Rapport från #nanowrimo

Hej vad det går, skulle jag vilja skriva. Det går just inte riktigt så för tillfället, men det går framåt och det måste jag ändå få lov att säga att det är helt okej. Jag hade ju faktiskt inte förväntat mig att jag skulle klara av att skriva 50000 ord på en månad. Att jag nu ligger på knappa 20k är för mig ett stort framsteg. Berättelsen har tagit sina egna vägar, karaktärer som jag inte alls planerat för har dykt upp och förvridit huvudena på mina karaktärer, men nu är de äntligen på väg tillbaka till varandra.

Det var länge sedan en berättelse uppslukade mig så. Karaktärerna gör sig konstant påminda och jag pratar om den som om de vore mina vänner, berättar vad de gillar, vad de gör just nu. Om ni vill veta vad de gör just nu så ska de leka "Sanning och konka" på ett landställe. Den positiva stressen om att ha en deadline funkar faktiskt riktigt bra.

Detta är ju bara en testomgång, dessutom, men det är roligt att se vad som faktiskt kommer ut när man sätter sig ned med sina karaktärer och låter dem prata.

Dilemman...

Det går verkligen framåt med NaNo-projektet. Härligt, men lite skrämmande när berättelsen tar vägar som jag inte planerat för. Som när det dyker upp kvinnor som vill förföra min manliga karaktär och locka bort honom från min kvinnliga. Nu börjar bli orolig för att de aldrig ska hitta tillbaka till varandra. Fast det är ju inte mer än rätt att han får en beundrare när min kvinnliga kommer att träffa en väldans trevlig britt inom kort.

Det är bara det att de inte beter sig som jag har planerat. Jag visste att de skulle vara lite olydiga och obstinata, som mina karaktärer alltid är, men att gå och kära ned sig i andra när de egentligen bara vill ha varandra, det är ju inte helt okej, faktiskt. Det är detta som är lite farligt när man sitter under tidspress och bara skriver, inte redigerar eller ändrar förrän månaden är slut. Spännande, ja, men frustrerande när det inte blir som jag tänkt mig.

Jag har ju redan skrivit en del av slutet. Jag vill ju att hon ska nästla sig in i hans hjärta ännu en gång, men hur ska det gå när han går och träffar en annan kvinna? Triangeldrama i all ära, men fyrkantsdrama? Har någon hört talas om det? :P Har jag tagit mig vatten över huvudet?

Ugh, bara att skriva på och se vad som händer...

Pepp emottages tacksamt!

So this happened... #nanowrimo

Jag hade ju inte tänkt att delta i NaNoWriMo i år. För jag har ju inte tid. Jag hinner inte skriva så mycket på en månad. Jag hade ju redan förvarnat chefen om att i november nästa år, då kommer jag ta lite semester, bara så att du vet. Men jahapp. Då var man anmäld i alla fall. Jag ser det som research och lite prestationspress bara. Jag förväntar mig inte alls att skriva 50 000 ord på en knapp månad.

Några fler där ute? Wanna be writing buddies? adda arellskan :)

Jag finns på facebook!

Ja, nu gjorde jag slag i saken och skaffade mig en gilla-sida på fejjan. Har skrivit massor den senaste tiden och idag hittade jag äntligen tillbaka till min fantasy efter många veckors träda. Det var dags, och så kul! Jag gillar't. :) Gilla du med! :P

Hamarsmans Dotter - Ronnie G. Lundin

För en tid sedan fick jag denna bok på posten och lovade dyrt och heligt att läsa och recensera. Läsa gjorde jag, recenserandet not so much.

Hamarsmans Dotter - Ronnie G. Lundin

FÅRÖ 1417-1457 Johnanna och Håkan flyttar som nygifta in på Hoburga gård, gården som deras fäder stred om under deras levnad. Familjen växer och de får snart flera barn. På granngården bor den vackra Märit med sin make. Håkan känner en dragning till henne som är svår att motstå, något som får oanade konsekvenser för hans familj. 
Svek följs av dråp och mord och i skogens skugga vakar en osalig ande, en gotländsk byse, medan han vaktar på den skatt han en gång stal. Hamarsmans dotter är en fristående fortsättning på boken om Ivar Hamarsman.

Jag har inte läst Ivar Hamarsman, men det känns som om det egentligen inte behövs. Vi följer Johanna och Håkan genom upp- och nedgångar, men får även inblick i flera familjers liv på Fårö. Jag gillar att läsa om en tid och en plats som jag själv inte kan så mycket om. Lundin får in folktron med gotländska bysar, sätt att hålla otyg borta som ger lite magi över det hela och blandar det med kärlek och sorg på ett ypperligt sätt.

Även "kändisar" från 1400-talet dyker upp titt som tätt och det blir en hel del name-dropping, som jag personligen skulle kunna vara utan. Många namn att hålla reda på, som kanske egentligen inte har något med historian att göra, men som ger den den 1400-talsflärden som sätter tonen. Dock gör det att historien stundtals blir spretig, med många korta kapitel så att man ibland tappar bort huvudpersonerna. Det är möjligt att detta är ett av Lundins stilistiska knep, och eftersom jag inte har läst något annat av honom så kan jag ju inte uttala mig om det. Det ger mig mersmak och det är inte helt omöjligt att jag i framtiden kommer läsa mer av honom.

Jag skulle gärna fördjupa mig mer i sonen Matts i en framtida bok. Han som lämnar en misshandlande, otrogen fader och kuvad moder efter sig på Fårö och gör ett liv för sig i Visby. Det finns flera personer i boken som man bara skymtar, men som säkert har en historia att berätta för oss.

Hamarsmans Dotter är utvigen på Mörkersdottir Förlag och finns att köpa lite här och var på nätet. Är du intresserad av historiska romaner så rekommenderar jag den absolut!