Som jag skrev i första delen var jag inte alls inne på att redigera mitt råmanus redan under 2020. Självklart finns det alltid en tanke på att skicka till förlag, men det kändes avlägset. Så kom det ett mejl från Seraf förlag som i hemlighet letade nya författare inom genrerna feelgood och romance som de nu ville bredda sin utgivning med. De gillade min novell När ett stilla hjärta slår som är med i antologin Våreld och undrade om det inte var så att jag hade några manus på lut.
Det var ju precis detta jag väntat på, och den här gången skulle jag inte låta chansen slinka mig ur händerna. Jag pitchade både ELS och Someday girl, som Äktenskapspakten fortfarande hette vid det här laget, och de ville läsa båda två. Det här var i april 2020 och jag hade redan börjat redigera ELS så jag fortsatte med den. ÄP gick jag igenom snabbt och rättade stavfel innan jag skickade ut den för en första genomläsning av testläsare. I den första vändan använde jag mig av
Betareader och ett par skrivkompisar kikade igenom och gav sina åsikter om manuset.
Omskrivning
Sedan var det dags att börja omskrivningen. Jag tycker att det är lättast att skriva om helt från början när jag går från råmanus till version två, men det krävdes ett par omstarter innan jag hittade rätt början. De första kapitlen kapades och sedan var det bara att köra på. Fylla ut och göra bättre enligt de första kommentarerna jag fått.
Detta var första gången jag egentligen använde mig av testläsare och redigerade ett längre manus. Noveller är en helt annan sak och går knappt att jämföra och jag var verkligen orolig för att storyn skulle hålla hela vägen, även om jag älskade mina karaktärer så vet man ju aldrig om någon annan kommer göra det. Jag visste knappt ens vad jag själv skulle titta på och söka efter för att göra storyn bättre.
Snart var jag redo att skicka ut till nya testläsare. Jag ett par som jag litar på i vått och torrt som alltid ger mig sin ärliga åsikt om det jag skrivit på ett bra sätt. Som fångar upp där det saknas stämning och vart jag behöver pusha mig längre. De låter mig inte komma undan med vad som helst. Det är den bästa sortens testläsare tycker jag.
Jag hade inte ens en ordentlig titel förrän jag satt och spånade tillsammans med Melanie, en av mina trogna testläsare. Det tog många försök innan jag kände att jag hittade rätt. Det är knepigt med titlar, den ska ju spegla innehållet, men inte vara avslöjande. Äktenskapspakten blev perfekt till slut.
Redigering
Sedan var det dags för genomgång tre då. På vägen har jag lärt mig att jag gärna skriver dialoger, men är dålig på setting och hur omgivningen ser ut. Jag är inte heller den som gärna avslöjar så mycket om mina karaktärers utseende. Det är något jag sedan dess tänkt på mer och mer. För varje manus jag skriver blir jag än bättre på att få med allt från början.
Redan nu hade jag problem med "the moment of despair" eller "the black moment" som man "behöver". Det gick lite för lätt för mina karaktärer och även om jag tyckte jag fick till det tillräckligt så kommer vi återkomma till det i en senare blogg.
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte bloggade mer om processen när jag skrev boken, men jag hade väl inte en tanke på att den skulle bli något mer än ännu ett råmanus i byrålådan. Man glömmer så snabbt hur tankarna gick då, även om jag hittat anteckningar i diverse block och min Bullet Journal. Det finns nog en del inlägg på instagram också, men det är lite svårare att sålla igenom sina inlägg där än vad det är i en blogg där man kan söka på sin tagg eller årtal. Speciellt i denna som inte är så välanvänd. ;)
 |
| Läs inte anteckningarna för noga om du inte vill ha spoilers... |
Så i slutet av oktober 2020 var jag äntligen redo att skicka in manuset till förlaget. Under tiden hade jag fått lite feedback på ELS som jag skickat in i maj redan, men nu hade jag alltså skickat in mina första två färdigställda manus till förlag. 2020 var således ett väldigt produktivt år för mig, pandemin till trots. Jag fyllde 40, blev utgiven i två novellantologier, gjorde mitt första författarbesök och färdigställde två manus. Inte fy skam ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar