Så nära, men ändå så långt borta

När jag skulle somna igår lyckades jag så klart få ett break through i fantasyprojektet. Jag har länge ojat mig om att jag tycker att mina alver är lite väl unga för alla hemskheter som kommer hända dem och inte riktigt fått det jag har planerat att gå ihop med tidsperspektivet. Jag vill ju inte att det ska vara megahopp mellan sakerna som händer. Igår kom jag alltså på hur jag ska lägga upp det. Tjoho! tänkte jag och somnade glad i hågen. Vaknade likadant. Skrev några rader på tåget på väg till jobbet (resten av tiden ägnades åt bok tre i A Song of Fire and Ice samt att muttra över tågmöten som drar ut på tiden) och kände mig ändå positiv när jag kom till jobbet. Pladdrade på om min idé på fikarasten, men sedan slog huvudvärken från helvetet till. Det slutade med att jag fick gå hem. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig.

Väl hemma tänkte jag att den där känslan skulle återinfinna sig, men icke. Istället har jag brottats med knasungarna och spelat tevespel (som iofs kan ses som research). Huvudvärken ligger fortfarande och stör i bakhuvudet så nu tar jag och klappar igen butiken för idag och hoppas att det känns bättre i morgon.

Onwards

Har tagit ett krafttag med fantasystoryn på sistone. Det går verkligen framåt. Jag har just insett att jag börjar närma mig början på slutet av den. Den där vändpunkten som trappar upp mot det stora som kommer hända i slutet av boken. Hittills är det rätt lugnt, men snart vänder det alltså. Känns stort på något sätt att ha kommit så långt. Samtidigt kommer tvivlen. Är det verkligen tillräckligt bra? Skulle de egentligen kunna vara människor och inte alver? Hur olika är de egentligen människor? Är sceneriet tillräckligt för att man ska förstå att det är fantasy?

Ugh, nu sitter fru pessimist på axeln och skäller på mig...

Tävlingstips!

Ett härligt fantasypaket kan bli ditt! Visst vore det mysigt att ha att läsa i jul? :) Klicka på bilden för att komma till Gabriellas blogg, och tävla du med!

NaNoWriMo är över

Ja, för den här gången. Trots att jag bara lyckades komma upp till knappt 26k ord så känner jag mig ändå ganska nöjd min testomgång. Jag har ett bra material att arbeta vidare på med karaktärer som är välgrundade och omtyckta av mig för det mesta. ;)

Nu tar jag ett litet break från skrivandet. Ja, helt kan man väl aldrig sluta, men jag tänker inte sätta mig och skriva på "beställning" på ett tag, utan tänkte ta det lite som det kommer, helt enkelt. Det känns som ett bra beslut. Backa lite, ladda om och så på't igen. Jag har fortfarande min skrivkurs att bli klar med. Nu blev det ju lite tokigt med den för jag fortsatte att skriva på de karaktärerna jag börjat med där, så jag får se om jag går tillbaka till något av mina andra projekt som jag inte skrivit lika mycket på. Eftersom temat är bygg din berättelse så blir det ju lite fel när man skrivit så pass mycket på den redan. Vi får se helt enkelt. ;)

Smälta NaNo-upplevelse och njuta av den analkande julen! Tjing!

Rapport från #nanowrimo

Hej vad det går, skulle jag vilja skriva. Det går just inte riktigt så för tillfället, men det går framåt och det måste jag ändå få lov att säga att det är helt okej. Jag hade ju faktiskt inte förväntat mig att jag skulle klara av att skriva 50000 ord på en månad. Att jag nu ligger på knappa 20k är för mig ett stort framsteg. Berättelsen har tagit sina egna vägar, karaktärer som jag inte alls planerat för har dykt upp och förvridit huvudena på mina karaktärer, men nu är de äntligen på väg tillbaka till varandra.

Det var länge sedan en berättelse uppslukade mig så. Karaktärerna gör sig konstant påminda och jag pratar om den som om de vore mina vänner, berättar vad de gillar, vad de gör just nu. Om ni vill veta vad de gör just nu så ska de leka "Sanning och konka" på ett landställe. Den positiva stressen om att ha en deadline funkar faktiskt riktigt bra.

Detta är ju bara en testomgång, dessutom, men det är roligt att se vad som faktiskt kommer ut när man sätter sig ned med sina karaktärer och låter dem prata.