Ja, hej vad det går. Jag har lagt mig på ett mål som jag tror att jag kommer klara utan att skriva ihjäl mig. Jag jobbar ju trots allt heltid och har inte semester förrän 28 juli.
Som vanligt när jag börjar dyka ner i min text så känner jag det dåliga självförtroendet krypa sig på. Är det verkligen tillräckligt bra? Håller storyn? Eller snarare, kan jag göra storyn rätta? Blir det tillräckligt bra. Jag tycker ju idén är riktigt bra, jag gillar mina karaktärer, men ändå är jag osäker om jag kommer hålla ända fram till en hel bok. Som vanligt. Kanske är jag bättre på långnoveller?
Idag lyckades jag skriva nästan hela ordmålet på vägen till och från jobbet. Skönt att bara behöva renskriva när man kommer hem efter en heldag. Jag känner att jag har mycket att skriva, men är som sagt osäker på att det är tillräckligt. bra. Jag vet att jag inte borde börja med samvetskval och ångest redan nu, men jag har ju jobbat med de här karaktärerna i tre år, så jag känner dem rätt väl.
Nu har storyn tagit en annan vändning än förra gången då jag tyckte att det blev för glatt alldeles för snabbt. Mötet mellan mina huvudkaraktärer kommer komma lite senare och den kvinnliga är på väg att hitta tillbaka till sig själv, men är inte fullt där ännu. Mötet med den manliga välter omkull henne känslomässigt och så börjar det om igen. Jag känner att det känns mer trovärdigt än att hon ska börja må bättre för att hon träffa honom igen, det är ju bara töntigt när jag tänker efter. Jag gillar inte sådant sockersött och rakt fram mot lyckan. Det ska vara lite krokigt och några omvägar på resan dit.
