Mitt skrivår 2022

Mitt #skrivår är en utmaning som glider runt på instagram just nu. Jag har postat ett inlägg under hashtaggen, men tänkte att jag ville skriva lite mer utförligt om detta både helt fantastiska och i många avseenden jobbiga år. 

Året har utmanat mig på många plan. Bara det att debutera efter en vecka liggandes i pesten (aka Covid) gjorde att året började på botten liksom på toppen. Sviterna efter covid hängde i bra länge och jag mådde inte prima, om vi säger så, ett par månader. Det satte sig främst mentalt. 

Självförtroendet var inte på topp. Även om jag precis debuterat och fått en hög med fina recensioner, kändes det inte riktigt bra. Det tog ett tag att komma förbi den där känsla av bluffsyndromet eller imposter syndrome som det kallas. Det hjälpte inte att kom in en del mindre uppmuntrande recensioner via ljudbokstjänsterna. 

Jag intervjuades av lokaltidningen och döm om min förvåning när jag prydde omslaget när tidningen kom. Den dyker tydligen fortfarande upp i den digitala versionen på Söderhamns kurirens webbplats så jag får fortfarande en del kommentarer om det. 

Jag kastade mig in i redigeringsbubblan igen, fick klart Ett Lyckligare Slut för lektörsläsning av Melanie som använde manuset i sin lektörsutbildning. Näst på tur stod Höst i Bergsforsa, eller Det är inte bara löven som faller där jag fått en deadline till september om den skulle hinnas med för nästa års utgivning hos Seraf. Jag kämpade på med den medan jag nojade över bokmässan och det föredrag jag skulle hålla. 

Jag gick på Bokskrivarfestival med Bokskrivarakademin och Kreationslotsen Jeanette Niemi. Vann en podinspelning med henne och det avsnittet i Skrivradion kan du lyssna på där poddar finns eller se på Youtube. Jag var även med i Feelgoodfredags Feelgoodmässa och pratade om romance i direktsändning. Jag har blivit intervjuad ett par gånger live på Instagram om mitt skrivande, något som verkligen utmanat min nervositet att prata inför folk (även om det bara är inför en kamera). 

Äntligen kom jag iväg på Bokmässan. Eftersom jag skulle hålla et litet föredrag om Ombytta roller i romance försvann njutningen lite av att jag gick runt och stressvettades och hyperventilerade. Men föredraget gick bra och jag fick signera lite böcker. Hoppas på en bättre och något lugnare upplevelse nästa år. ;) 

Jag avslutar året med att ha ett nytt råmanus och
två nya bokkontrakt påskrivna. Ett i digital form för Ett lyckligare slut hos Saga Egmont. Jag har precis sett första utkastet till omslaget och det kommer bli superfint kan jag avslöja. Väldigt somrigt och fint. Och så Det är inte bara löven som faller som kommer till hösten (kan man våga hoppas på släpp på Bokmässan, tro?) på Seraf Förlag. 

På lördag hittar man mig och Äktenskapspakten hos Ericssons bokhandel i Ljusdal. Kika gärna in om du har vägarna förbi! 

NaNoWriMo är över för den här gången

62681 ord blev det under november. Jag fick dessutom alla badges för en gångs skull. Jag kommer behöva en massiv redigeringsrunda, men det är ju inget ovanligt. Jag gillar hur berättelsen artade sig och jag tror att den kommer bli en bra bok till slut. 
 

Nu är det vila på schemat och förbereda inför redigeringsrundan med Ett lyckligare slut som jag fått tillbaka från redaktören på SAGA. Jag ser verkligen fram emot det arbetet och jag tror berättelsen kommer bli snäppet bättre, även om jag gillar den nu också. Jag är så glad att Amanda och Daniel fått ett hem och kommer hitta hem till er i sommar. 

I fredags firade jag mina 60k+ ord med julbord tillsammans tjejkompisarna i Bollnäs. Det var grymt kul. Vi fick till och med sitta och snacka med coverbandet som spelade för kvällen. Mycket dans och många skratt. Det var en perfekt avslutning på NaNo. Kom inte hem förrän halv tre (men då hade vi lämnat folk på vägen som gjorde att det tog lite extra tid). Det var inte igår man var ute och slarvade så länge. ;) 

NaNoWriMo v 4 - 50 000 ord på 23 dagar

 Jag gjorde det! 

50000 ord skrivna på 23 dagar. Det kan nog vara mitt rekord, men jag är inte säker. Mitt personliga mål är 60000 och dit är det lite kvar. Berättelsen har flutit på bra, även om mina karaktärer inte alls följt min utstakade plan och skyndat på händelserna rejält. Min tanke om slow burn romance har liksom kommit av sig. Tur att man ska redigera ändå. Kommer behöva lägga till en hel del i mitten (som vanligt, mitten är inte min starka sida) och utveckla karaktärernas förhållande mer innan de hoppar i säng med varandra. 

Min belöning för 50000 ord var en beställning från bästa Tidförmera och min Bullet journal för 2023. Nu var det ju inte bara boken jag köpte, man måste ju alltid ha lite lullull också. Matchande pennor och washitape. En annan prickad bok med bruna sidor fick också följa med. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska använda den till, men det löser sig. 

