Hej juni!

Boksläppsmånaden är här! Herregud, det är bara 11 dagar kvar tills världen kommer kunna få lyssna på Mia och Martins berättelse. Det är surrealistiskt och mått skrämmande. För man vet ju aldrig hur en bok tas emot. Den följer inte heller det normala standarden för en romance, utan börjar med en käftsmäll (inte på riktigt, då). Släppfesten är i planeringsstadiet och jag har redan fått ett par gäster bekräftade. Det blir ett skönt häng på altanen, precis som när första boken i serien släpptes.

I andra nyheter jobbar jag vidare med Monicas bok, strukturerar upp vad jag vill ska hända och när. Jag måste också bestämma mig för var i Hälsingland den ska utspela sig. Vill ha närhet till både vatten, skog och berg samt en större ort, så jag tror jag behöver bege mig ut på en researchtur för att hitta lämpliga platser där den kan utspela sig.

Det är inte långt kvar till semestern nu, bara 11 arbetsdagar kvar! Skönt med kortveckor och ledigt för skolavslutning och släppdag. Jag ser fram emot lite ledigt med familjen och att bege oss ut på äventyr i sommar. 

Välkommen oktober!

Spooky season is upon us. Jag älskar den här tiden på året. Då det är helt legitimt att krypa upp i soffan med en god bok eller en småryslig film. Baljor med te och tända ljus. Disiga morgnar och träd i sprakande färger. 

Det är också tiden jag oftast skriver en ny berättelse i november. Det är en tradition vid det här laget. Tanken att det är nästa bok i Bergsforsa-universumet som ska bli skriven. Jag hade ett bra möte med förlaget under Bokmässan i helgen där vi pratade om framtiden och som det ser ut just nu kommer denna bok komma som helt fristående och inte kopplas ihop med Hälsingeromance och kommer bli ännu mer feelgood än romance. Det blir en spännande utmaning och jag hoppas att den kan locka fler lyssnare än de tidigare delarna. 

Men innan dess ska MH* till testläsare och sedan till Saga. Jag har fått bra feedback på första delen och det behövs bara lite tweakande för att den ska bli ännu bättre och förlagsredo. Känner mig väldigt pepp på att slutföra manuset. Jag fick dessutom träffa min förläggare på riktigt på bokmässan när vi minglade med Saga. Hur trevligt som helst. 

Bokmässan ja, hur var den? Utmattande, stressig, svettig och alldeles, alldeles underbar. Jag träffade så många härliga människor, kollegor och läsare. Blev lite starstruck och vågade inte hälsa på kända författare trots att jag ville. Kanske nästa år. 😂 Jag kom hem med två nya böcker och så köpte jag muggar till mig och maken och bokmärken till tjejerna. 

Ser fram emot en härlig läs- och skrivhöst. 

Camp Nano - Intentioner

Så har Camp NaNo dragit igång. Jag hade egentligen inte tänkt att delta eftersom jag inte har något riktigt pågående projekt, utan bara i planeringsstadiet och snart redigeringsstadie. Men eftersom min skrivpaus blivit något längre än beräknat tänkte jag att jag kan använda camp till att komma tillbaka till ett regelbundet skrivande igen, oavsett om det är att redigera, läsa igenom eller skriva nytt. 

Februari och mars har liksom försvunnit i ett töcken av hög arbetsbelastning, förkylning och magsjuka gånger 3. För att inte tala om att fira en sjuåring. Januari var tre år lång, men sen sa det poff och det blev april. 😅

Det är inte bara löven som faller har åkt tillbaka till Seraf efter en förvånansvärt lätt redigeringsrunda. Jag ligger bra till med de projekt jag tänkt att arbeta med i år. Lite läskigt att majoriteten av det jag planerat i princip är klart och det är precis början av kvartal 2. Jag ska börja redigeringen av Vår i Bergsforsa (som än så länge är genomläst och rättstavad) och så ska jag börja skriva på fortsättningen av Ett lyckligare slut. 

Det är definitivt inte så att jag kommer gå sysslolös. Hur går det för er? 

Hej juni!

Jag har varit dålig på återhämtning på sistone. Fokuserat hela min lediga tid på att skriva. Tagit mig vatten över huvudet och varit tvungen att sänka mina skrivmål nu under maj. Jag har svårt att inte bli besviken på mig själv när jag inte uppnår mina mål. Även om jag vet att det är okej, jag har ingen fast deadline, men jag vill så gärna bli klar med manuset så att det kan få resa ut till testläsare för att sedan efter redigeringen landa hos förlaget. 

Men nu är det tvärstopp. Jag gick med i utmaningen #skrivstreak2022 som går ut på att skriva minst en mening varje dag. Jag kan förstås inte hålla mig till en mening per dag, utan satte ett mål på 40k ord istället. Knappt 1300 ord per dag. 

Som ni ser gick det bra i början, inga problem, men sedan kom tvivlen om storyn i sig, hur ska jag gå vidare? Vilka val ska de göra? Vad vill karaktärerna egentligen ha ut av livet? Sådana frågor som är helt relevanta att ställa sig när man skriver om man vill att romanen ska vara karaktärsdriven och för att läsarna ska heja på karaktärerna. Den kvinnliga karaktären är helt tydlig för mig, medan den manliga är lite mer tystlåten och inte helt öppen med vad han vill med livet. Han ogillar plötsliga förändringar och behöver tid på sig för att vänja sig vid saker. Han tar inga risker. Men det är just det han behöver göra för att fånga min kvinnliga karaktär. Jag har tagit hjälp av testläsare redan nu som fått läsa första halvan (den delen jag är nöjd med) och nu även fått råmanuset jag skrev 2020 och hoppas innerligt på att hon ska komma med någon snilleblixt. Jag har försökt att inte ha en instalove-story den här gången, utan mer en långdragen variant, men det är som om berättelsen inte tycker om det. Det känns som om jag bara skriver för att jag "måste" dra ut på det, inte för att storyn kräver det. 

Så får det bli en paus helt enkelt. Återhämtning är viktigt och jag har varit dålig på att lyssna på signalerna som säger att det är dags att ta ett steg tillbaka. Det enda jag har på "skrivagendan" är att beställa fler böcker av Äktenskapspakten och spela in ett poddavsnitt med Skrivradion som jag vann en plats i på Bokskrivarfestivalen. Sedan får jag se vart livet tar mig. 

(min skriv-BuJo kommer från Tidförmera där jag även köper pennor och washis och annat bra. Kika in vet ja)

Here I go again...

Det blev ingen vinst i novelltävlingen för mig. Och inte heller blev det någon antologi, inte för nån. Nu kör vi nya tag. Efter att haft en skrivpaus sen camp NaNo april är jag nu igång igen och det känns rätt bra.

Nu har jag hittat två novelltävlingar till jag funderar på att vara med i och en av dem har deadline 29 juli. Jikes. Hur ska jag hinna? Nåväl 5000 ord är inte helt omöjligt, så jag försökte knåpa ihop något nu innan camp Nano Juli börjar. Den andra tävlingen har inte deadline förrän 1 december, så den måste jag inte skriva just precis nu, tack och lov.

I camp Nano har jag tänkt mig en paranormal ungdomsstory. Hittade en karaktär för ett par veckor sedan som har på grund av novelltävlingen fått hålla låg profil, men jag ser fram emot att lära känna henne bättre. Jag har tänkt mig ett mål på 20 000 ord i nanon den här gången. Det känns inte helt omöjligt, men det kanske blir lite tight, vi får se vad som händer helt enkelt.

Oavsett är det skönt att vara igång med skrivandet igen, och även om jag fått börja om på novellen, så har jag idéer och så länge jag bara tar mig tiden att skriva så kommer det nog gå bra.

Ännu ett år är till ända

Ja, det här året är snart slut, och jag har inte alls gjort det jag hade hoppats på i år. Jag hade tänkt att avsluta minst ett av mina större projekt, men det har jag inte. Istället har jag börjat två nya. Nano-historian, som fortfarande inte är klar och som jag inte rört sedan dess, och min ungdomsromance som inte går något vidare bra.

Men just det, jag avslutade ju ett projekt. Hannah's Folly i Writing Whenches's antologi Beyond the Friend Zone, var ett, typ, gammalt fanfictionprojekt. Men som sagt, inget av de stora projekten är klarskrivna, Inte ens i närheten, faktiskt.

Jag har varit fullt upptagen med att först jobba, och sedan vara mamma. Nu börjar jag jobba igen på måndag, 2a januari. Förhoppningsvis får jag en del skrivet på tåget till och från jobbet, men jag skulle inte räkna med det. Det har ju inte direkt funkat tidigare. Jag vet hur dålig jag är på att prioritera och min disciplin är så gott som noll när jag jobbar heltid. Och så vill man ju umgås med barnen när man kommer hem, också.

Men i alla fall, mitt mål är att skriva klart till första boken i min fantasytrilogi som jag har jobbat med hur länge som helst. Få klart första utkastet åtminstone så att någon annan kan läsa den. Och kanske, om maken tillåter vara med i nano nästa år igen. :P

Som hjälp på vägen så gick jag med i #365skriv hos Kreationslotsen där målet är att skriva varje dag utifrån ett specifikt tema. Hoppas att det kommer generera de ord jag behöver för att skriva klart min bok. ;)

For English

Hitta rutiner

Känner att det är hög tid att jag hittar skrivrutiner nu när NaNoWriMo står för dörren. Man kan ju tycka att man har all tid i världen att skriva när man är hemma och är mammaledig, men det fungerar inte riktigt så. Speciellt inte nu när maken är hemma och sjukskriven för sin onda rygg och har varit så snart tre veckor. De få rutiner jag hade innan dess är som bortblåsta och vi har grottat ner oss i serien House. Något som fått mig att vilja skriva en sjukhusberättelse, men jag är för lat för att göra lämplig research. ;)

Något som jag lyckats med den senaste veckan är i alla fall att ta mig någon timme på morgonen, efter att jag lämnat de stora barnen på skola/förskola och innan den yngsta vaknar (fördelen med att vara två hemma är att man inte behöver väcka lillskrutt när man ska lämna syskonen), som är vigd åt skrivandet. Det är inte alltid det blir en timme, men oftast är Yrla pigg och glad efter morgonamningen så att hon sitter själv och leker ett tag och jag kan fortsätta med mitt.

Jag har fått en hel del gjort på detta sätt. Resten av dagen går åt att gosa och leka med lillfjös, hämta det stora, tvätta, städa och allt annat som har med markservicen att göra. Oftast hinner jag även får en stund på kvällen när barnen sover. Jag har varit mycket mer osocial den här mammaledigheten än vad jag varit med de andra två. Har inte lika nära till Öppna Förskolan nu, utan vi har haft några lekdejter och roat oss med långpromenader istället.

Nu ska jag fortsätta med redigerandet och planerandet. See ya!

For English

Vad ska jag göra nu, då?

Det blev väldigt tomt efter novellen blivit klar. Har jobbat en hel del med marknadsföring de senaste två veckorna samt försökt hinna med min omtenta i vampyrfiktion. Tyvärr blev omtentan lidande, men jag ska skriva klart uppgiften, även om jag inte vet om jag får en till chans att lämna in. Det är för min egen sinnesfrids skull.

Nu till vad jag ska göra fram till NaNo i november. Vilket projekt ska jag peta i? Ska jag försöka slutföra romanceboken som jag skrev under NaNo förra året i hopp om att Harlequin även i år har en tävling som jag kan skicka in den till? Eller ska jag ta tag i förrförraårets NaNo? Eller fantasytrilogin? Eller min vampyr? Ugh, så många projekt och så lite tid. Den jag skrivit mest på och som är så gott som klar är ju förra årets nano-projekt som jag hade tänkt att skicka till Harlequin, men jag känner liksom inget sug till den texten, alls, just nu.

Jag tänkte att jag skulle passa på nu innan hypen med antologi-releasen kommer igång med facebook-partyn och bloggturnéer.

Hur väljer ni ut vilket projekt ni ska fokusera på? Eller har ni bara ett skrivprojekt åt gången? Har inte alla typ 50 börjor som ligger och skräpar i en mapp på datorn? Inte? Bara jag alltså...

borrowed from here

Ännu mer att göra...

Nu är jag officiellt hemma och väntar på bebisen. Skönt att landa lite och ta det lugnt innan det är dags att bli trebarnsmor. Som om jag har tid med det. ;) Förutom att jag som sagt pluggar Vampyrfiktion har jag även tackat ja till att skriva en novell till en antologi som ska komma ut i sommar, om den blir tillräckligt bra, vill säga. Utkast till första kapitlet ska vara klart 18 mars. Sa jag att jag är beräknad till 20 mars? Sen har jag inlämningsuppgift som ska vara inlämnad den 10 april. Tjoho! Här tar vi det inte lugnt.

Men vad gör det om hundra år, när allt kommer omkring? Håll tummarna för att jag får ihop något vettigt till första kapitlet i alla fall och att jag kan hålla mig till temat "friends to lovers".

