Nu är den här!

 Alltså, är den inte fin? Och där i finns min novell "Misteln" som handlar om Klara och Pontus. Redan nu kan du läsa en recension av antologin här, men den kommer inte ut i handeln förrän på onsdag, 21 november och du kommer kunna köpa den på Adlibris och Bokus.

Jag har självklart tagit hem ett par exemplar, men har redan bokat upp i princip alla. Finns intresset av att köpa ett signerat exemplar av mig går det att lösa så klart. Jag trodde det skulle vara tillräckligt med 12 exemplar eftersom bara de närmast sörjande skulle vara intresserade, men tydligen var det fler än så. :P

Just nu jobbar jag febrilt med att få ihop en novell till Hemmets Journals novelltävling som har deadline 1 december samtidigt som jag skriver bok tre i fantasytrilogin för NaNoWriMo. Novellen går inte fullt lika bra som fantasyn, konstigt nog. Ville ju bara skriva romance i början av månaden, men nu är det visst alver och drakar som min musa gillar. Underligt det där. 

Nu är det gjort

För några minuter sedan skickade jag in mitt bidrag till Mörkersdottirs novelltävling på temat folktro. Eek! Känns väldigt läskigt, samtidigt som jag vet att berättelsen inte kan bli bättre, tack vare mycket bra testläsare som kommit med kloka och braiga kommentarer och rättningar. Och slutet fick vara kvar som det var från början, trots att jag tvivlade lite på det.

Tack Melanie, Björn, Frida, Johanna, Emma, Sandra och Anneli för att ni ville läsa!

... And sent... #eek #competition #shortstory #writer #idobelieveinfairies #folklore #fantasy #hälsingeromance

Ett inlägg delat av Maria A (@arellskan) 29 Apr 2018 kl. 1:45 PDT

Nu ska jag bara få ändan ur och skriva mina nanoord. Det har ändå gått bra med Camp Nano. Alverna har betett sig hyfsat bra och jag har skrivit i princip varje dag, även om jag kanske inte alltid kommit upp i mina 500 ord. Bara att fortsätta med rutinen så att boken blir klar någon gång... :P

Ett skrivmål för året uppfyllt

Japp, jag skrev klart en novell i lördags. Lovade mig själv att bli klar redan i mars trots att deadline för novelltävlingen inte är förrän 1 maj. och jag klarade det. Om den behöver redigeras? Jojomän. Och det ska jag hinna med snart tänkte jag så att jag kan skicka iväg den för genomgång av utomstående.

Och så har jag satt igång med Camp Nano. Hade först satt ett mål om 25000 ord, men vi har mycket på jobbet nu och jag kommer vara borta en del och ha besök en helg så jag vet att jag inte kommer hinna utan att stressa ihjäl mig, så jag sänkte till 15000 och hoppas på det bästa. Får jag ned fler ord så är det bara bra.

Det är kul att umgås med mina alver igen efter att ha flirtat med den svenska folktron en sväng. :P

Det här med fokusen

Jag har lovat mig själv att skriva klart, i alla fall första utkasten, min fantasytrilogi i år. Jag har valt att fokusera på den. Men nu lockar min hjärna med en romance istället. Jag traskar runt med ett ständigt pirr i magen som karaktärerna delat med sig av. Snällt, men inte helt optimalt när jag inte alls har tid att jobba med dem just nu. Det vägrar de förstås att lyssna på och börjar hångla istället. Jag blir alldeles tokig. :P Min lösning blir att jobba med fantasyn först i minst 30 minuter och sedan unna mig tid med mina nyförälskingar. Det fungerar så där.

Annars tycker jag att jag håller vad jag lovat mig själv. Jag jobbar med texten varje dag i princip. Jag har börjat strukturera upp den och är nästan helt klar med tidsperspektivet i första boken. Jag vet vad som ska hända och längtar tills jag får börja skriva igen. Det är mycket spännande i slutet av boken och ett riktigt högt tempo.

Jag har gått igenom nästan hälften av det jag antecknat när jag läste igenom de 14 kapitel jag skrivit på bok ett. Det är mycket att arbeta med, men just nu fokuserar jag bara på att få in de ändringar jag är klar med och notera vad jag behöver jobba med när jag skrivit klart allt.