En unboxing-video finns på Instagram för den intresserade. Är du nyfiken på vad jag köpte? Som bullet journal valde jag en Leuchtturm a5 (som vanligt), denna gång i färgen Pacific. När jag ändå valde ny färg passade jag på att fylla på mitt Towbow brush marker-lager med sköna mingröna och turkosa varianter. De jag valde var nr 243 mint, 443 turkose, 533 påfågelsblå, 312 holly green och 407 tiki teal. Jag köpte även en Gelly stardust i turkos, en ZIG dot pet i Bluebonnet 036 och en Zebra mildliner i blågrön. Washitapen som fick följa med hem var Jen Hadfield Peaceful heart, Paper poetry smala i mint/aqua (upptäckte att jag redan hade den, men men), två rullar som ser ut som frimärken och en mt washi i pastel turkos. Den extra boken jag köpte är från Memo of Norway och har som sagt brunt papper istället för vitt. 

Spännande nyheter!

Nästa år kommer jag ut med inte bara en, utan två böcker! Hur sjukt är inte det? SAGA, som gav ut Äktenskapspakten på ljudbok, hörde av sig i slutet av oktober och undrade om jag hade några fler manus eftersom Äktenskapspakten gått så bra just som ljudbok. Så jag berättade om projekt ELS som jag jobbat med i sååå många år, men som blev refuserad av Seraf. Jag skickade den till dem med reservation om att jag skulle vilja redigera den ännu mer, något jag inte haft tid till i år. Jag blev glatt överraskad när de sa att de ville ha den. Jag ser verkligen fram emot att få dela Amanda och Daniels resa med er i kommande Ett lyckligare slut (kommer bara digitalt och på print on demand). Det är tänkt att den ska få se dagens ljus veckan innan midsommar. 

Och inte nog med det, Höst i Bergsforsa, eller som den nu heter Det är inte bara löven som faller kommer ut hos Seraf till nästa höst. Så glad över att Millie och Casper ska få hitta ut till er. Jag gillar dem verkligen och mitt skrivande har verkligen utvecklats sedan Äktenskapspakten. Konstigt vore väl annars. Men det är en mer komplex historia, den är djupare. Det gäller också för Ett lyckligare slut, och det kanske är därför det tagit så lång tid för mig att få den som jag vill. jag kanske inte varit redo att skriva Amanda och Daniels berättelse förrän nu. 

Jag har även bokat min första egna signering (skulle ha varit under sommaren men det rann ut i sanden). Så den 17 december hittar man mig på Ericssons bokhandel i Ljusdal. Så nu ska jag försöka få till en snygg roll up och göra mig redo för det. 

Nanowrimo då, hur går det? Jodå, det går framåt. Jag inser redan nu att jag som vanligt gått för snabbt fram i händelserna och jag måste lägga till en ny akt två del ett. :P Jag ville ju skriva en slow burn romance i år, men lik förbannat tycker karaktärerna att de ska hasta framåt. ;) Tur man kan redigera. 

Rapport från NaNoWriMo - halvtid

Jag har varit så superpepp på den här berättelsen och lite roliga nyheter fick mig att bli ännu mer taggad (mer om detta i ett annat inlägg). Jag älskar mina karaktärer och de överraskar mig gång på gång. Det är en fröjd att skriva dem. Det roligaste är att min "fejkdejt"-bikaraktär har förvånat mig genom att vara nästan mer intressant än mina huvudkaraktärer. Det hade jag inte väntat mig. 

Skrivandet har verkligen flödat på och visst vet jag att jag kommer få redigera en hel del, jag tror jag kommer ändra tidslinjen lite för att få mer tid att gå. Men jag har många bra och roliga scener. En nästankyss so far. Även om jag planerat en hel del i förväg med tänkta scener så överraskar manuset mig som vanligt genom att ta sin egen väg. 

I lördags deltog jag i The Great Nordic Word War på Discord. Jag skrev 5000 ord ungefär och det flöt på så där bra som man kan önska när man ska jaga stora ordmängder. Sverige kom två efter Danmark, i år igen. Annars har mitt ordantal legat ganska konsistent på 2000 ord per dag och det känns bra. Jag har bra flyt och jag behöver inte lägga mer än en timme om dagen på skrivandet. 

Hoppas du som också deltar i NaNo tagit dig förbi second week blues och återigen är taggad på din berättelse. 

Grattis Evelina!

Hipp hurra för Evelina idag! Som bekant spelar Evelinas 35-årsdag väldigt stor roll i Äkteskapspakten. Det är den som har fokus i boken. Inför släppet kunde man beställa en bokbox från Seraf förlag med ett signerat exemplar av boken och lite överraskningar. En av de saker som var med var just receptet på tårtan Evelina bakar. Det råkar också vara den tårta vi bakar allra mest här hemma när folk fyller år. 

Så jag tänkte dela den med er här också! 

Evelinas Rice Crispies-tårta 

Botten: 

 4 äggvitor (spara äggulorna i lämplig burk/skål till smörkrämen) 

 2dl strösocker 

Vispa ihop med elvisp i ca 10 minuter. Droppa i 4 droppar ättika och vispa lite till. Blanda försiktigt ned 3 dl rice crispies. Bred ut på plåt m bakplåtspapper. Jag skulle rekommendera att smeta ut så du får två bottnar direkt istället för att försöka dela på dem sen (om du inte gör dubbel sats). 

Grädda längst ner i ugnen på 125 grader i ca 1 ½ timme. Jag brukar låta dem stå kvar i ugnen över natten för att de verkligen ska bli torra. 

Smörkräm 

4 äggulor 

1 dl strösocker 

1 msk mjöl 1 dl vispgrädde eller ½ dl grädde och ½ dl mjölk 

100 g smör eller margarin (smör blir ju godast) 

2 tsk vaniljsocker. 

