Gick in till maken för att konferera kring alvers livspann, igen. Jag har lite svårt med det här med tidsperspektiv iom att alver är så gott som odödliga. En av huvudkaraktärerna, min alvprinsessa, har tjatat till sig vapenlektioner och hennes blivande närmsta vakt ska hjälpa henne. Hon vill nämligen regera tillsammans med folket, förstå deras sinnen, deras viljor osv, till skillnad mot hennes föräldrar som regerat åt dem. Jag frågade hur länge en alv regerar. Förklarar varför och så vidare när femåringen lägger sig i.
Sonen: "Varför ska hon [min alvprinsessa] lära sig slåss?"
Jag: "För att hon är tuff."
Sonen: "Meh, man får inte slåss."
Jag: "Okej, hon lär sig krigskonster."
Sonen: "Varför då?"
Jag: "För att hon är cool."
Sonen: "Men jag vill också lära mig kriga."
Jag: "När du blir 19 så kanske du får göra lumpen."
Han:"Vad är det?" frågar han.
Jag: "Militärtjänstgöring, där man får lära sig skjuta med gevär."
Sonen: "Med laserpistol?!"
Han blir dock inte lika impand när han får reda på att det antagligen inte finns något sådant fancy...Good booktalk.
28 mars 2014
27 mars 2014
Skrivschema
Jag håller på och läser igenom Stephen Kings Att skriva - En hantverkares memoarer just nu. Har sett att många rekommenderar den och den är riktigt intressant. Första delen är rena memoarer, små anekdoter från hans liv och leverne och hur han började skriva. Andra delen är själva skrivskolan. Jag har redan tidigare kommit fram till att jag behöver ha ett mer dedikerat skrivschema än vad jag haft hittills. Det är ju lätt att säga att man bara ska sätta sig ner och skriva, men det finns alltid saker som kommer i vägen. Jag har haft som mål att sitta ca en timme och dagen och jobba med min text på ett eller annat sätt. Kings målsättning är att skriva 2000 ord om dagen oavsett hur lång tid det är.
Nu när jag är arbetslös har jag plötsligt massor med tid att sitta med texten och skriva. Har verkligen kommit in i ett flow och skriver mest hela tiden. Både när jag är ensam hemma och när resten av familjen är hemma. Det är jättekul att se hur karaktärerna utvecklas och berättelsen tar form, även om den kanske inte riktigt tar de vägarna som jag har planerat. Men så är det ju sällan. Karaktärerna har sina egna röster och idéer och man kan ju inte gärna hindra dem från att tycka och tänka, det skulle bli väldigt tråkigt att läsa då.
2000 ord per dag verkar relativt uppnåeligt, men King rekommenderar att man börjar med ett lite mindre mål, kanske 1000 ord per dag. Hittills idag har jag skrivit nästan 300 och det går framåt. Spotify-listan skvalar ur högtalarna och jag sitter bänkad vid köksbordet där inte så mycket annat än disken stör mig. Jag har nära till kaffekannan och snacks om jag skulle behöva, jag har en bra arbetsplats helt enkelt. Ändå är det svårt att inte tänka på alla andra måsten, men jag måste ta mig tiden att skriva också om jag ska bli klar med råmanuset någon gång.
Hur och när skriver ni bäst? Har ni några fasta rutiner, eller tar ni dagen som den kommer? Jag är idel öra för att förbättra min disciplin!
Nu när jag är arbetslös har jag plötsligt massor med tid att sitta med texten och skriva. Har verkligen kommit in i ett flow och skriver mest hela tiden. Både när jag är ensam hemma och när resten av familjen är hemma. Det är jättekul att se hur karaktärerna utvecklas och berättelsen tar form, även om den kanske inte riktigt tar de vägarna som jag har planerat. Men så är det ju sällan. Karaktärerna har sina egna röster och idéer och man kan ju inte gärna hindra dem från att tycka och tänka, det skulle bli väldigt tråkigt att läsa då.
2000 ord per dag verkar relativt uppnåeligt, men King rekommenderar att man börjar med ett lite mindre mål, kanske 1000 ord per dag. Hittills idag har jag skrivit nästan 300 och det går framåt. Spotify-listan skvalar ur högtalarna och jag sitter bänkad vid köksbordet där inte så mycket annat än disken stör mig. Jag har nära till kaffekannan och snacks om jag skulle behöva, jag har en bra arbetsplats helt enkelt. Ändå är det svårt att inte tänka på alla andra måsten, men jag måste ta mig tiden att skriva också om jag ska bli klar med råmanuset någon gång.
