Då drar vi i gång nästa redigeringsrunda... eller prokrastinera mera

Då har novellen varit iväg hos två stycken "critique partners", och allt var inte superdåligt! Visst, saker berhöver ändras och läggas till, utökas och tas bort. Det hade jag väntat mig, men mitt dåliga självförtroende sa mig att det borde vara mer. Väldigt värdefull och lärorik feedback.

Och vad gör jag då, när resten av familjen är borta, solen har gått i moln och ingen tvingar mig av njuta av semester? Tror ni att jag redigerar? Nja, jag har öppnat dokumenten och sammanfogat med min originaltext. Sen har jag planterat om blommor, bakat fröknäcke, städat lite, tömt och fyllt diskmaskinen, druckit kaffe, hängt tvätt och tvättat, vandrat planlöst omkring och undrat vad jag ska ta mig till... Prokrastinering på hög nivå, med andra ord.

Kanske beror det på att deadlinen är för långt bort? Behöver den positiva stressen, det vet jag, men vore det inte bättre att ta tag i det nu, istället för att sitta sista kvällen och panikredigera?

Nä, man kanske skulle ta och vika lite tvätt eller städa lillfisans rum istället? :P

Redigering, visst älskar vi det?

Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.

Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det.  Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.

Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.

Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.

Saker som gör en författare glad

Upptäckte tack vare en författarkollega att antologin Översinnlig njutning och min novell Uppvaknanden nu finns på Storytel. Så ni som har Storytel, in och läs med er! :)

För övrigt har jag fått för mig att jag ska börja skriva så smått på engelska igen, då jag blev inbjuden till ett community av engelskspråkiga författare av en annan trevlig kollega. Plötsligt har jag en deadline att arbeta mot. Självdisciplinen är inte den bästa, men skam den som ger sig!

Första redigeringen klar

Ja, nu har jag gått igenom de första 12 färdigskrivan kapitlen i fantasystoryn och fört in ändringar och tillägg i respektive kapitel. Nu är det dags att föra samman dem igen till ett stort dokument och samtidigt läsa igenom igen. Man kan aldrig vara för noga när man redigerar, har jag hört.

Det har tillkommit en ny, kortare prolog, något till kapitel för det första var så enormt långt och massor av fler tillägg. Det känns bra. Ändå gnager självkritikern i mig på min axel och undrar om det är tillräckligt fantasy för att vara fantasy. Är mina alver tillräckligt övernaturliga? Behöver jag få in mer magi och ännu mer bakgrundsstory till elakingens motiv? Gah! Vad har jag gett mig in på?

På plussidan är att jag nu har över 100 likes på facebook. Bara det är en liten bedrift i sig. ;)

Så nära, men ändå så långt borta

När jag skulle somna igår lyckades jag så klart få ett break through i fantasyprojektet. Jag har länge ojat mig om att jag tycker att mina alver är lite väl unga för alla hemskheter som kommer hända dem och inte riktigt fått det jag har planerat att gå ihop med tidsperspektivet. Jag vill ju inte att det ska vara megahopp mellan sakerna som händer. Igår kom jag alltså på hur jag ska lägga upp det. Tjoho! tänkte jag och somnade glad i hågen. Vaknade likadant. Skrev några rader på tåget på väg till jobbet (resten av tiden ägnades åt bok tre i A Song of Fire and Ice samt att muttra över tågmöten som drar ut på tiden) och kände mig ändå positiv när jag kom till jobbet. Pladdrade på om min idé på fikarasten, men sedan slog huvudvärken från helvetet till. Det slutade med att jag fick gå hem. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig.

Väl hemma tänkte jag att den där känslan skulle återinfinna sig, men icke. Istället har jag brottats med knasungarna och spelat tevespel (som iofs kan ses som research). Huvudvärken ligger fortfarande och stör i bakhuvudet så nu tar jag och klappar igen butiken för idag och hoppas att det känns bättre i morgon.