Sagan om #äktenskapspakten del 1 - NaNoWriMo 2019

Det var så här det började

 

Jag hade bestämt mig för att vara med i NaNoWriMo för sjunde året i rad och hade en vag idé om vad jag ville skriva om. Jag är inte så mycket för planerande, men lite hum om mina karaktärer och premissen för storyn behöver jag ändå ha. Eftersom jag skriver romance vet jag så klart hur det kommer sluta, men vägen dit är oftast dold i skuggorna när jag skriver första meningen. 

Så här i efterhand vet jag inte vilken som var första meningen. Jag vet att jag började storyn i nutid, men kände att jag behövde skriva ned vad som hade hänt då, och skrev därför tre kapitel prolog. Dessa finns inte med i slutversionen, men de var välbehövliga för berättelsen. Om jag inte missminner mig börjar det faktiskt med att Evelina, en av huvudkaraktärerna, vaknar. Kardinalfel, jag vet. Det är inte heller med i den slutgiltiga versionen. 

I alla fall, så hade jag två barndomsvänner som slöt en pakt den dagen då Evelina fyllde 18 och nu var det dags att casha in på den pakten. Lite så tänkte jag när jag började (i alla fall om man får tro vad jag skrev som sammanfattning på NaNoWriMos sida. ;) ). Jag ville också leka med de typiska manliga och kvinnliga rollerna, utmana normen lite. 

Äktenskapspakten, eller Someday girl, som den hette då, grundade sig i en idé jag haft till en novell om en kvinnlig mekaniker som hela tiden sköt allt på framtiden. Så när hennes barndomsvän återvänder med trasig bil till hemorten blir det så klart till hennes verkstad som den bärgas. Det är underligt, det där med idéer, hur de kan ligga och marinera i flera år innan de plötsligt poppar upp igen, men i en annan skepnad. 

Adam, med sitt mer världsvana sätt efter att ha bott i Stockholm ett tiotal år, klär sig i välskräddade kläder. Evelina, åter tillbaka på hemorten, min påhittade hälsingeort, Bergsforsa, spenderar större delen av sina dagar i overall och under karossen på bilar. 

En månad senare hade jag skrivit 53 363 ord och jag hade ett råmanus. Ett av de få jag faktiskt skrivit från början till slut, i relativt kronologisk ordning. Jag måste tacka det underbara communityt som finns på Nano Sweden Elsewhere. Vilken peppning de har varit genom hela den här resan. Våra MLs är fantastiska med sina hejarop, onlineträffar och liknande (ännu har jag inte kommit i väg på en fysisk träff trots att jag deltagit sedan 2014). 

Trots att jag var nöjd på det stora hela, hade jag just då ingen tanke på utgivning. Jag hade fullt upp med utgivning som en av redaktörerna för litteraturföreningen Hälsingesagors antologi Hälsingesagor om älvor, kanoter och magiska ting som släpptes i slutet av mars 2020 samt att se fram emot släppet av Seraf förlags antologi Våreld som kom ut 14 februari 2020 där jag har med novellen "När ett stilla hjärta slår". 

Men hur kommer det då sig att det blev utgivning till slut? Det får du läsa om i nästa del.