Hur och när skriver ni bäst? Har ni några fasta rutiner, eller tar ni dagen som den kommer? Jag är idel öra för att förbättra min disciplin!
19 mars 2014
Det här med berättarperspektiv
Jag skriver för det mesta i tredje person och brukar (i alla fall för det mesta) skriva ur båda huvudkaraktärernas perspektiv. I min fantasy som jag skriver nu har det blivit väldigt mycket ur den manliga karaktärens synvinkel och ytterst lite ur den kvinnliga. Försöker föra in hennes synvinkel med, men då det är den manliga jag har jobbat med så länge, så går det knaggligt. ;)
Själv föredrar jag att dela upp delarna så att man klart hör och förstår vem det är som pratar, iofs inte alls svårt när det är hon och han, men har läst många böcker där det är en helt allvetande berättarröst och man ibland inte riktigt vet vem det är som tycker och känner. Jag vet att man ska skriva det man känner sig mest bekväm med, men samtidigt är det ju inte fel att utforska andra alternativ heller. Decisions decisions...
Jag har i alla fall lyckats skriva någon sida till. Håller just nu på med uppväxten av våra hjältar och det är mycket utveckling och grundarbete just nu. Hur de tacklar de roller som de fötts till att ta, oviljan att ha sitt öde utstakat åt sig redan från början. Rebelliska tankar och så vidare. Rätt spännande faktiskt.
Själv föredrar jag att dela upp delarna så att man klart hör och förstår vem det är som pratar, iofs inte alls svårt när det är hon och han, men har läst många böcker där det är en helt allvetande berättarröst och man ibland inte riktigt vet vem det är som tycker och känner. Jag vet att man ska skriva det man känner sig mest bekväm med, men samtidigt är det ju inte fel att utforska andra alternativ heller. Decisions decisions...
Jag har i alla fall lyckats skriva någon sida till. Håller just nu på med uppväxten av våra hjältar och det är mycket utveckling och grundarbete just nu. Hur de tacklar de roller som de fötts till att ta, oviljan att ha sitt öde utstakat åt sig redan från början. Rebelliska tankar och så vidare. Rätt spännande faktiskt.
09 mars 2014
Att skriva till sin målgrupp
Jag läser väldigt mycket böcker. Både på svenska och engelska. Jag föredrar att läsa böcker på deras ursprungsspråk, ja i alla fall engelska. I vissa fall slås jag av tanken att jag faktiskt skulle kunnat skriva boken bättre själv, vilket triggar mig och motiverar mig att skriva på.
Ett sådant exempel är Eldbunden av Ylva Lee Lindell. Visst, hvuudpersonen går på gymnasiet och språket i boken är således ungt, fyllt med slang och dylikt. Jag har inget emot slang, om det används på rätt sätt. Det är helt okej att använda det i dialoger, men i texten? Not so much. Speciellt inte när det inte är Mindra, huvudpersonen, som "talar". Jag menar, när karaktäreren är 40+ och det står kollar i texten istället för tittar, då blir jag lite irriterad. Det funkar bra när det är Mindra som sagt, men inte med någon annan berättarröst. Själva grundstoryn är jättebra, men den hade kunnat utvecklats till något mer, ännu bättre. Det kändes dessutom som att slutet kom för snabbt, utan en hel del frågor besvarades. Det blev för abrupt. Jag förstår att det kommer fler böcker i serien, men när sista delen av boken handlar om en resa till ett visst mål och sedan tar författaren inte upp någonting om detta mål eller personen de ska träffa, ja då känner man sig lite snuvad på konfekten.
Jag skriver mot en äldre publik och har således ett mognare språk. Jag skriver inte slang om tillfället inte specifikt kräver det. Jag skriver heller inte på dialekt. Det kanske gör mig lite tråkig och gammaldags, men det är så jag skriver och det är sådant jag tycker om att läsa. Jag kanske är lite pretentiös, men jag gillar faktiskt inte hur språket håller på att förslangas. Man ska inte skriva talspråk såvida det faktiskt inte är någon som pratar.
Mina karaktärer är oftast vuxna och det är den publiken jag vänder mig till också. Fantasystory är dock annorlunda, den börjar när huvudkaraktärerna är små och vi får följa dem tills de är runt 20. Alltså får jag anpassa mitt språk lite vart efter de växer.
