Den känslan

Ni vet känslan när du börjar skriva just den scenen som förändrar allt? Då karaktärerna helt plötsligt får upp ögonen för varandra och ingenting blir sig likt efter den? Den känslan har jag haft i kroppen nu sen helgen. Och jag har skrivit. Jag gillar plötsligt min historia! Hurra! Det kan ju bli bra det här. Jag känner att jag måste sätta mig ner med min manliga huvudroll och intervjua honom. Tydligen har han blivit övergiven vid altaret, eller något liknande. Det hade jag ingen aning om! Karaktärerna har börjat prata med mig. Hurra! Det kan bli hur bra som helst det här!

För övrigt har jag fixat till min engelskspråkiga version av den här bloggen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer använda den helt i framtiden eller inte, så till en början hänvisar jag mina internationella vänner till den då jag kommer publicera dubbelt, fast på engelska i den så länge.

For English