Det går framåt i alla fall, och det är huvudsaken. Kanske blir det så att jag skriver klart den under Camp NaNo i april. Inser att jag behöver den där pressen för att prestera ordentligt. Som sagt hälften är ju redan skrivet, så det är ju bara att fortsätta. :) 

Högt flygande mål

Jag vet, vi är redan i mitten av februari, men jag har inte riktigt kommit mig för att skriva ner mina skrivmål med året förrän den här månaden. Jag har gått runt och tänkt  på dem länge, däremot. Jag har bestämt mig för att 2018 är året då jag skriver klart min fantasytrilogi. Bok ett är halvfärdig, och nu i februari ska jag gå igenom det jag skrivit och redigera vart efter, sen är målet för mars-april att skriva klart den. Kan vara så att jag behöver camp Nano i april för att få den rätta knycken och röven ur, men det kan jag ta. Sen ska jag gå igenom bok 2 och få den presentabel. Under NaNoWriMo i november ska jag skriva bok 3.

Jag hoppas verkligen att jag tar mig i kragen och följer mitt "schema". Tycker att jag har kommit in i en bra rutin med att ta 30 min varje kväll där jag sitter och jobbar med texten. Kommer garanterat hinna gå igenom det jag hittills skrivit på bok 1 nu i februari och utföra ändringarna i dokumentet. Det känns bra att kunna bocka av det från mållistan.

Vad har ni för mål med skrivandet i år?

Another year's over

As this year is coming to an end I realise that I've not done what I had hoped to this year. I was supposed to finish at least one of my writing projects, but alas I've not. Instead I've started two new ones. The nano, which I haven't touched since, and after that another YA-romance that is going so so.

Wait a minute, I did finish one project. The novella Hannah's Folly in Writing Wenches's Anthology Beyond the Friend Zone, was an old, sort of fanfic-project, of mine. But none of the big one's are finished, or even close to finished.

I've been busy being a mother and now my maternity leave is coming to an end. I start work again on Monday January 2nd. Hopefully I get a lot of writing done during the train ride, but I wouldn't hold my breath. It's not really worked in the past. I know how bad I'm at prioritising when I'm working full time. And I want to be with the kids when I get home too.

Anyway, I am going to try to finish the first book of my fantasy series I've been working on forever. At least to get the first draft ready to be beta read. And maybe, if my husband allows it, enter nano again this November. :P

I just signed up for  #365skriv (write) with Kreationslotsen. You get a different theme everyday to write something about to kickstart your writing day. Hopefully it will help to get the words I need down everyday.

För svenska

When inspiration suddenly strikes.

I had actually decided to focus on finishing the first book in my fantasy project this fall, but sometimes it doesn't go as planned. A bartender moved into my head and demanded I write about him. Just yesterday he got company in a nerdy woman. I think this might be my nanoproject, if I manage to get enough background and story down before november.

I have prolonged my maternity leave, with the hope of manage to finish at least one of my many, many projects. I have some problems with getting some routines regarding the writing down, though. The baby's sleeping routines aren't as set as they used to, and it seems like she's all about power napping at the moment. Sure, if she falls asleep on me, and gets to stay there, she'll sleep for at least an hour, but I can't really get much done when she's in my arms. :P

I have gotten some writing on the fantasy project done too, even if the bartender is shouting the loudest at the moment. It's a part in the book that is sad, which is a good part to write now, since my husbands grandfather died last week and we are all sad about that.

For Swedish.

När det plötsligt släpper

Egentligen hade jag bestämt mig för att fokusera på att skriva klart första boken i mitt fantasyprojekt i höst, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det flyttade in en bartender i mitt huvud istället. Tillsammans med en lite nördig donna, hon dök upp precis nyss. Jag tror att de får bli mitt nanoprojekt om jag får ihop tillräckligt med bakgrund innan det är dags.

Jag har även förlängt min mammaledighet, just med förhoppningen att jag ska hinna slutföra minst ett av mina många, alldeles för många, projekt jag har liggande. Jag har lite svårt att få rutin på skrivandet dock. Dottern har inte kommit in i några bra sova-på-dagen-rutiner. Förut sov hon innan lunch och efter lunch. Just nu är hon inne i en period då hon powernappar. Visst, hon kan sova länge om hon får sova på mig, men det går ju då inte att göra så mycket annat under tiden hon sover då.

Jag har skrivit en del på fantasyprojektet, även om bartenderns röst är högljuddast. Det är en del av boken som är rätt sorglig, vilket just nu passar bra då makens morfar gick bort förra veckan och vi är alla ledsna över det.

For English

Vad ska jag göra nu, då?

Det blev väldigt tomt efter novellen blivit klar. Har jobbat en hel del med marknadsföring de senaste två veckorna samt försökt hinna med min omtenta i vampyrfiktion. Tyvärr blev omtentan lidande, men jag ska skriva klart uppgiften, även om jag inte vet om jag får en till chans att lämna in. Det är för min egen sinnesfrids skull.