Ett sådant exempel är Eldbunden av Ylva Lee Lindell. Visst, hvuudpersonen går på gymnasiet och språket i boken är således ungt, fyllt med slang och dylikt. Jag har inget emot slang, om det används på rätt sätt. Det är helt okej att använda det i dialoger, men i texten? Not so much. Speciellt inte när det inte är Mindra, huvudpersonen, som "talar". Jag menar, när karaktäreren är 40+ och det står kollar i texten istället för tittar, då blir jag lite irriterad. Det funkar bra när det är Mindra som sagt, men inte med någon annan berättarröst. Själva grundstoryn är jättebra, men den hade kunnat utvecklats till något mer, ännu bättre. Det kändes dessutom som att slutet kom för snabbt, utan en hel del frågor besvarades. Det blev för abrupt. Jag förstår att det kommer fler böcker i serien, men när sista delen av boken handlar om en resa till ett visst mål och sedan tar författaren inte upp någonting om detta mål eller personen de ska träffa, ja då känner man sig lite snuvad på konfekten.
Jag skriver mot en äldre publik och har således ett mognare språk. Jag skriver inte slang om tillfället inte specifikt kräver det. Jag skriver heller inte på dialekt. Det kanske gör mig lite tråkig och gammaldags, men det är så jag skriver och det är sådant jag tycker om att läsa. Jag kanske är lite pretentiös, men jag gillar faktiskt inte hur språket håller på att förslangas. Man ska inte skriva talspråk såvida det faktiskt inte är någon som pratar.
Mina karaktärer är oftast vuxna och det är den publiken jag vänder mig till också. Fantasystory är dock annorlunda, den börjar när huvudkaraktärerna är små och vi får följa dem tills de är runt 20. Alltså får jag anpassa mitt språk lite vart efter de växer.
04 mars 2014
På bibblan hittar man grejer...
Fick äntligen meddelande om att sista delen i Engelforstrilogin fanns ledig på bibblan så det blev en tur dit idag. Passade på att fråga efter skrivarböcker när jag ändå var där. Kom hem med en hel kasse böcker. ;) Biblioteket är bra! Bibliotekarier är bra! Nu ska här studeras, läsas och skrivas!
03 mars 2014
Att avsluta det man påbörjat
Det har alltid varit ett av mina största problem när det kommer till skrivandet. Idéer saknas inte, men jag har verkligen svårt att se dem till sitt slut. Ibland är det bara så att det inte är en historia som jag vill fortsätta med, men oftast är det en bra idé som jag bara inte slutarbetar. Eller så tappar jag intresset efter ett tag.
Som jag skrivit tidigare så har jag skrivit en hel del fanfiction, då framför allt inom Jane Austens värld. Jag har en jag helt skrivit klart, men det tog lång tid, även om jag publicerade ett kapitel i taget och fick kommentarer direkt som uppmuntrade till att skriva vidare så är det så mycket annat som spelar in. Jag känner mig mest bekväm med romantikgenren, men tycker det är roligast med första möten eller storyn fram tills dess att mina karaktärer inser att de faktiskt är kära i varandra och sen tappar jag liksom sugen på att skriva. Dock så behöver man ju skriva om det vardagliga, "tråkiga", också.
Problemet med att ha en massa påbörjat, speciellt då min fanfictions som jag redan lagt ut på fanfiction.net och då har en hel del följare som väntar på nästa del, gör att jag har svårt att fokusera bara på en av mina historier i taget. Alltså måste jag skriva klart det jag lagt ut där. Jag vet att det bara är att sätta sig på rumpan, stänga av facebook och annat som stör och köra in hörlurarna i öronen, sätta på musik och bara skriva. Det är något jag kommer ta vara på när barnen är på dagis de få timmarna de får gå nu när jag är arbetslös. Skivandet. Ensam. Utan barn som pockar på uppmärksamhet.
Som jag skrivit tidigare så har jag skrivit en hel del fanfiction, då framför allt inom Jane Austens värld. Jag har en jag helt skrivit klart, men det tog lång tid, även om jag publicerade ett kapitel i taget och fick kommentarer direkt som uppmuntrade till att skriva vidare så är det så mycket annat som spelar in. Jag känner mig mest bekväm med romantikgenren, men tycker det är roligast med första möten eller storyn fram tills dess att mina karaktärer inser att de faktiskt är kära i varandra och sen tappar jag liksom sugen på att skriva. Dock så behöver man ju skriva om det vardagliga, "tråkiga", också.
