Det här med redigering

Jag skrev ju råmanuset till ELS (vill inte avslöja titeln ännu) under camp nano förra året. Drygt 65 000 ord skrevs på 30 dagar och det märks att jag bara skrev allt som poppade upp i huvudet om jag inte kom på exakt vad jag ville skriva. Nedan mening är ett sådant exempel. Den manliga huvudkaraktären är på lunchdejt och hon äter lax. Vad han äter, ja...

Han tog en tugga av vad det nu är han äter och suckade när såsen smälte på tungan. Han kanske också äter lax förresten. 

Vad tror du att en marknadsstrateg som heter Daniel äter till lunch? Han dricker en öl till (lättöl kanske, men hon dricker vitt vin till sin lax, väldigt internationellt). Jag måste dessutom komma på vad bolaget han jobbar för heter. Det heter just nu xx & xx.

För övrigt gick jag med i Litterära konsulters påskutmaning för att få lite mer grund att stå på i mitt skrivande. De sänder live varje dag och ger en uppgifter att göra under hela påsken. Den utmaningen kommer jag använda till mitt pågående camp NaNo-projekt som går under arbetsnamnet Bröllopskoordintorn. Oerhört fantasifullt. ;)

Men glad påsk på er, stanna hemma, tvätta händerna och this too shall pass! Love ya!

Rapport från camp nano april 2020

För en vecka sedan ungefär började jag skriva ett inlägg här med rubriken "The struggle is real". Jag hade riktigt dålig självskrivkänsla och skrivtvivel å det grövsta. Det blir inte lättare när man jobbar hemma i rådande corona-tider och umgås med sina egna tankar hela dagarna, vill jag lova.

Pratade med en kär vän om det här med kreativitet och hur man blottar sin själ i det man gör, men det känns som att man inte får någon cred för det. Alla andras verk blir lyfta men inte ens eget. Jag skrev ett inlägg på Instagram om det och fick fina kommentarer från flera håll.

Sedan fick jag en lite hemlig spark i baken från ett oväntat håll och nu sitter jag här och redigerar min första NaNo jag skrev 2014 som blev klar under camp i juli förra året. Jag skrev i vild förtvivlan drygt 65 000 ord på 30 dagar. Nu redigerar jag den texten i lika rasande fart. Word kan inte ens köra sin vanliga stavningsprogram på grund av alla stavfel. Jag har alltså inte ens öppnat det här dokumentet sedan 30 juli förra året.

Visa det här inlägget på Instagram

Going rebel during #campnanowrimoapril2020 and started editing my nano 2014 project that I finally finished during camp last July. I think Daniel and Amanda deserves their happily ever after, and maybe, just maybe it'll be good enough to send to a publisher..

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare) 5 Apr 2020 kl. 3:19 PDT

Nu 30 sidor in med grovredigering inser jag att den inte alls är så kass som jag befarade. Nästan så att jag tycker att den är bra och jag ser fram emot att fortsätta läsa för att se vad som händer, även om jag vet vad som händer.

Dessutom skriver jag camp nano under tiden. Har lagt mig på ett realistiskt mål om 1000 ord per dag, och även den berättelse börjar arta sig riktigt bra. Som vanligt har jag inte panerat alltför mycket innan utan kör mycket på känsla, även om idén har legat och grott sedan i januari någon gång.