Nu till vad jag ska göra fram till NaNo i november. Vilket projekt ska jag peta i? Ska jag försöka slutföra romanceboken som jag skrev under NaNo förra året i hopp om att Harlequin även i år har en tävling som jag kan skicka in den till? Eller ska jag ta tag i förrförraårets NaNo? Eller fantasytrilogin? Eller min vampyr? Ugh, så många projekt och så lite tid. Den jag skrivit mest på och som är så gott som klar är ju förra årets nano-projekt som jag hade tänkt att skicka till Harlequin, men jag känner liksom inget sug till den texten, alls, just nu.

Jag tänkte att jag skulle passa på nu innan hypen med antologi-releasen kommer igång med facebook-partyn och bloggturnéer.

Hur väljer ni ut vilket projekt ni ska fokusera på? Eller har ni bara ett skrivprojekt åt gången? Har inte alla typ 50 börjor som ligger och skräpar i en mapp på datorn? Inte? Bara jag alltså...

borrowed from here

Det första steget...

För ca fyra år sedan tog jag det första steget till att bli publicerad författare. På riktigt. Fast ändå inte. Jag deltog i en tävling som Mörkersdottir förlag hade. Det gick ut på att skriva en så kallad fanfiction, om boken Halvblod av Sofie Trinh Johansson. Jag som älskade boken tvekade inte utan satte igång att skriva. Jag gillade ju inte slutet, och även om jag visste att bok två skulle komma till vintern, så skrev jag mitt egna slut på storyn. Och jag vann. Min novell Hjärteblod finns att läsa i min vardagsblogg och på förlagets hemsida. Den är minimalt editerad, men jag kan läsa den nu utan att rysa allt för mycket. ;)

Jag började tidigt skriva fanfictions, det var mitt sätt att skriva på. Det var lätt att låna andras redan färdiga karaktärer och leka med. Jag har en mapp full med påbörjade idéer till nya fics på datorn. Det var tack vare denna tävling som jag faktiskt började skriva på svenska igen och hittade på mina egna karaktärer. Jag kan utan att ljuga säga att det var Sofie som fick mig att tro på mig själv.

Året därpå var det dags för en ny tävling, en fantastik+erotik-tävling den här gången. Jag vann inte, men min novell blev publicerad i antologin Översinnlig Njutning, bara det en vinst i sig. Denna gång var det MINA karaktärer och ingen annans. Det var stort! Ett erkännande att jag faktiskt kan skriva och det finns de som inte är släkt med mig eller kompisar som faktiskt gillar det jag skriver.

På den vägen är det. Jag har haft jättesvårt att slutföra det jag en gång påbörjat. Jag har många bokprojekt som ligger och skvalpar. Ännu en novell i en antologi i bagaget och en på gång till sommaren. Jag kan inte bestämma mig om det kanske är så att novellformatet är det som passar mig bäst eller inte. Hur som helst så skriver jag. Och det är i slutändan ändå det viktigaste!

Äntligen klar!

Nu är novellen inskickad för sista gången till redaktörn. Så skönt att ha det gjort och slippa tänka på deadlines ett tag nu. Även om det är bra med deadlines så har jag märkt att det tillsammans med en del övertid på jobbet har gjort att jag inte riktigt mår som jag ska.

Nu kommer så klart nästa fundering, den här är ju på engelska, bör jag starta en mer internationell blogg? Eller ska jag börja skriva på engelska här? Lite knepigt är ju att bloggadressen är på svenska. För promos och eventuellt bloghop lär det bli i samband med utgivningen av antologin, det är jag realtivt säker på. Å andra sidan, hur mycket mer på engelska kommer jag att skriva? Det vet man ju inte... Kanske ska köra en kombo, flytta denna till en mer internationell adress och köra både svenska och engelska. Det kan funka.

Men nu ska jag faktiskta ta och lämna datorn och sätta mig med en bok istället. Ha en härlig söndag!

Redigering, visst älskar vi det?

Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.

Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det.  Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.

Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.

Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.

Första redigeringen klar

Ja, nu har jag gått igenom de första 12 färdigskrivan kapitlen i fantasystoryn och fört in ändringar och tillägg i respektive kapitel. Nu är det dags att föra samman dem igen till ett stort dokument och samtidigt läsa igenom igen. Man kan aldrig vara för noga när man redigerar, har jag hört.