Blanda allt utom smöret och vaniljsockret i en kastrull. Koka upp till en jämn och tjock smet, det tar inte så lång tid så håll koll. Ta sedan av kastrullen och rör ner vaniljsocker och sedan smör klickvis. Det är bra om smöret är rumstempererat. 

Själva tårtan 

Bred smörkrämen på botten, ha på lite vispad grädde. Jag har på limezest och passionsfrukt också. Lägg på andra botten och bred över grädde och toppa med färska bär, limezest och passionsfrukt. Eller vad man nu vill ha.

#preptober sista veckan

Andra sidan är ni klara?

Jag är så redo och peppad inför årets NaNoWriMo. En oväntat mejl förra veckan gjorde mig ännu mer taggad att tag i ett nytt projekt. 

Jag har planerat mer än vad jag brukar, men jag tror också att det är en naturlig utveckling efter att ha redigerat så mycket. Lika bra att ha fler egenheter om karaktärerna klara redan nu så att man inte sedan måste sitta där i redigeringen och fundera på varför de beter sig som de göra. Jag har en lös synopsis och ett gäng scener jag vill ha med. 

Jag har fyllt hela min preptober-bingo i och med det här blogginlägget och får därför binga Young Royals nu när den har säsongspremiär i morgon (om jag har tur hinner jag några avsnitt i alla fall). Jag har också speltid innestående och hemmaspa. Hade även tänkt att få köpa Austenland digitalt, men tydligen finns den bara att hyra. :( 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare)

Nanouppslag och novembers skrivlogg i min bujo. Är rätt nöjd hur det blev. 

Jag köper mina bullet journals och dekorationer hos Tidformera (allt som oftast i alla fall). Som min skrivbujo använder jag Rhodia Dotbook, en tunn prickad notebook som räcker alldeles lagom för ett år. Washitejpen kommer från olika ställen, likaså så de runda klistermärkena (dessa tror jag är från Bujostickers.com och Tidformera.)  

#preptober - Andra veckan

Det går framåt i preppandet. Så sakteliga börjar jag lära känna mina karaktärer lite mer. Det är en fördel att båda redan är skrivna och finns i Bergsforsauniversumet, även om de båda varit bikaraktärer. Jag har förkovrat mig i frågeformulär, youtubeklipp och annat roligt för att utveckla så djupa och mångsida karaktärer som möjligt. Några jag kan rekommendera att kika på är Heart Breathings och Abbie Emmons. Båda har jättebra enkla tips för att utveckla dina karaktärer, men även annat som har med skrivandet att göra. 

Jag har insett att det är bra att ta reda på så mycket som möjligt av dem redan innan jag börjar skriva så att jag vet lite mer om hur de reagerar i olika situationer. 

Som plantser (någonstans mittemellan pantser och plotter) så är det en avvägning att komma fram till vad jag behöver veta innan och vad jag är säker på kommer att ge sig när jag väl börjar skriva. Jag har en lista på scener jag vill ha med, jag har ett hum om vart karaktärerna är i början av boken och vart jag vill att de ska vara i slutet av boken. Jag har lite mer att fundera på när det gäller den ena av karaktärerna, men det kommer nog ge sig. 

Igår deltog jag i Marita Bränvalls Bok- och skrivdag fylld med intressanta föredrag och roliga skrivövningar som fick igång fantasin. Jag kommer verkligen ha nytta av flera av dem i mitt karaktärsbygge. Bara karaktärerna sitter kommer resten lösa sig, det är jag säker på. 

Höstplaner - Hej #preptober

Jag som inte direkt ser mig som en planerare gör just nu planer för vad jag ska pyssla med i höst. Jag har många idéer och projekt som lockar. 

Just nu preppar jag för fullt för mitt nanoprojekt som jag börjar skriva på i november. Det var länge sedan jag var så pepp på ett skrivprojekt tror jag. Jag har skrivit ner allt jag behöver ta reda på om mina karaktärer och berättelsen i sig. Jag börjar allt mer gå från pantser till planner, plantser alltså. Jag vill inte veta allt innan jag börjar skriva, men jag har märkt att jag har lättare att komma in i flow om jag har ett större hum om vad som ska hända och vart jag är på väg. har haft lite svårt att komma på vad för belöningar jag ska ha i mitt preptoberbingo, men igår löste jag det problemet också. Tycker ni också att det är svårt att hitta på saker för att belöna sig själv? Jag har lättare att belöna andra, och helst ska det inte kosta någonting heller. Eller ja, vid full bricka kan jag faktiskt få spendera lite pengar, men i övrigt är det mer selfcare-saker jag "unnar mig". 

Årets bok är en slowburn romance, något jag inte är superbra på att skriva. Instalove är ju litegrann min grej. Men i det här fallet, men dessa karaktärer har jag nog inget val. Det är så den här boken kommer behöva skrivas. Boken utlovar vårkänslor, bakverk, sötsaker, bröllopsbestyr tillsammans med en dos humor. Jag kommer dagligen på små egenskaper hos karaktärerna som gör dem mer älskvärda, men helt har de inte avslöjat allt för mig. Och det är precis så det ska vara. Jag vill upptäcka en del på vägen, men behöver i alla fall ett litet skelett att utgå ifrån. 

Häromdagen var jag på den lokala bokhandeln här i Söderhamn. Jag har försökt få komma dit och signera böcker, eller i alla fall få in min bok där, men det har gått lite trögt. (Note to self: ta en vända till med bokhandlarna om signering). Men så stod boken där, på hyllan i gott sällskaps. Jag blev så förvånad eftersom jag inte hört något mer. 

