Post-Nano-ångest

Det är två dagar sen NaNo slutade för i år. Jag kom upp i mina 50000 ord redan den 28 november och hade därför två dagar på mig att bara skriva för nöjets skull. Eller, jag jagade ett slut. Men tävlingsinstinkten var borta. Drivet att skriva försvann i och med att jag nådde mina 50k. Sen i tisdags har jag skrivit sammanlagt 1500 ord bara. Det är ingenting i jämfört med hur mycket jag skrev under nano per dag.

En bråkdel av alla postitlappar
i mitt block

Jag har länge märkt att jag arbetar bäst under en viss press. En deadline, som inte jag satt, funkar jättebra. Ordsprintar i krig mot andra funkar superbra, även om kvalitén på texten inte blir den bästa, så får jag i alla fall ner orden i dokumentet. Det går ju inte att redigera en osynlig text som någon sa till mig häromdagen när jag ojade mig över hur dålig texten var. Poängen med NaNo är att skriva ett första utkast till en roman, något att bygga vidare på.

Att karaktärerna gjort myteri och struntat i det lilla jag planerat för dem, det är en annan sak. Det går att fixa till, men jag måste tro på idén jag hade från början. Eller i alla fall den modifierade, den som finns i dokumentet, som den utvecklades till. Jag måste sätta mig ner och sortera i texten, få den kronologisk. Den är nog mer kronologisk än mina tidigare texter i alla fall, det är ju bra. Jag har, jag vet inte hur många, PostIt-lappar med idéer, saker som måste kollas upp, karaktärer, bakgrundsstories och annat matnyttigt att gå igenom. Jag måste hitta efternamn till i princip alla mina karaktärer, vissa har inte ens namn.

Och ändå vet jag inte om det är värt att göra allt det här jobbet för jag ändå tycker att storyn är rätt kass...

Är det någon som har tips på en app eller program där man kan sätta upp ordmål för sig själv på samma sätt som nano? Som man uppdaterar varje dag och fyller i sina framsteg i? Jag är idel öra!

For English