Äntligen klar!

Nu är novellen inskickad för sista gången till redaktörn. Så skönt att ha det gjort och slippa tänka på deadlines ett tag nu. Även om det är bra med deadlines så har jag märkt att det tillsammans med en del övertid på jobbet har gjort att jag inte riktigt mår som jag ska.

Nu kommer så klart nästa fundering, den här är ju på engelska, bör jag starta en mer internationell blogg? Eller ska jag börja skriva på engelska här? Lite knepigt är ju att bloggadressen är på svenska. För promos och eventuellt bloghop lär det bli i samband med utgivningen av antologin, det är jag realtivt säker på. Å andra sidan, hur mycket mer på engelska kommer jag att skriva? Det vet man ju inte... Kanske ska köra en kombo, flytta denna till en mer internationell adress och köra både svenska och engelska. Det kan funka.

Men nu ska jag faktiskta ta och lämna datorn och sätta mig med en bok istället. Ha en härlig söndag!

Ibland går bara luften ur en

Novellen till halloween-antologin är i princip klar. En sista genomläsning och sedan ska den skickas till redaktörn. Det känns jätteskönt. Känns som om hela våren och sommaren har kretsat kring den. Jag har haft varken tid eller ork till att skriva på något annat. Det kändes inte roligt på något sätt. Inte blev det bättre av att den där andra novellantologin jag pratade om inte blir av. För att mitt sätt att skriva inte passar in med övrigas.

Det slog hårt. Det gjorde ont. Det kändes inte rättvist att bli dömd på en testtext som man skrivit under press och med lite "utrymme" och specifik scen, något som inte nämndes vid tillfrågan.

Samtidigt vill jag känna mig stolt över att jag inte skriver som alla andra. Att jag är unik. För vem vill läsa tio noveller skrivna efter samma mall? Celebrate diversity!

De novellantologier jag har läst, och jag har läst en hel drös, har varit totalt olika från novell till novell, det är det jag har tyckt varit charmen. Alla har tolkat temat på olika sätt. Nu senast läste jag Älska noveller: 30 nyanser av kärlek. Totalt skilda från varandra, men på samma tema. Och helt underbara.

Nu försöker jag hitta tillbaka till min röst, mitt unika jag och känna mig nöjd och glad igen. Men först läsa igenom Halloween-novellen igen och skicka in den så att jag inte har den hängande över mig. ;) Sen tror jag att mina alver vill ha lite besök och kärlek. Kanske en och annan vampyr också.

Var inte rädd för att sticka ut! Stå för den du är! Du är bra, precis som du är. Peace out!

Det hände en grej...

Det kan vara så att jag lovat vara med i en till antologi. Med två noveller. Deadline i oktober. Hoppsan. Det är tur att jag är på sluttampen på den andra novellen och att den ska publiceras i början av oktober. Det går bra nu. Om det bara inte vore för all beordrad övertid på jobbet så skulle livet vara rätt bra just nu. ;)

Då drar vi i gång nästa redigeringsrunda... eller prokrastinera mera

Då har novellen varit iväg hos två stycken "critique partners", och allt var inte superdåligt! Visst, saker berhöver ändras och läggas till, utökas och tas bort. Det hade jag väntat mig, men mitt dåliga självförtroende sa mig att det borde vara mer. Väldigt värdefull och lärorik feedback.

Och vad gör jag då, när resten av familjen är borta, solen har gått i moln och ingen tvingar mig av njuta av semester? Tror ni att jag redigerar? Nja, jag har öppnat dokumenten och sammanfogat med min originaltext. Sen har jag planterat om blommor, bakat fröknäcke, städat lite, tömt och fyllt diskmaskinen, druckit kaffe, hängt tvätt och tvättat, vandrat planlöst omkring och undrat vad jag ska ta mig till... Prokrastinering på hög nivå, med andra ord.

Kanske beror det på att deadlinen är för långt bort? Behöver den positiva stressen, det vet jag, men vore det inte bättre att ta tag i det nu, istället för att sitta sista kvällen och panikredigera?

Nä, man kanske skulle ta och vika lite tvätt eller städa lillfisans rum istället? :P

Redigering, visst älskar vi det?

Som ni vet skrev jag en novell till en antologi förut. På engelska dessutom. För någon vecka sedan kom den tillbaka från redaktören. "Rättad" och kommenterad. Vid första anblicken blev jag riktigt nedslagen. Hittade inte ett enda positivt ord, bara saker att ändra, flytta på, utveckla och ta bort. Rött, rött, rött... I helgen gick jag igenom kommentarerna igen, tog bort det som behövdes, rättade till och så vidare. En hel del upprepningar och onödiga dilaogtaggar försvann. Nu kändes det inte alls lika negativt som det gjorde vid första anblicken.

Redaktören gör det ju för att storyn ska bli så bra som den bara kan bli. Det var väldigt nyttigt, för trots att jag har haft genomläsare blir det inte alls lika bra som när någon helt utomstående gör det.  Alldeles nyss blev jag helt klar med själva rensningen och småändringar. Nu ska jag gå in på djupet och skriva om en hel scen, utöka slutet, flytta på bakgrundsinformation som bör stå tidigare i berättelsen och lägga till lite där det behövs.

Det känns bra. Jag är på banan igen och jag hatar inte storyn som jag gjorde vid ett tillfälle. Samtidigt skulle det varit roligt med att höra vad hon faktiskt tyckte VAR bra, inte för att hon skrev rent ut att det var dåligt, men ändå.

Detta var alltså mycket nyttigt och storyn kommer garanterat bli mycket bättre med de ändringar jag behöver göra. Jag får göra lite avkall på min normala skrivstil, men det är helt okej.