rättade stavfel innan jag skickade ut den för en första genomläsning av testläsare. I den första vändan använde jag mig av Betareader och ett par skrivkompisar kikade igenom och gav sina åsikter om manuset. 

Omskrivning

Sedan var det dags att börja omskrivningen. Jag tycker att det är lättast att skriva om helt från början när jag går från råmanus till version två, men det krävdes ett par omstarter innan jag hittade rätt början. De första kapitlen kapades och sedan var det bara att köra på. Fylla ut och göra bättre enligt de första kommentarerna jag fått. 

Detta var första gången jag egentligen använde mig av testläsare och redigerade ett längre manus. Noveller är en helt annan sak och går knappt att jämföra och jag var verkligen orolig för att storyn skulle hålla hela vägen, även om jag älskade mina karaktärer så vet man ju aldrig om någon annan kommer göra det. Jag visste knappt ens vad jag själv skulle titta på och söka efter för att göra storyn bättre. 

Snart var jag redo att skicka ut till nya testläsare. Jag ett par som jag litar på i vått och torrt som alltid ger mig sin ärliga åsikt om det jag skrivit på ett bra sätt. Som fångar upp där det saknas stämning och vart jag behöver pusha mig längre. De låter mig inte komma undan med vad som helst. Det är den bästa sortens testläsare tycker jag. 

Jag hade inte ens en ordentlig titel förrän jag satt och spånade tillsammans med Melanie, en av mina trogna testläsare. Det tog många försök innan jag kände att jag hittade rätt. Det är knepigt med titlar, den ska ju spegla innehållet, men inte vara avslöjande. Äktenskapspakten blev perfekt till slut. 

Redigering

Sedan var det dags för genomgång tre då. På vägen har jag lärt mig att jag gärna skriver dialoger, men är dålig på setting och hur omgivningen ser ut. Jag är inte heller den som gärna avslöjar så mycket om mina karaktärers utseende. Det är något jag sedan dess tänkt på mer och mer. För varje manus jag skriver blir jag än bättre på att få med allt från början. 

Redan nu hade jag problem med "the moment of despair" eller "the black moment" som man "behöver". Det gick lite för lätt för mina karaktärer och även om jag tyckte jag fick till det tillräckligt så kommer vi återkomma till det i en senare blogg. 

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte bloggade mer om processen när jag skrev boken, men jag hade väl inte en tanke på att den skulle bli något mer än ännu ett råmanus i byrålådan. Man glömmer så snabbt hur tankarna gick då, även om jag hittat anteckningar i diverse block och min Bullet Journal. Det finns nog en del inlägg på instagram också, men det är lite svårare att sålla igenom sina inlägg där än vad det är i en blogg där man kan söka på sin tagg eller årtal. Speciellt i denna som inte är så välanvänd. ;) 

Läs inte anteckningarna för noga om du inte vill ha spoilers...

Så i slutet av oktober 2020 var jag äntligen redo att skicka in manuset till förlaget. Under tiden hade jag fått lite feedback på ELS som jag skickat in i maj redan, men nu hade jag alltså skickat in mina första två färdigställda manus till förlag. 2020 var således ett väldigt produktivt år för mig, pandemin till trots. Jag fyllde 40, blev utgiven i två novellantologier, gjorde mitt första författarbesök och färdigställde två manus. Inte fy skam ändå. 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare)

Sagan om #äktenskapspakten del 1 - NaNoWriMo 2019

Det var så här det började

 

Jag hade bestämt mig för att vara med i NaNoWriMo för sjunde året i rad och hade en vag idé om vad jag ville skriva om. Jag är inte så mycket för planerande, men lite hum om mina karaktärer och premissen för storyn behöver jag ändå ha. Eftersom jag skriver romance vet jag så klart hur det kommer sluta, men vägen dit är oftast dold i skuggorna när jag skriver första meningen. 

Så här i efterhand vet jag inte vilken som var första meningen. Jag vet att jag började storyn i nutid, men kände att jag behövde skriva ned vad som hade hänt då, och skrev därför tre kapitel prolog. Dessa finns inte med i slutversionen, men de var välbehövliga för berättelsen. Om jag inte missminner mig börjar det faktiskt med att Evelina, en av huvudkaraktärerna, vaknar. Kardinalfel, jag vet. Det är inte heller med i den slutgiltiga versionen. 

I alla fall, så hade jag två barndomsvänner som slöt en pakt den dagen då Evelina fyllde 18 och nu var det dags att casha in på den pakten. Lite så tänkte jag när jag började (i alla fall om man får tro vad jag skrev som sammanfattning på NaNoWriMos sida. ;) ). Jag ville också leka med de typiska manliga och kvinnliga rollerna, utmana normen lite. 

Äktenskapspakten, eller Someday girl, som den hette då, grundade sig i en idé jag haft till en novell om en kvinnlig mekaniker som hela tiden sköt allt på framtiden. Så när hennes barndomsvän återvänder med trasig bil till hemorten blir det så klart till hennes verkstad som den bärgas. Det är underligt, det där med idéer, hur de kan ligga och marinera i flera år innan de plötsligt poppar upp igen, men i en annan skepnad. 

Adam, med sitt mer världsvana sätt efter att ha bott i Stockholm ett tiotal år, klär sig i välskräddade kläder. Evelina, åter tillbaka på hemorten, min påhittade hälsingeort, Bergsforsa, spenderar större delen av sina dagar i overall och under karossen på bilar. 

En månad senare hade jag skrivit 53 363 ord och jag hade ett råmanus. Ett av de få jag faktiskt skrivit från början till slut, i relativt kronologisk ordning. Jag måste tacka det underbara communityt som finns på Nano Sweden Elsewhere. Vilken peppning de har varit genom hela den här resan. Våra MLs är fantastiska med sina hejarop, onlineträffar och liknande (ännu har jag inte kommit i väg på en fysisk träff trots att jag deltagit sedan 2014). 

Trots att jag var nöjd på det stora hela, hade jag just då ingen tanke på utgivning. Jag hade fullt upp med utgivning som en av redaktörerna för litteraturföreningen Hälsingesagors antologi Hälsingesagor om älvor, kanoter och magiska ting som släpptes i slutet av mars 2020 samt att se fram emot släppet av Seraf förlags antologi Våreld som kom ut 14 februari 2020 där jag har med novellen "När ett stilla hjärta slår". 

Men hur kommer det då sig att det blev utgivning till slut? Det får du läsa om i nästa del. 

Dammar av den här gamla godingen

 Halloj världen!

Det var verkligen inte igår jag bloggade. Det var närmare bestämt typ ett och ett halvt år sedan. I mitt senaste inlägg höll jag på att redigera projekt ELS för inskick till förlag. Just det skrivprojektet blev inte antaget, men det andra jag skickade in, Äktenskapspakten, blev det i november 2020. 

Helt sanslöst. Om en månad finns boken i verkligheten. Och så fin den är. Och på bästa förlaget Seraf. Jag har tänkt att dela med mig lite om vägen till en bok här framöver och faktiskt bli mer aktiv även här. Annars uppdaterar jag kontinuerligt på mitt instagramkonto @maria.arell.forfattare 

Tidigare hade jag den här bloggen bara på engelska, men har valt att flytta över allt från Arellska författardrömmar hit, då adressen känns bättre. Vad det lider kommer jag kanske uppgradera till något mer fancy än "bara" en blogg