#winner #campnano2017

Igår gick jag äntligen i mål i Camp NaNo. Det satt långt inne trots att jag tyckte att mitt skrivmål var uppnåeligt. Och det hade det nog varit också om karaktärerna hade betett sig som jag ville. Istället har jag skrivit om början två gånger och fortsättningen en gång. Det blir kul och redigera det sen.

Jag inser att både storyn och karaktärerna mognat sedan jag jobbade med dem sist, och det har väl jag också, så att den ändras och utvecklas är ju inte så konstigt, men det vore ju lättare om det hände under redigeringen och inte under själva skrivandet av råmanuset.

Under skrivandets gång har jag tvivlat på historien, både en och tre gånger. Håller den verkligen? Är den intressant? Är jag tillräckligt bra för att skriva den? Nu när jag skrev om "början" tror jag det blir bättre dynamik i storyn i alla fall. Det blir inte fullt lika ångestfyllt och "whine-y och pine-y" som det varit nu. Men nu ska jag ta lite semester från den och bara skriva när andan faller på. Låta den vila lite innan jag sätter mig och försöker sammanfoga allt till ett. Det blir spännande.

Rapport från #CampNano dag 3

Ja, hej vad det går. Jag har lagt mig på ett mål som jag tror att jag kommer klara utan att skriva ihjäl mig. Jag jobbar ju trots allt heltid och har inte semester förrän 28 juli.

Som vanligt när jag börjar dyka ner i min text så känner jag det dåliga självförtroendet krypa sig på. Är det verkligen tillräckligt bra? Håller storyn? Eller snarare, kan jag göra storyn rätta? Blir det tillräckligt bra. Jag tycker ju idén är riktigt bra, jag gillar mina karaktärer, men ändå är jag osäker om jag kommer hålla ända fram till en hel bok. Som vanligt. Kanske är jag bättre på långnoveller?

Idag lyckades jag skriva nästan hela ordmålet på vägen till och från jobbet. Skönt att bara behöva renskriva när man kommer hem efter en heldag. Jag känner att jag har mycket att skriva, men är som sagt osäker på att det är tillräckligt. bra. Jag vet att jag inte borde börja med samvetskval och ångest redan nu, men jag har ju jobbat med de här karaktärerna i tre år, så jag känner dem rätt väl.

Nu har storyn tagit en annan vändning än förra gången då jag tyckte att det blev för glatt alldeles för snabbt. Mötet mellan mina huvudkaraktärer kommer komma lite senare och den kvinnliga är på väg att hitta tillbaka till sig själv, men är inte fullt där ännu. Mötet med den manliga välter omkull henne känslomässigt och så börjar det om igen. Jag känner att det känns mer trovärdigt än att hon ska börja må bättre för att hon träffa honom igen, det är ju bara töntigt när jag tänker efter. Jag gillar inte sådant sockersött och rakt fram mot lyckan. Det ska vara lite krokigt och några omvägar på resan dit.

Hur länge har jag sovit?

Jag vaknade imorse och det var plötsligt mitten av juni och avslutning i skolan för den äldsta. Vad hände, liksom? Har haft fullt upp med livet, antar jag. Skrivit när andan fallit på, inte riktigt hållit mig till mina teman inom skriv365, dessvärre. Men jag har skrivit och hängt med mina karaktärer i min Nano 2014 en hel del. Det känns bra.

Nu fick jag ett infall och bestämde att jag för första gången ska vara med i camp nanowrimo i juli. Det bästa är att man själv sätter sitt mål om hur mycket, lite eller ofta, man ska skriva. Mitt mål är att skriva 25k på mitt nanoprojekt från 2014 som jag skrivit ca 25k redan. Jag känner att jag måste få ändan ur och bli klar någon gång och jag vet hur bra jag arbetar under stress. Och det nano är den bästa typen av stress jag vet.

Är det någon annan som ska vara med? 

