Det här med åldrarna igen

Det är väldigt svårt att bestämma sig. Jag vill att det ska kännas logiskt. Mina alver är inte odödliga, men de lever betydligt längre än människor. Jag måste fundera ut skolsystemet, hur länge går de i skolan, när de börjar och när de slutar. Speciellt de som utbildar sig till att bli livvakter. Dessutom är tanken att det ska bli en kärlekshistoria och då får de inte vara för unga heller. Sen funderar jag över hur jag ska berätta. Ska det vara blandat perspektiv, eller ska de ha varsitt kapitel. Ibland är det bara smärre inlägg från en annans synvinkel vilket gör det svårt att dela upp dem i kapitel.

Jag har börjat läsa A Game of Thrones av George R.R Martin och han har delat upp det så att varje kapitel handlar om en viss karaktär. Jag är inte helt säker på att jag gillar det. Det känns som om det hoppar för mycket och det är svårt att få grepp om hur lång tid det går mellan varje kapitel. Jag vill att det ska flyta på utan att man egentligen behöver fundera så mycket, samtidigt vill jag ju få the bad guys göranden också.

Det är inte helt lätt det här. ;) Känns lite som om jag sliter mitt hår till och från! Dels att få tid till skrivandet, få sitta relativt ostört och utan att känna mig totalt osocial. Men det är något jag måste göra annars kommer jag ingen vart och jag hoppas på att familjen har förståelse för att det också. :P Maken tycker nog att jag borde släppa datorn oftare, men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Följa inspirationen eller traggla på...

Ja det är frågan. Det går trögt med fantasysagan just nu. Jag känner att jag kanske har mer intresse i vampyrromanen istället. Det kan vara så att jag behöver en paus från mina alver ett slag. Så jag började strukturera upp vampyrromanen ordentligt, dvs mer än tidigare. Gått igenom gamla anteckningar och så där. Och vips så infann sig lusten att skriva på fantasysagan igen. ;) Knasigt det där.

Det är tur att det är två helt skilda berättelser, även om båda är romantiska och fantasy, annars skulle det bli svårt att arbeta med båda samtidigt. Det är ju klart bäst att inrikta sig på en i taget. Men kommer inspirationen kan man ju inte gärna vända den ryggen. Det gäller att lyssna på den röst som skriker högst i huvudet just då.

Funderar även om på om det vore lämpligt att flytta upp datorbordet till övervåningen istället för att ha det i vardagsrummet. Även om jag oftast sitter med laptoppen i köket så är man rätt utsatt och tvingas vara social och ta hand om barn titt som tätt. Inte helt lätt att få ro att skriva då. Det är ett av mina största hinder, att få resten av familjen, framför allt barnen, att förstå att nu sitter mamma och skriver och får inte störas. Hörlurar hjälper liksom bara så mycket. Försöker oftast skriva medan barnen är på förskolan eller när de somnat, men det är inte alltid man vill sluta skriva... :P Tydligen behöver man umgås också...

Hur gör ni? Stänger ni dörren (om ni har någon)? Har ni någon musik ni gärna lyssnar på? Ska vi dela spotifylistor? :)

Hur tänkte jag nu?

Ibland kommer saker emellan när man sitter och skriver. Då kan detta hända... 

Vet du vad jag tänkte? Nej, inte jag heller. That's gonna bug me all night... 

Tidningen Skriva

Jag blir alltid lika andäktig när tidningen Skriva dimper ner i lådan. Det är något speciellt med doften av ett oöppnat magasint, sprängfyllt med tips och trix för att lyckas med ditt författande. Jag blir både inspirerad och intimiderad av innehållet. Mest för att det finns så mycket matnyttigt och saker som får mig att tvivla på mig själv. Är min story tillräckligt uttänkt? Har jag en bra början?

Satte mig i solen på altanen med en kopp kaffe, ett block och penna och började läsa. Dock blev jag riktigt förgrymmad på artikeln om Erlend Loe. Typ varenda mening börjar med "och". Det är ju något man får lära sig i grundskolan att det är ett big no-no, ungefär som att börja med "men".

Som tur var var det intressant läsning och skrivarprocessen, så det gick att bortse ifrån. ;)

Jag måste även ta tag i lite renskrivande. Har mest skrivit för hand de senaste dagarna, för ibland går det lättare av någon anledning... :P

Har man inte skrivro...

Ja då sitter man och brainstormar och kollar på fantasy name generatorer på nätet och då kan det lätt börja hända saker ändå. Har utvecklat storyn en del. Som jag har berättat som började ju berättelsen med en novell, där jag redan har en del bakgrund och en huvudplot så att säga. Nu måste jag ju bara utveckla den lite och fylla på och ändra om lite. ;) Originalet är på 10 A4asidor med enkelt radavstånd. Det jag har skrivit till bok ett hittills är på snart 20. ;)

Så här såg det ut för en kvart sedan typ, nu är sidan fullskriven med lämpliga stadsnamn också. ;)

Har kommit fram till att jag har lite svårt att skriva i kronologisk ordning. Det har antagligen att göra med att jag redan skrivit om händelser i framtiden. Till en början fyllde jag ut och skrev dit nya händelser i samma dokument, men nu arbetar jag med två olika plus ett brainstormdokument med storylinen och alla karaktärer. Dock medför det ju ett problem, att hålla i sär och få allt på rätt plats igen, men det får jag väl lämna till redigeringen... :P

Att avsluta det man påbörjat

Det har alltid varit ett av mina största problem när det kommer till skrivandet. Idéer saknas inte, men jag har verkligen svårt att se dem till sitt slut. Ibland är det bara så att det inte är en historia som jag vill fortsätta med, men oftast är det en bra idé som jag bara inte slutarbetar. Eller så tappar jag intresset efter ett tag.

Som jag skrivit tidigare så har jag skrivit en hel del fanfiction, då framför allt inom Jane Austens värld. Jag har en jag helt skrivit klart, men det tog lång tid, även om jag publicerade ett kapitel i taget och fick kommentarer direkt som uppmuntrade till att skriva vidare så är det så mycket annat som spelar in. Jag känner mig mest bekväm med romantikgenren, men tycker det är roligast med första möten eller storyn fram tills dess att mina karaktärer inser att de faktiskt är kära i varandra och sen tappar jag liksom sugen på att skriva. Dock så behöver man ju skriva om det vardagliga, "tråkiga", också.

Problemet med att ha en massa påbörjat, speciellt då min fanfictions som jag redan lagt ut på fanfiction.net och då har en hel del följare som väntar på nästa del, gör att jag har svårt att fokusera bara på en av mina historier i taget. Alltså måste jag skriva klart det jag lagt ut där. Jag vet att det bara är att sätta sig på rumpan, stänga av facebook och annat som stör och köra in hörlurarna i öronen, sätta på musik och bara skriva. Det är något jag kommer ta vara på när barnen är på dagis de få timmarna de får gå nu när jag är arbetslös. Skivandet. Ensam. Utan barn som pockar på uppmärksamhet.