Som ni förstår ser jag verkligen fram emot november och NaNoWriMo, men fram tills dess ska jag njuta av att lära känna mina karaktärer i någorlunda maklig takt. 

Jag köper mina bullet journals och dekorationer hos Tidformera (allt som oftast i alla fall). Som min skrivbujo använder jag Rhodia Dotbook, en tunn prickad notebook som räcker alldeles lagom för ett år. Washitejpen kommer från olika ställen, likaså så de runda klistermärkena (dessa tror jag är från Bujostickers.com och Tidformera.) 

Livets första bokmässa!

Eller, nej, det är inte helt sant. 2019 var jag och maken på Bollnäs bokmässa, men den kan inte riktigt mäta sig mot Bokmässan i Göteborg. Vilken upplevelse! 

Synd bara att jag hade svårt att njuta med stressen och nervositeten av att hålla föredrag på lördagseftermiddagen överskuggade det hela. Jag missade säkert en hel del roliga montrar och personer för att jag helt enkelt inte hade en plan mer än att hitta Seraf, Kreationslotsen och Mörkskogens Fantasy. 

Men de som jag träffade, som jag inte träffat på flera år på grund av pandemin fick härliga kramar! Så underbart att äntligen få träffas efter så lång tid. Det kändes konstigt att känna igen folk lite varstans, men inte veta om det var för att man faktiskt känner dem (okej antagligen inte IRL, men tjötat lite online) eller om det var för att man bara följt dem på Instagram på länge. Att få en verkligen människa bakom ett ansikte på en skärm var en upplevelse som jag och flera av mina online-vänner pratade om. 

Föredraget gick över förväntan, även om jag glömde hälften och bytte dialekt mitt i. Jag kommer antagligen gå och gräma mig över det jag ville ha sagt men inte fick ur mig ett tag, men jag klarade det utan att svimma eller dö. Det var välbekanta, peppande åskådare i publiken som till och med gjorde vågen när jag var klar. ❤ Jag är så glad över det fina förlag jag har i ryggen som peppar och hejar på. Eventuellt kommer jag lägga upp det jag tänkte säga i sin helhet här på bloggen, eller skriva om det som det passar i ett inlägg, skulle det vara intressant?

Jag fick signera ett par böcker och prata lite om mitt skrivande. Att möta sina läsare på det sättet är helt nytt för mig. Jag har bara haft ett framträdande live som författare tidigare och det var för Hälsingesagor sommaren 2020 så jag och Marija (@tvahjartat) hälsade på Byabiblioteket i Nor. Det var också sjukt läskigt, men jag måste helt enkelt vänja mig och försöka boka in fler signeringar framöver. 

Jag hann även träffa ett par från Sweden Nano som jag också hängt med i många år, men aldrig fått träffa. Olivia som debuterar i november, också hon på Seraf, har jag hängt med i nanochatten sedan vårt första nanoår 2014, hur sjukt är inte det?

Roligaste var ändå att äntligen få träffa alla mina förlagskollegor och redaktörer. Träffa folk som jag följt på sociala medier och som inspirerat mig i många år var över förväntan. Vi åt middag på Pinchos och snackade skrivande, livet och framtida böcker. 

Det är inte utan att jag är väldigt taggad på att få sätta igång med nästa bok som ska skrivas i november. Det här med att pausa går sisådär, men jag gör mitt bästa att inte börja allt för mycket med preptober redan nu. Jag kommer posta en hel del om mina förberedelser på Instagram och antagligen här (så mycket det går utan att spoila eftersom en av karaktärerna är hämtade från boken som är hos förlaget för genomläsning just nu. ;) ) Så håll utkik! 

... and done!

Ja, du läste rätt. Höst i Bergsforsa, eller som den nu heter Inte bara löven faller är så klar som den kan bli utan redaktörshjälp och seglade iväg till förlaget igår. Nu börjar den eviga väntan på svar. Vill de ha den? I mitt tycke är den bättre än Äktenskapspakten, men man vet ju aldrig vad andra tycker. Mina testläsare håller med mig om att det är en mer genomarbetad story och att den har ett annat djup än ÄP, så vi håller tummarna för att förlaget tycker likadant. Inget är som väntans tider. 

Nu laddar jag om för Bokmässan nästa helg. Jag jobbar på dtn korta föredrag om Ombytta roller i romance som jag kommer hålla i samband med min signering. Det är spännande, lite läskigt och svårt samtidigt. Men jag är säker på att det ska gå bra. Att tala inför publik är inget jag tycker är jätteroligt, men det är lika bra att vänja sig, har jag förstått. Jag har ju även gjort en del live på instagram samt deltagit i panelsamtal och poddar som snart går att lyssna på, så jag börjar vänja mig. 

Ämnet är ju definitivt right up  my alley eftersom det är precis så jag skriver mina böcker. Starka kvinnor som egentligen klarar sig själva, men inte har något emot att ha en partner vid sin sida. Ännu har jag bara skrivit om heterosexuella par, men jag tror att mitt nanoprojekt i år blir en romans mellan två män. I alla fall har jag planerat för det. 

Och så var sommaren slut ...

Man kan undra vart den tog vägen någonstans. För min del försvann den i ett virrvarr av redigering och starka tvivel på min förmåga att skriva en berättelse. Men nu är den redigerad, har ett slut och hänger med testläsare. Jag har lovat förlaget att de ska få den innan bokmässan. 

