Graciously bowing out of the competition

Ja, det är dagens sanning. Jag hinner inte bli klar i tid. Deadline för HarperCollins / Harlequins författartävling är idag. Jag har hunnit igenom kanske halva mitt manus. Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte hann klart i tid, men samtidigt är jag otroligt stolt över vad jag faktiskt har åstadkommit på ca två månader. Ja, grundidén till storyn har funnits där i år, men själva skrivandet har jag faktiskt gjort på en månad, och redigering på det på ca 20 dagar.

Det som inte gjorde saken bättre var väl att jag dessutom åkt på en redig förkylning så här lagom till jul. Febertoppar som inte är att leka med och inte alls bra för koncentrationen.

Lärdomar som jag tar med mig när det kommer till att jobba mot en så snäv deadline är att planera, planera och planera lite till. För första gången har jag insett hur mycket ett synopsis faktiskt gör för skrivandet. Jag definitivt bli mycket bättre på att skriva så kronologiskt som det går, eller i alla fall hålla dokumentet i kronologisk ordning. Som det är nu sitter jag och bläddrar och letar efter scener jag vet att jag skrivit, men jag inte hittar där de borde vara.

Jag kommer att skriva klart manuset, så långt har jag bestämt. Sedan får vi se vad som händer med det. Antagligen kommer jag skicka in det till lämpliga förlag.

Nu tänker i alla fall jag försöka njuta av julefriden och fortsätta hoppas på snö.

The #winner takes it all

Eller hur var det nu? Igår var sista dagen för NaNoWriMo 2015, och vet ni? Jag lyckades skriva 50000 ord på 30 dagar! Tjoho vad jag är nöjd med mig själv! Och stolt. Resten av familjen, not so much. Jag kan inte säga att jag har ett färdigt manus, för det har jag inte. Det är något med att skriva i kronologisk ordning som jag inte riktigt har förstått. Så nu ska texten få marinera lite och sedan blir det till att sortera, "renskriva" och förhoppningsvis har jag ett färdigt manus att skicka in till HarperCollins senast den 20 december.

Wish me luck...

Nano-uppdatering och glada nyheter

Det händer mycket nu. Jag vet inte om jag berättade att jag skickade in ett bidrag till HarperCollins / Harlequins författartävling i oktober? I alla fall skulle man skicka in ett första kapitel med ett kort synopsis. I veckan kom det efterlängtade beskedet: Jag har gått vidare till nästa omgång. Vilket betyder att jag nu måste skicka in ett färdigt manus senast 20 december. Om jag fick panik? You bet ya. Som tur var har jag gjort den storyn till mitt nano-projekt i år och därför har kommit en bit på väg. Enda nackdelen är att jag inte är jättekär i storyn längre. Det går trögt och jag ligger nästan 10 k ord efter mot var jag borde vara just nu.

 

Jag hoppas dock på en nytändning nu när jag har ett till mål att jobba mot.

På en helt annan front så kan jag meddela att vi väntar tillökning i mars. Något oplanerat, men ändå så välkommet. :)

#teasertuesday

Buy here

#NaNoWriMo is just around the corner

Och tydligen ska jag vara med i år igen. Fick ett infall och skickade in ett bidrag till Harper Collins/ Harlequins författartävling i år. Om mitt första kapitel går vidare ska jag ha ett färdigt manus den 20 december. NaNoWriMo verkar vara ett bra sätt att få ändan ur och skriva på, något jag kommer göra även om jag inte går vidare i tävlingen.

Jag har tagit en av mina "börjor" jag har haft liggande ett tag i min pågående-projekt-mapp på datorn. Gillar storyn, kan bli en urban fantasy-variant om det visar sig att den kvinnliga huvudkaraktären är häxa, men jag vet inte ännu. Som vanligt skriver jag lite på känn, men jag vet ändå vart jag vill att storyn ska ta vägen. Denna gång blir det en historisk romance, som utspelar sig på sent 1800-tal då Norrtälje ännu var en badort.

Så om ni undrar varför jag är så tyst i november så vet ni varför... ;)

Read a part of the first chapter of my Halloween-short

I've just joined Wattpad as a part of marketing Bewitching Desires: A Savannah Coven Anthology and now most of the stories' first chapters can be read at Wattpad. So go check it out! Like, right now! Go go go!

Äntligen klar!

Nu är novellen inskickad för sista gången till redaktörn. Så skönt att ha det gjort och slippa tänka på deadlines ett tag nu. Även om det är bra med deadlines så har jag märkt att det tillsammans med en del övertid på jobbet har gjort att jag inte riktigt mår som jag ska.

Nu kommer så klart nästa fundering, den här är ju på engelska, bör jag starta en mer internationell blogg? Eller ska jag börja skriva på engelska här? Lite knepigt är ju att bloggadressen är på svenska. För promos och eventuellt bloghop lär det bli i samband med utgivningen av antologin, det är jag realtivt säker på. Å andra sidan, hur mycket mer på engelska kommer jag att skriva? Det vet man ju inte... Kanske ska köra en kombo, flytta denna till en mer internationell adress och köra både svenska och engelska. Det kan funka.

Men nu ska jag faktiskta ta och lämna datorn och sätta mig med en bok istället. Ha en härlig söndag!

Ibland går bara luften ur en

Novellen till halloween-antologin är i princip klar. En sista genomläsning och sedan ska den skickas till redaktörn. Det känns jätteskönt. Känns som om hela våren och sommaren har kretsat kring den. Jag har haft varken tid eller ork till att skriva på något annat. Det kändes inte roligt på något sätt. Inte blev det bättre av att den där andra novellantologin jag pratade om inte blir av. För att mitt sätt att skriva inte passar in med övrigas.

