Deadline is coming

Deadline för sommarnovellen som jag jobbar på just nu är snart här. På söndag ska den vara färdig, helst även beta-läst och redigerad så bra det bara går, innan jag skickar in den till redaktören. Jag är inte helt säker på att det kommer gå. Den här veckan är redan hektiskt som det är med en femåring som ska firas, bakning och städning som ska göras. Imorgon bär det av till sjukan igen för att ta ut skruven som sitter i fotleden och jag är osäker på hur länge jag blir borta. Förutom tiden på sjukhuset så är det ju resväg dessutom. På lördag kommer min pappa upp från Stockholm för att fira dottern och på söndag är det dags för barnkalas för hennes vänner. Mer bakning med andra ord. Sova kan man göra när man blir gammal, eller hur var det nu?

Jag är i alla fall glad att berättelsen går framåt, även om jag stressar över den. Jag har även kommit på vad den ska heta! Hurra! Jag har skrivit den första hångelscenen och ligger nu på 8300 ord av minst 10k. Detta är vad jag kommer att skriva om idag.

Jag är så taggad!

Deadline is coming

Deadline for the Summer-short I'm working on right now is fast approaching. It's on Sunday, and it's not only supposed to be finished, but preferably also beta read and edited. I'm not sure I'm gonna make it. This week is really hectic to begin with. My oldest daughter turned five on Tuesday, so celebration was in order. Baking and hosting ensued. Tomorrow I'm going back to the hospital to remove a screw from my ankle and I'm not sure how long it will take of my day apart from the commute. Hopefully I'll get in early so I'm home early. On Saturday my dad is coming up from Stockholm to celebrate the daughter and on Sunday we're having the kiddie's party for her friends. More baking is required. Sleep is for weaklings, right?

I'm glad that the story is moving fast forward regardless of me being quite stressed out about it. I've found a title! Yey! I've gotten my first snogging scene down. I'm 8,3 k in and this is what I'm going to be working on today:

I'm phsyched!

För svenska

That feeling

You know when you start to write that one scene that changes everything? The one when the characters suddenly notices one another and nothing will ever be the same after it? That's the feeling I've had since the weekend. And I've been writing. I starting to like my story! Hurray! This might actually be good stuff! I feel like I need to sit down with my MMC and interview him. Apparently he's been left at the alter, or something equally horrible. I had no idea. The characters are starting to talk to me! Hurray! Onwards!

For Swedish

Den känslan

Ni vet känslan när du börjar skriva just den scenen som förändrar allt? Då karaktärerna helt plötsligt får upp ögonen för varandra och ingenting blir sig likt efter den? Den känslan har jag haft i kroppen nu sen helgen. Och jag har skrivit. Jag gillar plötsligt min historia! Hurra! Det kan ju bli bra det här. Jag känner att jag måste sätta mig ner med min manliga huvudroll och intervjua honom. Tydligen har han blivit övergiven vid altaret, eller något liknande. Det hade jag ingen aning om! Karaktärerna har börjat prata med mig. Hurra! Det kan bli hur bra som helst det här!

För övrigt har jag fixat till min engelskspråkiga version av den här bloggen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer använda den helt i framtiden eller inte, så till en början hänvisar jag mina internationella vänner till den då jag kommer publicera dubbelt, fast på engelska i den så länge.

For English

Follow me

on bloglovin'

Följ min blogg med Bloglovin

Det första steget...

För ca fyra år sedan tog jag det första steget till att bli publicerad författare. På riktigt. Fast ändå inte. Jag deltog i en tävling som Mörkersdottir förlag hade. Det gick ut på att skriva en så kallad fanfiction, om boken Halvblod av Sofie Trinh Johansson. Jag som älskade boken tvekade inte utan satte igång att skriva. Jag gillade ju inte slutet, och även om jag visste att bok två skulle komma till vintern, så skrev jag mitt egna slut på storyn. Och jag vann. Min novell Hjärteblod finns att läsa i min vardagsblogg och på förlagets hemsida. Den är minimalt editerad, men jag kan läsa den nu utan att rysa allt för mycket. ;)

Jag började tidigt skriva fanfictions, det var mitt sätt att skriva på. Det var lätt att låna andras redan färdiga karaktärer och leka med. Jag har en mapp full med påbörjade idéer till nya fics på datorn. Det var tack vare denna tävling som jag faktiskt började skriva på svenska igen och hittade på mina egna karaktärer. Jag kan utan att ljuga säga att det var Sofie som fick mig att tro på mig själv.

Året därpå var det dags för en ny tävling, en fantastik+erotik-tävling den här gången. Jag vann inte, men min novell blev publicerad i antologin Översinnlig Njutning, bara det en vinst i sig. Denna gång var det MINA karaktärer och ingen annans. Det var stort! Ett erkännande att jag faktiskt kan skriva och det finns de som inte är släkt med mig eller kompisar som faktiskt gillar det jag skriver.

På den vägen är det. Jag har haft jättesvårt att slutföra det jag en gång påbörjat. Jag har många bokprojekt som ligger och skvalpar. Ännu en novell i en antologi i bagaget och en på gång till sommaren. Jag kan inte bestämma mig om det kanske är så att novellformatet är det som passar mig bäst eller inte. Hur som helst så skriver jag. Och det är i slutändan ändå det viktigaste!

Slutpluggat

Ja, i alla fall för ett tag. Hemtentan skickades in i söndags. Har dock lite ångest över den och misstänker omtenta. Jag har redan en omtenta att se fram emot då jag inte blev klar med mina analys. Jag hittar hela tiden nya saker jag borde ha skrivit och tagit med i andra frågan, men gjort är gjort. Måste försöka släppa den och gå vidare med skrivandet.

Skrivandet går tyvärr rätt segt just nu. Jag fastnade i True Blood (ingick att analysera den i hemtentan). Har ännu lite tid på mig innan deadline, men börjar känna mig lite stressad. Normalt brukar skrivandet flyta på rätt bra när jag arbetar mot en deadline, jag vet liksom vad som ska hända. Men nu står det helt still. Det är som om karaktärerna inte vill det jag vill. De vägrar. Under tiden prokrastrinerar jag med diverse tv-serier, bloggpimpning och ta hand om barn.