Det har tillkommit en ny, kortare prolog, något till kapitel för det första var så enormt långt och massor av fler tillägg. Det känns bra. Ändå gnager självkritikern i mig på min axel och undrar om det är tillräckligt fantasy för att vara fantasy. Är mina alver tillräckligt övernaturliga? Behöver jag få in mer magi och ännu mer bakgrundsstory till elakingens motiv? Gah! Vad har jag gett mig in på?

På plussidan är att jag nu har över 100 likes på facebook. Bara det är en liten bedrift i sig. ;)

Så nära, men ändå så långt borta

När jag skulle somna igår lyckades jag så klart få ett break through i fantasyprojektet. Jag har länge ojat mig om att jag tycker att mina alver är lite väl unga för alla hemskheter som kommer hända dem och inte riktigt fått det jag har planerat att gå ihop med tidsperspektivet. Jag vill ju inte att det ska vara megahopp mellan sakerna som händer. Igår kom jag alltså på hur jag ska lägga upp det. Tjoho! tänkte jag och somnade glad i hågen. Vaknade likadant. Skrev några rader på tåget på väg till jobbet (resten av tiden ägnades åt bok tre i A Song of Fire and Ice samt att muttra över tågmöten som drar ut på tiden) och kände mig ändå positiv när jag kom till jobbet. Pladdrade på om min idé på fikarasten, men sedan slog huvudvärken från helvetet till. Det slutade med att jag fick gå hem. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig.

Väl hemma tänkte jag att den där känslan skulle återinfinna sig, men icke. Istället har jag brottats med knasungarna och spelat tevespel (som iofs kan ses som research). Huvudvärken ligger fortfarande och stör i bakhuvudet så nu tar jag och klappar igen butiken för idag och hoppas att det känns bättre i morgon.

Onwards

Har tagit ett krafttag med fantasystoryn på sistone. Det går verkligen framåt. Jag har just insett att jag börjar närma mig början på slutet av den. Den där vändpunkten som trappar upp mot det stora som kommer hända i slutet av boken. Hittills är det rätt lugnt, men snart vänder det alltså. Känns stort på något sätt att ha kommit så långt. Samtidigt kommer tvivlen. Är det verkligen tillräckligt bra? Skulle de egentligen kunna vara människor och inte alver? Hur olika är de egentligen människor? Är sceneriet tillräckligt för att man ska förstå att det är fantasy?

Ugh, nu sitter fru pessimist på axeln och skäller på mig...

Jag tror jag har det!

Ja, faktiskt så kan det vara så att jag äntligen har hittat en arbetstitel på mitt fantasyprojekt. Känns riktigt bra måste jag säga. Hoppas bara att med detta så kommer inspirationen också. Nu har jag ju fokuserat väldigt mycket på min romance som ploppade upp i huvudet i förra veckan. Det är så klart också roligt. Jag har skrivit 4500 ord ca på den, bara över helgen i princip och det är så härligt! Jag tänker på den på dagarna på jobbet och mina stackars kollegor får stå ut med både det ena och det andra när det gäller namnrådgivning och annat som pockar på min uppmärksamhet. Turligt nog är vi inte i skarpt läge ännu, utan fortfarande har utbildning den här veckan. ;)

Jag känner mig just nu väldigt hoppfull och motiverad! Det är härligt!

VAF=vård av författare

Då slog den sedvanliga förkylningen till och jag var tvungen att gå hem från jobbet igår med huvudvärk, halsont och ont i ena örat. Feberkänningar dessutom. *suck* Jag slutar ju på fredag. Men är man sjuk så är man. Fördelen med att vara hemma och snora är att man får tid att skriva. Och det har jag gjort. :) Nu stoltserar renskrivningsdokumentet med 60 sidor, 8 och ett halvt kapitel och en jäklarns massa ord.

Frågor jag tampats med på sistone är om alver faktiskt är köttätare eller inte. Jag vet med mig att jag har skrivit att de äter kallskuret tidigare i texten, men maken hävdar bestämt att de aldrig skulle döda för sin egen vinnings skull. Att de värnar om djur och natur och därför bara äter det som de kan skörda och odla själva. Så jag måste tänka om. Blir nog mycket goda ostar, hembakat bröd, nötter och annat vegetariskt. Men det löser sig.

Boken på bilden är ett rec.ex från Ronnie G Lundin som jag "träffat" via författargruppen på facebook. Vi "ligger" på samma förlag. Eller, jag ligger ju egentligen inte där, men min novell gavs också ut via Mörkersdottir Förlag. Det är både spännande och skrämmande att läsa av någon som man "känner" och ge sin åsikt. Jag återkommer med en recension när jag läst ut hela boken.