Bokmässan ja. Jag kommer vara där fredag till söndag. Klockan 15:00 på lördagen hör man mig prata om ombytta roller i romance och så kommer jag självklart signera böcker. Kommer du? 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Maria Arell (@maria.arell.forfattare)

Jag har aldrig varit på Bokmässan förut, så det ska bli riktigt roligt. Ska försöka springa runt och träffa alla författarkollegor och köpa på mig en massa böcker, så klart. Det ska bli riktigt roligt. 

Nu på torsdag hänger jag med Stina på @a.fantasy.life på instalive klockan 19:00.  Hör mig prata skrivande och om ni är snabba kan ni ställa frågor till mig via Stinas story idag. 

Sedan blir det till att skriva nytt i november som vanligt. Jag väljer mellan tre olika projekt. Att skriva om min julroman som jag skrev förra november, skriva nytt i form av arbetsnamnet Vår i Bergsforsa eller en tredje ny idé om en kändis som flyr någon sorts skandal och hamnar i lilla Bergsforsa. Jag kan inte bestämma mig. Tror att julboken behöver marinera lite mer. VIB är kul för den sammanstrålar en karaktär från HIB (Höst i Bergsforsa som nu fått ett nytt namn) och en från Äktenskapspakten och jag ser verkligen fram mot att skriva deras story. 

Fram tills dess kommer jag ta det lugnt på skrivfronten. Njuta av hösten och se fram emot nya bekantskaper på Bokmässan. 

Hej juni!

Jag har varit dålig på återhämtning på sistone. Fokuserat hela min lediga tid på att skriva. Tagit mig vatten över huvudet och varit tvungen att sänka mina skrivmål nu under maj. Jag har svårt att inte bli besviken på mig själv när jag inte uppnår mina mål. Även om jag vet att det är okej, jag har ingen fast deadline, men jag vill så gärna bli klar med manuset så att det kan få resa ut till testläsare för att sedan efter redigeringen landa hos förlaget. 

Men nu är det tvärstopp. Jag gick med i utmaningen #skrivstreak2022 som går ut på att skriva minst en mening varje dag. Jag kan förstås inte hålla mig till en mening per dag, utan satte ett mål på 40k ord istället. Knappt 1300 ord per dag. 

Som ni ser gick det bra i början, inga problem, men sedan kom tvivlen om storyn i sig, hur ska jag gå vidare? Vilka val ska de göra? Vad vill karaktärerna egentligen ha ut av livet? Sådana frågor som är helt relevanta att ställa sig när man skriver om man vill att romanen ska vara karaktärsdriven och för att läsarna ska heja på karaktärerna. Den kvinnliga karaktären är helt tydlig för mig, medan den manliga är lite mer tystlåten och inte helt öppen med vad han vill med livet. Han ogillar plötsliga förändringar och behöver tid på sig för att vänja sig vid saker. Han tar inga risker. Men det är just det han behöver göra för att fånga min kvinnliga karaktär. Jag har tagit hjälp av testläsare redan nu som fått läsa första halvan (den delen jag är nöjd med) och nu även fått råmanuset jag skrev 2020 och hoppas innerligt på att hon ska komma med någon snilleblixt. Jag har försökt att inte ha en instalove-story den här gången, utan mer en långdragen variant, men det är som om berättelsen inte tycker om det. Det känns som om jag bara skriver för att jag "måste" dra ut på det, inte för att storyn kräver det. 

Så får det bli en paus helt enkelt. Återhämtning är viktigt och jag har varit dålig på att lyssna på signalerna som säger att det är dags att ta ett steg tillbaka. Det enda jag har på "skrivagendan" är att beställa fler böcker av Äktenskapspakten och spela in ett poddavsnitt med Skrivradion som jag vann en plats i på Bokskrivarfestivalen. Sedan får jag se vart livet tar mig. 

(min skriv-BuJo kommer från Tidförmera där jag även köper pennor och washis och annat bra. Kika in vet ja)

Halvtid - #skrivstreak2022

Eftersom att det gick så bra att skriva (i alla fall stundvis) i april och att det inte var så jobbigt att nå ordmålet på 30 000 ord så hoppade jag på utmaningen Skrivstreak 2022 som Catherine (@wrinspo) och Victoria (@kafferatur) håller i på Instagram. Jag passade på att höja ordmålet till 40 000 ord istället för jag vill att boken ska bli runt 70 000 ord. I förra versionen var den 60 000 ord. 

Men det går segt alltså. Den delen som kändes klockren, det vill säga första halvan av boken, har jag redan skrivit om. Nu jobbar jag med det där knepiga mittenpartiet som jag försöker få till på ett bra sätt utan att det blir en transportsträcka till nästa del. Lite mer karaktärsfördjupning, men jag inser att jag inte känner dem så väl som jag trodde att jag gjorde. Jag har fortfarande en hel del frågetecken jag behöver räta ut inför redigeringsrundan. 

Som tur var har jag min underbara Melanie som erbjöd sig att läsa de 40000 ord som jag skrivit tidigare i veckan i hopp om att det ska hjälpa mig komma vidare. Post it-lapparna på mina inspirations bilder har förökat sig och täcker dem så att man inte ser dem längre. 

Idag släppte det förvånansvärt nog. Hela 3000 ord flödade ur mig. Jag tror inte de kommer ligga kvar här i nästa version, men det finns en hel del bland dessa scener och dialoger som jag kan ha användning av och pytsa ut lite här och var i manuset. Det var roligt att skriva igen när inga måsten fanns där. Just nu får det bli som det blir, lite som när jag skriver råmanuset. Nu är det visserligen en omskrivning, men jag skriver nytt här i mitten där det inte fanns något i förra versionen. Vi får hoppas på att det håller hela vägen. 