Problemet med att ha en massa påbörjat, speciellt då min fanfictions som jag redan lagt ut på fanfiction.net och då har en hel del följare som väntar på nästa del, gör att jag har svårt att fokusera bara på en av mina historier i taget. Alltså måste jag skriva klart det jag lagt ut där. Jag vet att det bara är att sätta sig på rumpan, stänga av facebook och annat som stör och köra in hörlurarna i öronen, sätta på musik och bara skriva. Det är något jag kommer ta vara på när barnen är på dagis de få timmarna de får gå nu när jag är arbetslös. Skivandet. Ensam. Utan barn som pockar på uppmärksamhet.
Alla dessa projekt
Jag har en mapp på datorn med påbörjade och avslutade projekt. Jag kan avslöja att det är fler påbörjade en avslutade. Jag har något problem med att avsluta saker. Vissa av dessa projekt kommer aldrig bli avslutade, för det var en idé jag hade, men sedan inte blev något mer än så, men jag har inte hjärta att slänga dem. Det kan ju ge inspiration vid ett senare skede. De flesta projekten är fanfiction i dagsläget, men där trängs även mina egna historier och karaktärer.
Jag har förstått att jag behöver prioritera, skaffa disciplin och ett skrivschema. Min tanke i början av året var att ta minst en timme och dagen och sitta med mina skriverier. Det behöver egentligen inte bli något nytt skrivet, kan bli genomläsning, research eller allmän brainstorming och inspirationsletande. Min senaste insikt är att det som började som en fantasynovell troligen blir en trilogi. Enligt maken är alla goda fantasyböcker minst tre i en serie. Han är även till stor hjälp med mycket av "faktan", även om jag skapar min egen värld så måste den ju grunda sig någonstans. Någon sorts allmän fantasynorm finns det ju. Vilket i och för sig också gör att jag behöver läsa fler fantasyböcker och det är ju inte helt fel. Jag menar, det är ju ändå research. ;) Mitt problem med fantasyböcker som exempelvis Tolkien är att de är så långdragna i början. Det är ingen action direkt. Bara en massa namn, städer och släktträd. I mitt tycke, inte så jätteintressant. Så kommer inte mina böcker börja. Dock vill jag ju att de ska vara trogna genren. Det är där mitt problem ligger just nu. Även om jag älskar mina karaktärer, så vill jag att alla andra också ska göra det.
En bra bok ska fånga dig direkt från första början. Den ska suga in dig och inte låta dig lägga i från dig den förrän du har läst ut den. Man har ju läst en hel del dåliga böcker i sina dagar. Jag är inte en sådan som kan lägga i från mig en bok utan att läsa ut den egentligen, även om jag har blivit bättre på det nu, men det finns ändå en nyfikenhet på hur det kommer sluta. Ibland slås jag av tanken att jag kan skriva bättre, eller jag hade gjort det annorlunda. Det är min drivkraft. Jag vill ju inte framstå som självgod, men jag tror på det jag gör och jag går oftast efter sådant som jag själv skulle kunna tänka mig att läsa. I slutändan är det ju ändå mig själv jag skriver för och ingen annan. Man ska ju skriva det man "känner till", vilket gör att mina historier har stor inspiration i den romantiska genren, Jane Austen and the likes, med en modern flair blandat med lite fantasy (i alla fall just nu).
Under tiden stalkar jag andra författare som jag gillar, hänger i skrivarforum, gör skrivövningar (tex Kreationslotsen och LitteraturMagazinets) när jag känner att andan faller på eller behöver bara skriva något helt annat för en stund. Det är verkligen bra för att få igång flowet när man kört fast. Jag dricker även kopiösa mängder kaffe, lyssnar på musik och ett och annat glas rödvin.
Jag har förstått att jag behöver prioritera, skaffa disciplin och ett skrivschema. Min tanke i början av året var att ta minst en timme och dagen och sitta med mina skriverier. Det behöver egentligen inte bli något nytt skrivet, kan bli genomläsning, research eller allmän brainstorming och inspirationsletande. Min senaste insikt är att det som började som en fantasynovell troligen blir en trilogi. Enligt maken är alla goda fantasyböcker minst tre i en serie. Han är även till stor hjälp med mycket av "faktan", även om jag skapar min egen värld så måste den ju grunda sig någonstans. Någon sorts allmän fantasynorm finns det ju. Vilket i och för sig också gör att jag behöver läsa fler fantasyböcker och det är ju inte helt fel. Jag menar, det är ju ändå research. ;) Mitt problem med fantasyböcker som exempelvis Tolkien är att de är så långdragna i början. Det är ingen action direkt. Bara en massa namn, städer och släktträd. I mitt tycke, inte så jätteintressant. Så kommer inte mina böcker börja. Dock vill jag ju att de ska vara trogna genren. Det är där mitt problem ligger just nu. Även om jag älskar mina karaktärer, så vill jag att alla andra också ska göra det.
