Novellen till halloween-antologin är i princip klar. En sista genomläsning och sedan ska den skickas till redaktörn. Det känns jätteskönt. Känns som om hela våren och sommaren har kretsat kring den. Jag har haft varken tid eller ork till att skriva på något annat. Det kändes inte roligt på något sätt. Inte blev det bättre av att den där andra novellantologin jag pratade om inte blir av. För att mitt sätt att skriva inte passar in med övrigas.
Det slog hårt. Det gjorde ont. Det kändes inte rättvist att bli dömd på en testtext som man skrivit under press och med lite "utrymme" och specifik scen, något som inte nämndes vid tillfrågan.
Samtidigt vill jag känna mig stolt över att jag inte skriver som alla andra. Att jag är unik. För vem vill läsa tio noveller skrivna efter samma mall? Celebrate diversity!
De novellantologier jag har läst, och jag har läst en hel drös, har varit totalt olika från novell till novell, det är det jag har tyckt varit charmen. Alla har tolkat temat på olika sätt. Nu senast läste jag
Älska noveller: 30 nyanser av kärlek. Totalt skilda från varandra, men på samma tema. Och helt underbara.
Nu försöker jag hitta tillbaka till min röst, mitt unika jag och känna mig nöjd och glad igen. Men först läsa igenom Halloween-novellen igen och skicka in den så att jag inte har den hängande över mig. ;) Sen tror jag att mina alver vill ha lite besök och kärlek. Kanske en och annan vampyr också.
Var inte rädd för att sticka ut! Stå för den du är! Du är bra, precis som du är. Peace out!