Det här med åldrarna igen

Det är väldigt svårt att bestämma sig. Jag vill att det ska kännas logiskt. Mina alver är inte odödliga, men de lever betydligt längre än människor. Jag måste fundera ut skolsystemet, hur länge går de i skolan, när de börjar och när de slutar. Speciellt de som utbildar sig till att bli livvakter. Dessutom är tanken att det ska bli en kärlekshistoria och då får de inte vara för unga heller. Sen funderar jag över hur jag ska berätta. Ska det vara blandat perspektiv, eller ska de ha varsitt kapitel. Ibland är det bara smärre inlägg från en annans synvinkel vilket gör det svårt att dela upp dem i kapitel.

Jag har börjat läsa A Game of Thrones av George R.R Martin och han har delat upp det så att varje kapitel handlar om en viss karaktär. Jag är inte helt säker på att jag gillar det. Det känns som om det hoppar för mycket och det är svårt att få grepp om hur lång tid det går mellan varje kapitel. Jag vill att det ska flyta på utan att man egentligen behöver fundera så mycket, samtidigt vill jag ju få the bad guys göranden också.

Det är inte helt lätt det här. ;) Känns lite som om jag sliter mitt hår till och från! Dels att få tid till skrivandet, få sitta relativt ostört och utan att känna mig totalt osocial. Men det är något jag måste göra annars kommer jag ingen vart och jag hoppas på att familjen har förståelse för att det också. :P Maken tycker nog att jag borde släppa datorn oftare, men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Det går bra nu

Den här veckan har det verkligen gått framåt med skrivandet. Min testläsare har läst det jag skrivit hittills och hon är väldigt nöjd med mig. ;) Det känns bra. Även om karaktärer dyker upp där de inte var planerade att dyka upp, så ger det storyn mer krydda. Mer drama som leder fram till det oundvikliga som kommer att ske. I like it.

Hittade en gammal artikel i Tidningen Skriva just angående att skriva fantasy, fick lite prestationsångest och var tvungen att beställa numret från Adlibris, och så råkade det bara följa med fyra pocketböcker då de hade kampanj på dem. Av någon anledning blev det två böcker av Sylvia Day, första i crossfire-serien, som jag mest köpte för att jag har läst så mycket om den så jag är lite nyfiken, och så Drama. Fredrik Backmans Mormor hälsar och säger förlåt fick hänga med också, och så Röd Måne av Elisabet Nemert. Har kvar Ljusets dotter att läsa från förra sommarns kampanj, så jag har lite att göra nu. Hade även tänkt att läsa Game of Thrones nu eller Svärdet och spiran av Follett, men ja, vi får se vad jag väljer. Just nu vill jag koncentrera mig på att skriva, men läsa är också en viktig del i det. ;)

Jag har även hängt massor på pinterest och hittat bra inspirationsbilder. Det är framförallt kläder jag är ute efter just nu. Jag behöver bli bättre på att utförligt beskriva alla miljöer efter som de är tagna helt ur mitt huvud. ;) Önskar att jag kunde rita bättre än vad jag gör. Då hade jag kunnat måla upp alla miljöer för att sedan lätt kunna beskriva dem för er. Men, vi kan inte vara bra på allt.

Nästa vecka börjar sommarjobbet, så det gäller att ligga i den här veckan, då jag inte vet hur mycket ork jag kommer att ha till att skriva. Vet att första veckan kommer vara påfrestande, även om jag har jobbat inom företaget tidigare så var det ett tag sedan och jag kommer jobba på en annan avdelning så jag kommer får lära mig en massa nytt.

Ibland är det farligt att låta vänner läsa...

Även om de kommer med hejarop och lovord så ifrågasätter de ibland. Typ "du kanske ska hitta på en egen ras?". Mjo, för det är ju så lätt liksom. Men iaf. Jag och maken, min allvetande go-to-guy när det gäller fantasy, satt igår kväll och spånade lite. Istället för orcher har vi kanske kommit på något annat. Fortfarande elaka och jävliga men ändå halvintelligenta och framavlade.

Det blev en del postitlappar, en del vin och långa diskussioner och har resulterat i att jag nu har en låååång prolog att skriva. Vilket iofs är bra. Då får man direkt reda på hur staden blev till och varför hjältarna är "bundna" till varandra. Man kommer även få en inblick över the bad guys och deras onda planer. Tror jag. Jag har bara skrivit lite grann än så länge, men har laddat koppen med kaffe och ska sätta mig och se om jag kan tyda våra anteckningar nu... :P