Det slog hårt. Det gjorde ont. Det kändes inte rättvist att bli dömd på en testtext som man skrivit under press och med lite "utrymme" och specifik scen, något som inte nämndes vid tillfrågan.

Samtidigt vill jag känna mig stolt över att jag inte skriver som alla andra. Att jag är unik. För vem vill läsa tio noveller skrivna efter samma mall? Celebrate diversity!

De novellantologier jag har läst, och jag har läst en hel drös, har varit totalt olika från novell till novell, det är det jag har tyckt varit charmen. Alla har tolkat temat på olika sätt. Nu senast läste jag Älska noveller: 30 nyanser av kärlek. Totalt skilda från varandra, men på samma tema. Och helt underbara.

Nu försöker jag hitta tillbaka till min röst, mitt unika jag och känna mig nöjd och glad igen. Men först läsa igenom Halloween-novellen igen och skicka in den så att jag inte har den hängande över mig. ;) Sen tror jag att mina alver vill ha lite besök och kärlek. Kanske en och annan vampyr också.

Var inte rädd för att sticka ut! Stå för den du är! Du är bra, precis som du är. Peace out!

Det hände en grej...

Det kan vara så att jag lovat vara med i en till antologi. Med två noveller. Deadline i oktober. Hoppsan. Det är tur att jag är på sluttampen på den andra novellen och att den ska publiceras i början av oktober. Det går bra nu. Om det bara inte vore för all beordrad övertid på jobbet så skulle livet vara rätt bra just nu. ;)

Då drar vi i gång nästa redigeringsrunda... eller prokrastinera mera

Då har novellen varit iväg hos två stycken "critique partners", och allt var inte superdåligt! Visst, saker berhöver ändras och läggas till, utökas och tas bort. Det hade jag väntat mig, men mitt dåliga självförtroende sa mig att det borde vara mer. Väldigt värdefull och lärorik feedback.

Och vad gör jag då, när resten av familjen är borta, solen har gått i moln och ingen tvingar mig av njuta av semester? Tror ni att jag redigerar? Nja, jag har öppnat dokumenten och sammanfogat med min originaltext. Sen har jag planterat om blommor, bakat fröknäcke, städat lite, tömt och fyllt diskmaskinen, druckit kaffe, hängt tvätt och tvättat, vandrat planlöst omkring och undrat vad jag ska ta mig till... Prokrastinering på hög nivå, med andra ord.

Kanske beror det på att deadlinen är för långt bort? Behöver den positiva stressen, det vet jag, men vore det inte bättre att ta tag i det nu, istället för att sitta sista kvällen och panikredigera?

Nä, man kanske skulle ta och vika lite tvätt eller städa lillfisans rum istället? :P

Redigering, visst älskar vi det?

Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.

Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det.  Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.

Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.

Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.

Saker som gör en författare glad

Upptäckte tack vare en författarkollega att antologin Översinnlig njutning och min novell Uppvaknanden nu finns på Storytel. Så ni som har Storytel, in och läs med er! :)

För övrigt har jag fått för mig att jag ska börja skriva så smått på engelska igen, då jag blev inbjuden till ett community av engelskspråkiga författare av en annan trevlig kollega. Plötsligt har jag en deadline att arbeta mot. Självdisciplinen är inte den bästa, men skam den som ger sig!

Första redigeringen klar

Ja, nu har jag gått igenom de första 12 färdigskrivan kapitlen i fantasystoryn och fört in ändringar och tillägg i respektive kapitel. Nu är det dags att föra samman dem igen till ett stort dokument och samtidigt läsa igenom igen. Man kan aldrig vara för noga när man redigerar, har jag hört.

Det har tillkommit en ny, kortare prolog, något till kapitel för det första var så enormt långt och massor av fler tillägg. Det känns bra. Ändå gnager självkritikern i mig på min axel och undrar om det är tillräckligt fantasy för att vara fantasy. Är mina alver tillräckligt övernaturliga? Behöver jag få in mer magi och ännu mer bakgrundsstory till elakingens motiv? Gah! Vad har jag gett mig in på?

På plussidan är att jag nu har över 100 likes på facebook. Bara det är en liten bedrift i sig. ;)

Så nära, men ändå så långt borta

När jag skulle somna igår lyckades jag så klart få ett break through i fantasyprojektet. Jag har länge ojat mig om att jag tycker att mina alver är lite väl unga för alla hemskheter som kommer hända dem och inte riktigt fått det jag har planerat att gå ihop med tidsperspektivet. Jag vill ju inte att det ska vara megahopp mellan sakerna som händer. Igår kom jag alltså på hur jag ska lägga upp det. Tjoho! tänkte jag och somnade glad i hågen. Vaknade likadant. Skrev några rader på tåget på väg till jobbet (resten av tiden ägnades åt bok tre i A Song of Fire and Ice samt att muttra över tågmöten som drar ut på tiden) och kände mig ändå positiv när jag kom till jobbet. Pladdrade på om min idé på fikarasten, men sedan slog huvudvärken från helvetet till. Det slutade med att jag fick gå hem. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig.

Väl hemma tänkte jag att den där känslan skulle återinfinna sig, men icke. Istället har jag brottats med knasungarna och spelat tevespel (som iofs kan ses som research). Huvudvärken ligger fortfarande och stör i bakhuvudet så nu tar jag och klappar igen butiken för idag och hoppas att det känns bättre i morgon.