I andra nyheter så jag har haft fullt upp med livesändningar (10 frågor till på Instagram och Romancefrukost i Feelgoodfredag på Facebook) och spelat in ett poddavsnitt med Livet som författare - podden som förlaget har. Jag börjar känna mig lite mer bekväm med att prata med er live på det här sättet. Inte helt där ännu, men det går framåt, i alla fall. 

Dessutom arbetar jag vidare på vad för content jag ska locka er läsare med. Både här och på Instagram. Är det något speciellt ni vill veta om mig? 

#covergirl En första tidningsintervju

 För ett par veckor sedan blev jag intervjuad av Therese Nilsson från Söderhamn Kuriren. Det resulterade i ett reportage i Helga-upplagan som delas ut till alla hushåll i kommunen och de som har digitalt abonnemang kan läsa det på helahalsingland.se.

Det var jättekul att prata få om mitt skrivande och självklart Äktenskapspakten. På skärtorsdagen var det dags att ta bilder, något som jag inte är fullt lika bekväm med. ;) Men jag tycker det gick bra. Det är en fin artikel om mig och mitt skrivande. Om hur det är att skriva när man jobbar heltid och har tre barn som kräver sitt. 

På min facebooksida kan man se en genomrullning av den digitala artikeln och här nedan skärmdumpar.

Rapport från Camp Nano - del 1

Nu har Äktenskapspakten funnits ute i vida Sverige både som bok och ljudbok i två månader. Personer som jag inte känner har läst och lyssnat  min bok. Det är sjukt läskigt. På något sätt blottar man lite av sin själ varje gång man skriver något. För visst är det så att man lägger in lite självupplevda händelser, eller karaktärsdrag i varje karaktär eller berättelse man skriver. Jag kom in i en period där jag jämförde mig själv med alla andra författare jag följer på instagram. Det var intervjuer hit, BTJ-recensioner dit och en miljard följare på instagram och andra sociala medier. Jag har knappt fått in min bok på den lokala bokhandeln ännu. 

Dessutom bor alla så himla fint, välstädat och rymligt. Jag bor trångt, jobbar heltid, har tre ungar med massor av aktiviteter på kvällarna och knappt någon tid att städa. ;) 

Jag vet inte om jag drabbats lite av post-release blues eller så. Har känt mig lite nere och skör sedan januari (kan även vara post-Covid symptom) Trots att förlaget hörde av sig och berättade att de sparat en utgivningsplats åt mig till nästa höst eftersom de såg att jag börjat redigera "Höst i Bergsforsa". Fina ord och recensioner har även trillat in, men också de som inte varit fullt lika positiva. Och av någon anledning kan jag inte låta bli att läsa de som är mindre positiva. 

Som tur var börjar det släppa nu. Jag ser ljuset i tunneln, och börjar tycka det är kul att scrolla igenom instagram igen utan att bli avundsjuk. :P

Det är däremot att underbart att "stänga" in sig i Pensionat Skogsbrynets höstliga atmosfär, känna förälskelsen börja spira mellan mina två huvudkaraktärer som är så olika, men ändå lika. Det har gått lite segt eftersom jag bestämt mig för att skriva om början och ändra om lite i händelserna för att det ska bli ännu bättre i detta utkast. Jag vill ju ändå få med en del från mitt råmanus som jag tycker om, men kanske inte på samma ställe där det ligger i dagsläget. Jag intalar mig att det kommer bli bra och att förlaget tycker samma så att den kommer som bok nästa höst. Behöver bara en bättre titel. ;) 

Imorgon ska jag intervjuas av lokalpressen. Jag har fixat till i min skrivhörna eftersom de antagligen vill fota mig i denna lilla hörna. Bor man som vi i ett för litet radhus får man göra det bästa av situationen och mysa till en hall ovanför en trapp. Nackdelen är att allt ljud från nedervåningen hörs väldigt bra upp. ;) Det som har förändrats från bilden nedan är att lampan har bytts ut mot en med spottar istället.

Ny recension och liten uppdatering

Det var ett tag sedan någon recenserade Äktenskapspakten, men igår hörde min uni-kompis P-O av sig om att han lagt ut en på sin blogg. Det är alltid lite läskigt när någon man känner, som inte brukar läsa ens alster, läser. Och en man på det. ;) Även om jag kan tycka att boken kan rikta sig både till en kvinnlig och manlig publik, så är det nog mest mina närmast sörjande manliga vänner som läser för att stötta mig.  

Jag tackar ödmjukast alla som tagit sig tid att tycka till om min lilla bokbebis, det gör ens sköra författarego lite starkare. ;) (även om det finns de som varit mer negativa och som gott kunnat vara tysta istället. ;) ) 

Nu laddar jag för Bokskrivarfestival med Bokskrivarakademin imorgon och snart är det dags för Camp Nano. Då blir det att skriva om råmanuset till Höst i Bergsforsa (arbetstitel). Ni som följer mig på instagram fick se mig jobba med förberedelserna i söndags då jag vigde en hel dag till skrivandet (med vissa avbrott förstås). 

Ska du delta i Camp NaNo i år? 

Debutantportätt hos Boktugg

Nu kan du läsa mitt debutantporträtt hos Boktugg! Hade missat att man kunde skicka in även i efterhand när boken redan var släppt. 