Andra roliga saker som hänt är att jag från slutet av augusti slipper pendla då jag fått nytt jobb här i stan. Om jag mot all förmodan skulle sakna pendlandet har jag tagit tjänstledigt under provanställningen så att jag har säkerheten att gå tillbaka till mitt nuvarande om det skulle krisa. Jag trivs ju grymt bra där jag är idag med, men pendlingen tar verkligen musten ur mig. Hur skönt det än är att ha över två timmars egentid varje dag på vägen till och från jobbet, så är det ovärt att gå upp klockan fem på morgonen och ändå inte vara hemma förrän halvsex-halvsju och behöva gå och lägga sig senast halvtio för att orka upp igen dagen efter. 

#365skriv - första månaden

Skrivandet har ändå gått över förväntan. Jag ligger just nu några dagar back, på grund av sjukdom och tappad ork. Jag har kommit fram till att 5 minuter per tema funkar bra just nu eftersom jag fortfarande är trött efter jobbet och inte orkar hur mycket som helst.

Jag har skrivit både om min nyskilda Monica, mina tonåringar och nu senast har mina karaktärer från min Nano 2014 dykt upp igen och det var den jag hade tänkt att fokusera på lite framöver. Vill i och för sig bli klar med min fantasy också, men har inte känt någon som helst dragning till den på sistone.

Det brukar bli 2-300 ord per 5 minuters race jag kör, och det är jag riktigt nöjd med. Även om jag kanske inte kommer igång och skriver något längre just nu är jag glad för det lilla. Huvudet börjar så sakteliga fyllas med röster igen och det går lätt att skriva när jag väl kommer igång. Det har hänt att jag kommit upp i närmare 1000 ord när jag haft flow och flera teman att skriva.

The Crimson Gown by Quenby Olson

Lydia Hunt is familiar with the concept of sin. Reared beneath the strictures of religious zealotry and abuse, she has heard again and again that her nature is wicked and her soul bound for eternal damnation. But when she is sent to work at Mowbray Hall, ancestral home of the enigmatic Lord Cailvairt, Lydia begins to fear just how wicked she might be. 

 For although Cailvairt makes no effort to hide his pursuit of her, his insistence on challenging the ideals imposed upon her as a child―even while speaking to her as an equal―leaves it difficult for Lydia to resist his attentions. As her inhibitions crumble away and the foundation of her beliefs threatens to falter, she must determine if giving into temptation will destroy her... or be the act that saves her.

I loved this book. The language is beautiful and draws you into historical England with all that follows. The upstairs and downstairs. Lords and servants. Forbidden love, sin even. I'm loving it. This is really a book of my own taste. I wish I could write like this!The characters are complex and have depths that make them real and likable.

The ending leaves me wanting more, which is a good thing. I want to know what happens next.

#365skriv - 2017, 1/365 #förstadagen, 2/365 #taggtråd

Jag började som sagt projekt #365skriv igår. Hann inte skriva ner om gårdagens tema då, men gjorde det idag på vägen hem från jobbet. Ganska passande eftersom temat för gårdagen var "första dagen". Jag har inte bestämt mig ännu om jag ska publicera de texter jag skriver i temat här, om jag ska ge det en egen blogg, eller om jag bara publicerar i gruppen som hör till projektet. Jag suger lite på den karamellen ett tag till, så får jag se hur det blir.

Det som dök upp i huvudet var i alla fall en medelålders kvinna, säg runt 40-50 år, som är nyskild och ska börja på ett nytt jobb. Vet inte om hon kommer att fortsätta figurera i alla teman under åren, eller om det bara är för nu.

Idag var temat taggtråd och jag skrev i 10 minuter för jag ändå väntar på att frukostbullarna ska bli klara innan jag kan gå och lägga mig. Borde förstås ha gått och lagt mig redan för en halvtimme sedan, men så blir det när man gosat med bebis istället för att ta tag i det man borde göra tidigare.

Det visade sig i dagens text att kvinnan sett sitt ex på stan med den nya. Det kan vara så att han lämnat min huvudkaraktär för att vara med henne istället. Ska bli spännande att se hur det här artar sig.

Om ni var jag, skulle ni dela med er av texterna utanför skrivgruppen? Exempelvis här, eller i en egen blogg? Kommentera gärna!