Då drar vi i gång nästa redigeringsrunda... eller prokrastinera mera

Då har novellen varit iväg hos två stycken "critique partners", och allt var inte superdåligt! Visst, saker berhöver ändras och läggas till, utökas och tas bort. Det hade jag väntat mig, men mitt dåliga självförtroende sa mig att det borde vara mer. Väldigt värdefull och lärorik feedback.

Och vad gör jag då, när resten av familjen är borta, solen har gått i moln och ingen tvingar mig av njuta av semester? Tror ni att jag redigerar? Nja, jag har öppnat dokumenten och sammanfogat med min originaltext. Sen har jag planterat om blommor, bakat fröknäcke, städat lite, tömt och fyllt diskmaskinen, druckit kaffe, hängt tvätt och tvättat, vandrat planlöst omkring och undrat vad jag ska ta mig till... Prokrastinering på hög nivå, med andra ord.

Kanske beror det på att deadlinen är för långt bort? Behöver den positiva stressen, det vet jag, men vore det inte bättre att ta tag i det nu, istället för att sitta sista kvällen och panikredigera?

Nä, man kanske skulle ta och vika lite tvätt eller städa lillfisans rum istället? :P

Saker som gör en författare glad

Upptäckte tack vare en författarkollega att antologin Översinnlig njutning och min novell Uppvaknanden nu finns på Storytel. Så ni som har Storytel, in och läs med er! :)

För övrigt har jag fått för mig att jag ska börja skriva så smått på engelska igen, då jag blev inbjuden till ett community av engelskspråkiga författare av en annan trevlig kollega. Plötsligt har jag en deadline att arbeta mot. Självdisciplinen är inte den bästa, men skam den som ger sig!

NaNoWriMo är över

Ja, för den här gången. Trots att jag bara lyckades komma upp till knappt 26k ord så känner jag mig ändå ganska nöjd min testomgång. Jag har ett bra material att arbeta vidare på med karaktärer som är välgrundade och omtyckta av mig för det mesta. ;)

Nu tar jag ett litet break från skrivandet. Ja, helt kan man väl aldrig sluta, men jag tänker inte sätta mig och skriva på "beställning" på ett tag, utan tänkte ta det lite som det kommer, helt enkelt. Det känns som ett bra beslut. Backa lite, ladda om och så på't igen. Jag har fortfarande min skrivkurs att bli klar med. Nu blev det ju lite tokigt med den för jag fortsatte att skriva på de karaktärerna jag börjat med där, så jag får se om jag går tillbaka till något av mina andra projekt som jag inte skrivit lika mycket på. Eftersom temat är bygg din berättelse så blir det ju lite fel när man skrivit så pass mycket på den redan. Vi får se helt enkelt. ;)

Smälta NaNo-upplevelse och njuta av den analkande julen! Tjing!

Saker blir inte alltid som man har tänkt

Jag såg så fram emot att börja pendla igen och kom ihåg tiden då vi bodde i Rimbo och jag åkte buss varje dag, jag skrev och jag skrev. Det gör jag inte nu. Jag VILL skriva, men orkar liksom inte. Huvudet är fullt med intryck från dagen, saker jag har lärt mig, jag har börjat ta egna samtal och träffat många härliga människor. Viljan finns där, och jag känner ändå att det liksom är huvudsaken. Nu hoppas jag bara på att inspirationen ska släppa lite så att jag faktiskt kan plita ner några rader också. Jag saknar ju mina karaktärer! Jag vill veta vad som händer med dem, men just nu är de väldans förtegna.

Tänkte att jag kanske kunde öppna något av mina andra projekt och se om de pratade med mig, men det har inte heller blivit av. Känner mig så trött när jag kommer hem att det är ett under att jag ens orkar vara social med min familj. ;)

Men imorgon är det fredag! Wee! Kanske i helgen då, tänker jag. I värsta fall får jag väl ta och leta upp någon skrivövning på nätet eller nåt, bara för att få igång tänket och flowet. ;) Än finns det hopp om livet och skrivandet.

Stay tuned.