Jag måste verkligen bli bättre på att marknadsföra mig och boken. Jag har fått mitt lokala bibliotek att köpa in den i alla fall, tipsat lokalpressen (men ej fått något svar) och har pratat med lokala bokhandeln om att få komma dit och signera. 

Jag har en fundering på att göra en "en dag i mitt skrivliv" på instagram, där jag tar en dag som jag vigt åt skrivande och uppdaterar en gång i timmen om vad jag pysslar med just nu. Kanske vågar jag spela in någon liten vlogliknande filmsnutt i stories eller så blir det bara bilder med liten förklaring. Kommer i så fall lägga upp ett motsvarande inlägg här i bloggen också. Skulle det vara intressant? 

Tävling på instagram!

Har du inte hunnit få tag i Äktenskapspakten ännu? Nu har du chans att vinna en bok på min instagram. In och tävla med dig! 

Boken är släppt!

Och jag överlevde mitt första instagram live. Inte för att jag kommer ihåg något av vad vi pratade om egentligen. Huvudet blev konstigt tomt, men snälla vänner har sagt att allt lät bra och lugnt och sansat trots att jag tyckte att jag hetspratade. Frågorna som Denise (ramblingoutloud på insta) fick mig att börja tänka på fler teman att skriva om här i bloggen. Lite som komplement till det vi pratade om igår. Har du inte sett den så finns den kvar på Seraf förlags instagram att kika på. Om jag ska vara helt ärlig kommer jag knappt ihåg vad jag svarade på vissa frågor. Men jag är lite ledsen över att jag inte nämnde Emma Hamberg som en av mina inspirationskällor. Det är ju en fantastisk författare och jag gillar verkligen hennes sätt att blanda humor, stora känslor och allvar i sina böcker. 

Det har dykt upp fin-fina recensioner av boken på instagram. Jag har försökt att regramma alla jag har hittat. En del går även att läsa på Goodreads om man vill det. Min lilla bok har fått ett jättefint bemötande och jag är så taggad på att skriva mer nu. Det är inte utan att man får lite hybris. ;) 

Jag vet bara inte var jag ska börja och vilket manus som lockar mest. Om Millie och Casper ska få en chans igen. Det manuset urartade lite under NaNo 2020 och blev definitivt hetare än vad jag tänkt mig från början, men jag är säker på att det finns guldkorn däri som jag kan ta tillvara på. 

Det är något med att skriva kontraster mellan karaktärer som jag gillar. Speciellt när de sedan hittar gemensamma nämnare ändå i andra intressen än bara hur man är till sättet. Hur första intryck förändras till något helt annat när de lär känna varandra. 

Skulle ni tycka det var roligt att läsa om en rutinälskande antihandlare som finner sig på ett pensionat i Hälsingland där en bohemisk konstnär tillika kock härjar runt bland höns och får? Gissa vem som är vem... :P 

Release - Live!

På lördag är det alltså dags! Releasedag. Födelsedag för min bok. 

Vi går live på Seraf förlags instagram kl 10! Jag hoppas att jag inte ska vara för nervös och att jag lyckats hitta en lugn vrå (tjejernas rum) att sitta i. Jag har bara lite ångest och svårt att sova inför detta. Jag har alltid tänkt mig som en utåtriktad person, och det är jag normalt sätt, men det här med att prata inför publik har jag aldrig gillat. Eller att visa upp mig på bild heller, för den delen. Detta trots att jag läste media på gymnasiet, har sent både lokal-tv och lokalradio (men på den tiden såg man inte hur många som tittade eller lyssnade i realtid). 

Ett författarrelaterat besök har jag varit på i mitt liv. Det var för Hälsingesagors antologi hos Byabiblioteket i Nor (i närheten av Järvsö) och jag läste ett stycke ur min novell. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Hjärtklappning, heshet och missade hälften av vad jag bestämt att jag skulle läsa. 

Senaste veckan har jag legat i corona-soffan och tyckt synd om mig själv. Nej, skämt och sido, jag har inte riktigt tyckt synd om mig själv. Vi har kört Harry Potter-maraton och Clone Wars-maraton. Det kunde ha varit mycket värre, helt klart. Visst har vi behövt anlita folk som handlat åt oss och så (tack svärmor, Robin och Henrik!) men på det stora hela har vi klarat oss lindrigt undan. 

I fredags landade en låda med massor av fina böcker på min farstubro, samma dag som jag testade positivt för covid-19. Lite blandad kompott sådär. Hälften av böckerna skulle ju signeras och skickas tillbaka, och dessutom skulle jag dokumentera detta. ;) 

Sagt och gjort, i söndags tog jag energi till mig, duschade, fixade håret, slängde på mig en klänning och signerade böcker för brinnande livet. Svetten lackade och det var inte lätt att ta selfies (dotra försökte ta bilder, men hon har inte riktigt hajat det här med fokus på rätt saker. ;) ). Tur att jag investerat i en mobilhållare från dollarstore och att mobilkameran har självutlösare. 

Jag kommer nog skriva någon del till i Sagan om Äktenskapspakten, så håll utkik! Annars "ses" vi väl på lördag? 

Sagan om Äktenskapspakten del 4 - Antagen och sen då?

I december 2020 blev jag officiellt en del av Seraf förlag. Ett förlag som jag länge tänt att jag skulle platsa hos, om jag bara skrev mer och längre fantastikberättelser. Det hade ju blivit mest noveller i den genren, och de bokprojekt jag haft var antingen historisk romance eller samtida, helt utan övernaturligheter (förutom en som aldrig verkar vilja bli klar). Det är inte så att jag saknar idéer, det är bara det att de sällan håller för en hel bok.