En bra bok ska fånga dig direkt från första början. Den ska suga in dig och inte låta dig lägga i från dig den förrän du har läst ut den. Man har ju läst en hel del dåliga böcker i sina dagar. Jag är inte en sådan som kan lägga i från mig en bok utan att läsa ut den egentligen, även om jag har blivit bättre på det nu, men det finns ändå en nyfikenhet på hur det kommer sluta. Ibland slås jag av tanken att jag kan skriva bättre, eller jag hade gjort det annorlunda. Det är min drivkraft. Jag vill ju inte framstå som självgod, men jag tror på det jag gör och jag går oftast efter sådant som jag själv skulle kunna tänka mig att läsa. I slutändan är det ju ändå mig själv jag skriver för och ingen annan. Man ska ju skriva det man "känner till", vilket gör att mina historier har stor inspiration i den romantiska genren, Jane Austen and the likes, med en modern flair blandat med lite fantasy (i alla fall just nu).
Under tiden stalkar jag andra författare som jag gillar, hänger i skrivarforum, gör skrivövningar (tex Kreationslotsen och LitteraturMagazinets) när jag känner att andan faller på eller behöver bara skriva något helt annat för en stund. Det är verkligen bra för att få igång flowet när man kört fast. Jag dricker även kopiösa mängder kaffe, lyssnar på musik och ett och annat glas rödvin.
02 mars 2014
Gjort slag i saken
Den här bloggen har varit påtänkt rätt länge nu, men jag har inte riktigt känt att jag har haft behov av en skrivblogg. Jag har använt min vardagsblogg till mina tankar om skrivandet upp till nu. Nu har livet förändrats och jag har precis blivit arbetslös för första gången ever, tror jag. Helt plötsligt har jag massor av tid till att skriva och nu jäklar ska jag bli klar med ett manus har jag tänkt.
Jag har redan fått en novell publicerad i en novellantologi. Jag var med i novelltävling hos Mörkersdottir förlag och fick då vara med i antologin, trots att jag inte vann. Den finns att köpa här, här och låna här och här. På samma förlag vann jag även en fanfictiontävling med en novell inspirerad av Sofie Trinh Johanssons Halvblod. Den novellen finns att läsa här.
Till novelltävlingen förra året hade jag flera noveller på g, men bara en blev klar, alltså den som kom med i antologin, men även en till som nästan blev klar. Den har jag nu börjat utveckla och min förhoppning är att det ska bli en bokserie om tre böcker. En regelrätt fantasyroman med alver, orcher och annat otyg som finns i sådana böcker. Maken hejar på och kommer med idéer och glada tillrop.
Min skrivarbana började nog redan som liten. Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift. Jag har skrivit en hel del fanfiction på engelska (mest Jane Austen-inspirerat, läs här), men det var faktiskt Sofie Trinh Johansson som fick mig att på allvar börja skriva mina egna berättelser på svenska. Kan hon så kan ju jag.
Hoppas att det är någon där ute som hittar hit och kanske följer mina försök till att faktiskt få ihop ett manus i år. :)
Till novelltävlingen förra året hade jag flera noveller på g, men bara en blev klar, alltså den som kom med i antologin, men även en till som nästan blev klar. Den har jag nu börjat utveckla och min förhoppning är att det ska bli en bokserie om tre böcker. En regelrätt fantasyroman med alver, orcher och annat otyg som finns i sådana böcker. Maken hejar på och kommer med idéer och glada tillrop.
Min skrivarbana började nog redan som liten. Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift. Jag har skrivit en hel del fanfiction på engelska (mest Jane Austen-inspirerat, läs här), men det var faktiskt Sofie Trinh Johansson som fick mig att på allvar börja skriva mina egna berättelser på svenska. Kan hon så kan ju jag.
Hoppas att det är någon där ute som hittar hit och kanske följer mina försök till att faktiskt få ihop ett manus i år. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)