(Jag har en massa bokrecensioner som måste skrivas också. Jag skojar inte, de är typ 4 böcker nu... plus att jag har två till att läsa... och fler på väg hem som jag vunnit... :P oy vei)

Nytt jobb, nya tider

Sedan i måndags är jag numera statsanställd och har därför helt andra tider än vad jag haft tidigare. Längre pendlingstider (egentligen win för att jag hinner läsa/skriva på tåget), schysstare villkor och mer motivation. Dock har skrivandet blivit lidande. Veckan började med två dagar i Stockholm och övernattning på hotell (very win). Dagarna var fullspäckade med information så jag stupade i säng på kvällen. Nu fortsätter utbildningen/träningen på plats och jag orkar inte mycket annat än att slökolla på tv när jag kommer hem. Jag tänker hela tiden att det kommer bli en rutin, att motivationen och inspirationen till att skriva kommer uppenbara sig snart. Det gör den säkert också, jag ska bara ha ork att lyssna på den! ;)

Dessutom har bokförrådet fyllts på med tre nya bokvinster (yey), en testläsning och en till bok på väg. :) Så tiden på tåget kommer nog fyllas med en del läsning framöver, vilket iofs är rätt okej det med. Hoppas dock på att ta det ena på ditvägen och det andra på hemvägen. Man hinner faktiskt rätt mycket på 40 minuter, bara man sätter manken till.

Jag tror jag har det...

Ja, jag tror att jag har hittat en bra titel på boken nu! Tjoho! Sen får vi se om den kommer hänga kvar till slutet eller ändras, men nu har jag i alla fall en arbetstitel! Det känns jättebra! :)

Har verkligen tagit en skrivpaus den här veckan. Istället har jag fyllt den med arbete och läsande. Har hunnit läsa ut fyra böcker. Började med Sylvia Days För dig blottad, den första i Crossfire-serien och ja jag ångrar att jag läste den på svenska. Den kändes lite tafflig och full med ord som jag tycker är lite för grova. ;) Men helt okej ändå, dock känner jag ingen superlängtan efter att läsa mer just nu. Läste även hennes bok Drama, som också den var lite grov i språket, men bättre i min smak. Jag gillar historiska romaner.

Sedan tog jag äntligen upp Elisabet Nemerts Ljusets Dotter, och det ångrar jag verkligen inte! Riktigt bra historisk roman, med inslag av övernaturligheter, romantik och verkliga händelser. Det roligaste av allt är att den utspelar sig vid Edsviken inte långt därifrån jag själv har bott. Fortsatte sedan med hennes Röd Måne som var lika bra och uppbyggd på samma sätt. Förankrad i verkliga händelser, med folktro och övernaturligheter och romantik. Det slår mig att Nemert ofta använder samma sätt att framställa sina karaktärer, nästan identiska beskrivningar av utseende kommer igen hela tiden, men det är också det enda jag har att kritisera.

Nu ska jag återgå till mitt skrivande. :)

Tagit mig skrivtid

När jag kom hem från jobbet idag så var jag ensam hemma. Sköna känsla! ;) Så jag satte mig framför texten och renskrev det jag skrivit för hand under veckan och sedan dess har det bara flytit på. Nu har jag börjat på kapitel 4. Tjoho! Drygt 13000 ord har jag nu i renskrivningsdokumentet och det känns riktigt bra. Sen har jag ju massor i "kladdokumentet" och ännu mer händelser i framtiden som ska renskrivas i "kladdokumentet" i väntan på att föras in i berättelsen. Gäller att ta vara på dessa tillfällen då det bara flyter på och det inte är någon som stör. ;)

Just nu sitter jag ute på altanen och skriver med en härlig sommardrink bredvid mig. Grillen är tänd och det vankas middag. Ena barnet sover och det andra är ute och busar med granngrabben. Behöver jag säga att jag njuter?

Skrivande i det fria

Ja, fobin är överkommen för tillfället. Idag blev det skrivande blandat med skrivkursuppgifter. Jag känner att stroryn verkligen börjar få liv. Lite lusta blandat med svartsjuka är väl aldrig fel? :P

Ja, det obligatoriska vinglaset/kaffekoppen är där! ;) Helt underbart att kunna sitta ute i värmen och njuta samtidigt som man jobbar på texten. 

Igår testade jag dessutom att måla lite med grannen. Jag har en önskan om att själv kunna måla/teckna mina karaktärer, men jag tror att jag måste känna mig besegrad. Även om jag är nöjd med hur det blev, så är jag ingen konstnär. ;) 

Till vänster har vi alltså den bilden jag utgick från... :P Kanske ska hålla mig till blyerts/kolteckningar... 