Men nu stod det i alla fall klart att Äktenskapspakten skulle bli bok. På riktigt. Hos ett traditionellt förlag. Sanslöst roligt och nästintill otroligt. 

Så var det dags att vänta igen. På redaktörsläsningen den här gången. Tro inte att bara för att du blivit antagen att allt är frid och fröjd, nej nej. Det är nu det riktiga arbetet börjar. Nervkittlande och fantastiskt, självklart. Eftersom de tackat nej till ELS, tänka jag, naiva lilla dåtidens jag, att det inte skulle bli så mycket att göra. Men så fel jag hade. 

I juni kom boken äntligen tillbaka till mig. Med massor av kommentarer och förslag. Inget konstigt, det var ju första genomgången. Evelina var för barnslig (duh, det är jag med), det finns inga riktiga konflikter (alla böcker behöver väl int det?), det går för lätt. Ja, ni hör ju. I mitt stilla sinne undrade jag hur de ens kunde anta manuset om det nu var så mycket som behövde göras. 😏 De tackade ju nej till ELS som jag egentligen tycker i grunden var mer genomarbetat (kanske för att jag arbetat med olika versionen av den storyn sedan 2014 om inte längre). 

Det är väl så det ska vara antar jag. Boken ska ju nu bli den bästa versionen av sig själv. Så det var bara att kämpa vidare. Och det tog tid. Flera vändor tillbaka till min fantastiska redaktör och en sväng hos testläsare när jag kände att jag inte fick till det svara, den stora konflikten som jag ville. Jag var till och med beredd på att slänga in en till karaktär bara för att. Nu i efterhand är jag glad att jag inte gjorde det, för det skulle inte bli samma bok då. Det hade blivit krystat och inte min bok. 

Jag gillar att skriva om det vardagliga, det som skaver ska vara relaterbart och något man kan känna igen sig i. Personligen kan jag tröttna på att varje kapitel i en bok slutar med ett stort bråk, ännu en intrig eller konflikt. Man kan ju bli matt för mindre och det är inte så jag skriver mina böcker. Men jag förstår att det inte kan gå hur lätt som helst heller, även om det i verkligheten kan vara så, så är det inte lika kul att läsa om, så klart, men med måtta. 

Det tog ett par månader att få till alla komponenter, ta bort vissa inslag, förstärka och skriva om andra. Otroligt lärorikt inför kommande bokprojekt. Vi jobbade fram ett omslag och pratade om bokboxar under tiden. Jag började bli mer aktiv på sociala medier och insåg att jag nog måste börja vänja mig vid att visa upp mitt ansikte också, och inte bara ta bilder på när jag skriver. 

Och nu, i fredags, landade det färdiga resultatet hemma hos mig. Men det får ni se mer om i nästa del. (ni som följer mig på instagram har så klart redan sett det. 😍) 

Sagan om Äktenskapspakten - del 3 - Väntans tider

Inga tider är väl som väntans tider. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Ja, ni känner väl till alla dessa ordspråk och idiom om "hur kul" det är att vänta på besked. Jag som bara skickat in noveller till tävlingar hade jag ingen aning om hur lång tid det kunde ta att få svar. Lite kommentarer fick jag rätt snabbt på ELS, och de var halvpositiva, men sedan var det tyst. 

Eftersom de "headhuntat" mig så att säga, tänkte man så klart att man hade halva inne, men vågade inte ta ut något i förskott. Jag var på det stora hela riktigt nöjd med båda manusen jag skickade till dem. ELS är lite mörkar och djupare, medan Äktenskapspakten är lättsammare. 

Vad gör man då av sin tid när man precis skickat in ett manus till förlag? Jag skrev nytt i november 2020 i väntan på svar. Den här gången möttes en rutinälskande, blazerklädd antikhandlare en bohemisk, halvvirrig kock och konstnär på ett pensionat i Bergsforsa. Ja, Bergsforsa kommer nog få vara skådeplats för en del manus framöver. "Bergsforsasviten", jo det låter det. ;) 

Sedan kom mejlet jag väntat på. Det tog inte så lång tid den här gången. Äktenskapspakten blev antagen medan ELS fick stå över i behov av mer redigering, men med en önskan om att få läsa igen. Men hurra liksom. Även om den ena blev refuserad så blev ju den andra antagen. Helt otroligt. Det boostade helt klart mitt skrivande då i november eftersom det var mitt i november som mejlet kom. 

Sen var det dags att vänta igen då. Inget var officiellt ännu, men jag berättade ändå för de närmsta, de som varit med på vägen mot utgivning. Jag ombads att skriva en presentation till hemsidan och skicka författarporträtt. Jag som hatar att vara med på bild. Pandemitidens hemarbete hade ju satt sina spår. Hur sminkade man sig? Vad är riktiga kläder? Som tur var har jag väldens bästa kompis som sätter sig i Zoe:n och kör de nio milen från Järvsö för att knäppa bilder på mig under en lunchtimme.En av den finaste, frostigaste dagarna i november (om jag minns rätt). Att försöka vara naturlig framför kameran och samtidigt ha ens snoriga fyraåring klängades i hasorna var inte helt lätt, men vi fick till det till slut.  Mer tack vare hennes skicklighet än mitt fejs. 

I nästa del får ni läsa om vad som hände sen. The big reveal. ;)