Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.
Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det. Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.
Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.
Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.