Jag tror jag har utvecklat en fobi

Ja, hur sjukt det än låter så har jag svårt att öppna mitt dokument med texten i. Det är jättejobbigt. Får prestationsångest och jag vet inte vad. Men skriver gör jag. För hand. Hur har jag då tänkt att jag ska kunna renskriva detta, ja det återstår att se. Storyn löper på. Nu när jag tror att jag har åldrarna bestämda (det kan ju komma att ändras, man vet aldrig) och ett sätt att fortsätta där jag slutade för att knyta ihop de scener som jag redan skrivit. Det känns jättebra, jag är hoppfull, men jag kan inte renskriva ännu. Det är lite jobbigt.

Pepp är välkommet, så klart. ;) Jag tror detta kommer att gå över av sig självt. Jag fortsätter helt enkelt skriva för hand tills det gett med sig.

Det här med åldrarna igen

Det är väldigt svårt att bestämma sig. Jag vill att det ska kännas logiskt. Mina alver är inte odödliga, men de lever betydligt längre än människor. Jag måste fundera ut skolsystemet, hur länge går de i skolan, när de börjar och när de slutar. Speciellt de som utbildar sig till att bli livvakter. Dessutom är tanken att det ska bli en kärlekshistoria och då får de inte vara för unga heller. Sen funderar jag över hur jag ska berätta. Ska det vara blandat perspektiv, eller ska de ha varsitt kapitel. Ibland är det bara smärre inlägg från en annans synvinkel vilket gör det svårt att dela upp dem i kapitel.

Jag har börjat läsa A Game of Thrones av George R.R Martin och han har delat upp det så att varje kapitel handlar om en viss karaktär. Jag är inte helt säker på att jag gillar det. Det känns som om det hoppar för mycket och det är svårt att få grepp om hur lång tid det går mellan varje kapitel. Jag vill att det ska flyta på utan att man egentligen behöver fundera så mycket, samtidigt vill jag ju få the bad guys göranden också.

Det är inte helt lätt det här. ;) Känns lite som om jag sliter mitt hår till och från! Dels att få tid till skrivandet, få sitta relativt ostört och utan att känna mig totalt osocial. Men det är något jag måste göra annars kommer jag ingen vart och jag hoppas på att familjen har förståelse för att det också. :P Maken tycker nog att jag borde släppa datorn oftare, men a girl's gotta do what a girl's gotta do.

Det går bra nu

Den här veckan har det verkligen gått framåt med skrivandet. Min testläsare har läst det jag skrivit hittills och hon är väldigt nöjd med mig. ;) Det känns bra. Även om karaktärer dyker upp där de inte var planerade att dyka upp, så ger det storyn mer krydda. Mer drama som leder fram till det oundvikliga som kommer att ske. I like it.

Hittade en gammal artikel i Tidningen Skriva just angående att skriva fantasy, fick lite prestationsångest och var tvungen att beställa numret från Adlibris, och så råkade det bara följa med fyra pocketböcker då de hade kampanj på dem. Av någon anledning blev det två böcker av Sylvia Day, första i crossfire-serien, som jag mest köpte för att jag har läst så mycket om den så jag är lite nyfiken, och så Drama. Fredrik Backmans Mormor hälsar och säger förlåt fick hänga med också, och så Röd Måne av Elisabet Nemert. Har kvar Ljusets dotter att läsa från förra sommarns kampanj, så jag har lite att göra nu. Hade även tänkt att läsa Game of Thrones nu eller Svärdet och spiran av Follett, men ja, vi får se vad jag väljer. Just nu vill jag koncentrera mig på att skriva, men läsa är också en viktig del i det. ;)

Jag har även hängt massor på pinterest och hittat bra inspirationsbilder. Det är framförallt kläder jag är ute efter just nu. Jag behöver bli bättre på att utförligt beskriva alla miljöer efter som de är tagna helt ur mitt huvud. ;) Önskar att jag kunde rita bättre än vad jag gör. Då hade jag kunnat måla upp alla miljöer för att sedan lätt kunna beskriva dem för er. Men, vi kan inte vara bra på allt.

Nästa vecka börjar sommarjobbet, så det gäller att ligga i den här veckan, då jag inte vet hur mycket ork jag kommer att ha till att skriva. Vet att första veckan kommer vara påfrestande, även om jag har jobbat inom företaget tidigare så var det ett tag sedan och jag kommer jobba på en annan avdelning så jag kommer får lära mig en massa nytt.